Chelseas värld - vecka 8
Kenyon, Scolari och en ny sheriff i staden.
Så var min internetlösa tid ett minne och jag kan åter börja skriva igen. Det är ganska lönlöst att uppdatera 5 veckors frånvaro men för att göra det hela kort så gick Kenyon ut I Sunday Mail den 17/1 och bröstade upp sig. Anledningen var flera, klubben hade trimmat sin organisation för att inte be pappa Roman om pengar. De stora värvningarna har uteblivit, enligt Kenyon för att slippa snacket om köpta titlar. Stabilitet och harmoni var ledord för framtiden och när det att Chelsea inte längre är den rikaste klubben i England så var han bara stolt över det.
Det fanns bara ett problem, det kom en 0-2 förlust mot Pool och en 0-0 match i vägen och det var tillräckligt att få skeppet att gunga. Scolari tyvärr, du blev bara en parentes i det nya tålmodiga Chelsea. Vi kommer att minnas dig för att du aldrig vann en match mot någon av de andra toppkonkurrenterna men youtube klippen kommer att vara så länge internet existerar och undrar vi någon gång över vem du var så finns det alltid presskonferenser med komisk sting att njuta av.
Lycka till Felipe, vart du än hamnar i framtiden. För i sann Kenyon anda fick du 90 miljoner kronor att köpa dig tröst för.
Så kom det en ny sheriff till staden, Tillfällig, men ändå ett respekterad namn. En man som fick 4-4-2 med modersmjölken och som kom från ett tekniskt litet land i Europas västra hörn hans namn är Guus Hiddink redan i somras en favorit till att ta över tränarsysslan men som p g a landslagsuppdrag tackade nej(elaka tungor hävdar att det var av bekvämlighet du tackade nej) Men humor har i alla fall. På hans andra presskonferens föreslog han att Wenger skulle plantera potatis på Emirates så att även Arsenal fick chansen att lyfta något i maj.
Hans första match, mot Ipswich slutade ju lyckligt. Det såg nästan ut som Drogba var lycklig bredvid Anelka som fick göra alla målen. Bra så, men det är inte förens Söndag mot vårt gamla Boogie team Aston Villa som vi verkligen får veta om The Guuseffekt verkligen existerar.
Det ryktas i alla fall att både Mancienne och Di Santo kommer att få chansen framöver så vi kan vänta oss en nöjd Kenyon på en presskonferens i nära framtid som hyllar Guus och sig själv och The new deal som gjorde detta möjligt. Att hålen efter spelarförluster inte täppts till har givetvis inte inverkat.
Om det är på det är så att jag verkar en aning bitter så är det en riktig observation. Medan vi supportrar önskar oss lugn och harmoni i klubben och tillit till en tränare som faktiskt får misslyckas på vägen fram till titlar så visar ledningen att den har ett barns tålamod när det kommer till tränare. Vill Kenyon , Buck, Arnesen tas på allvar av oss supportrar som älskar klubben så är detta fel sätt att profilera sig på. Vill de ta steget och agera som den storklubb de vill att Chelsea ska vara borde de rannsaka sig själva och agera därefter.
Nog om detta, vi syns nästa vecka förhoppningsvis med två segrar att skriva sprudlande rapporter om.
