Gästkrönika: Köplagen
"Helt naturligt börjar storlagen under hot kalla oss för ett köplag utan hjärta. Men det är inte alls rättvist, jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag inte var ett Chelseafan förrän på senare år och varför jag blev förälskad i klubben var för att spelarnas hjärtan för klubben var lätta att vittna om."
Något som alla Chelseafans onekligen är trötta på att höra är när folk kallar oss för ett köplag. Speciellt när Manchester United-fans gör det. ”Ett lag utan hjärta”, ”money talks” och Abramovich hit och dit.
När oljeentreprenören Roman Abramovich köpte Chelsea F.C. började stora summor forsa in till klubben som gick åt ny personal och nya spelare. Detta förändrade både klubbens och supportrarnas image, vi blev plötsligt ett storlag i världens främsta liga. Ett lag som efter 50 år kommer tillbaka och vinner ligan två år på raken och bidrar till ett riktigt helvete för konkurrenterna även de år som de tyvärr inte fick någon trofé.
Helt naturligt börjar storlagen under hot kalla oss för ett köplag utan hjärta. Men det är inte alls rättvist, jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag inte var ett Chelseafan förrän på senare år och varför jag blev förälskad i klubben var för att spelarnas hjärtan för klubben var lätta att vittna om. Manchester Uniteds fans målar gärna upp en bild av en klubb där elitspelare anlitas likt legosoldater och kämpar sedan för styrelsens mål utan annat i åtanken än den finansiella avkastningen.
När Michael Ballack kom till Chelsea sades det att han inte trivdes ”köplaget” och att han ångrade den väg han valt att gå. Ballack kämpade in i det sista förra säsongen genom att näta två gånger mot Manchester United hemma i ligaspelet. Han kämpar fortfarande och hans kärlek för lagkamraterna går inte att misstolka, tre år senare.
En kamrat till mig berättade om att han hörde någon skrika ”Anelka kommer missa, så kommer han bli såld igen” på en krog i Hässleholm under Champions League-finalens avslutande straffläggning. Nicolas Anelka missade straffen och Chelsea förlorade i det ögonblicket titeln. Anelka har idag funnit sin plats i laget och har ersatt våran skadedrabbade Dider Drogba väldigt bra genom att vara Premier Leagues främsta målskytt med 15 mål så här långt.
Nationalhjältarna John Terry och Frank Lampard kan ingen i hela England och resten av världen utpeka för otrohet mot klubben.
Tidigare nämnda Didier Drogba ryktades vara på väg åt alla möjliga håll under sommaren 2008 men stannade trots allt i Chelsea och är beredd att stanna i Chelsea så länge erbjudandet kvarstår.
Resten av laget har precis lika brinnande passion för laget, var det inte klart innan så borde spelarnas insats i Champions League 2007-08 vara bevisande nog då man tog sig till finalen efter att ha bytt tränare från allas älskade José Mourinho till den tämligen okända Avram Grant. Jag vill påstå att ett hjärtlöst köplag skulle mycket lätt gå under om det tvingats gå igenom den omställnings som skedde efter Mourinhos tid så plötsligt.
Så, är Chelsea ett köplag? Svaret är ja, men vilket lag är inte det? Liverpools tränare Rafa Benitez gnällde nyligen på att Manchester United har spenderat mycket mer pengar på spelare än Liverpool de senaste åren (vilket i själva verket inte var sant). Men han hade en mycket stor poäng, av världens 15 dyraste spelarövergångar har Manchester United stått för fyra av dem medans Chelsea bara har stått för en, Andriy Shevchenko. En spelare som många Chelseafans medger har varit ett dåligt köp, en spelare som numera är tillbaka i A.C. Milan. Chelsea betalade 30,8 miljoner £ för honom vilket var så lite som 50 000 £ mer än vad Manchester United betalade för Dimitar Berbatov förra året.
Är det verkligen så himla fel att en klubbägare bestämmer sig för att betala för att göra sin klubb större, idag när fotbollen håller på att bli så kapitaliserad? Är det verkligen så himla fel att en klubbägare bestämmer sig för att betala lite mer för att göra sin klubb så pass stor att den kan konkurrera med ligans värstingar, idag när fotbollen håller på att bli så kapitaliserad? Bedöm själv, men jag vet vart jag står. Jag anser att Roman Abramovich, rent objektivt gjorde fotbollen en tjänst. Precis som i marknadsekonomin så händer det mycket lätt att ett en jätte växer till sig och lämnar alla andra utanför och chanslösa, kolla bara på Microsoft, kolla bara på Galatasaray, Besiktas och Fenerbahce i den turkiska ligan. Abramovich betalade helt enkelt för lite mer spänning.
”Sir” Alex Ferguson har enligt mig en förmåga att utnyttja spelare när de är som bäst och sedan kasta bort dem som en använd du vet vad. Kolla bara Beckham och Cantona, man lägger anspråk på gruvan, anrikar råvaran och säljer den sedan till någon annan som kan plocka trärester, räls eller vad det nu är som finns i gamla gruvor. Liknelsen är precis. Jag blir glad när jag ser vilken lojalitet våran klubb visar Drogba som den här säsongen varit skadad, ur form och gjort så lite som ett enda mål i Premier League. Beckham är däremot idag så gott som glömd i Manchester…
Come on Chelsea! – Fredrik Tilhon, Trollhättan
CSS-redaktionen tackar Fredrik Tilhon för gästkrönikan. Alla bidrag (gästkrönikor, reseskildringar, bilder med mera) är alltid välkomna. Maila någon i redaktionen så lägger vi upp materialet.
