Inför: Juve-Chelsea
Dags för Champions League igen. Chelsea har 1-0 att gå på efter första omgången på Stamford Bridge, en långt ifrån stensäker ledning. Nu väntar Juventus ledda av Ranieri på bortaplan i Turin.
Jag tror inte på Ranieri, längre
Den 20:e april 2004 slutade jag definitivt att tro på Claudio Ranieri. Chelsea hade som jag såg det sumpat världens läge att nå en final i Champions League mot rimligt motstånd, Porto i Gelsenkirchen. Chelsea hade 1-1 borta mot Monaco, ett Monaco som hade fått en man utvisad och därtill hade Chelsea fördel av hemmaplan i den följande matchen. Bara att hålla 1-1 i det läget borde ha varit enkelt, att kanske göra ytterligare ett bortamål hade varit möjligt men inte värt risken. Så vad gjorde Ranieri? Han satte först in Veron som gjort en medioker sejour i Chelsea så långt istället för Grönskjär som i den matchen helt dominerade sin kant. Sedan tog han bort en i den matchen utomordentlig högerback Mario Melchiot och ersatte honom med Hasslebaink för att slutligen ta ut Scott Parker och sätta in en relativt orutinerad Robert Huth. Hela laget hamnade i obalans och högerkanten som dittills varit vår styrka lämnades helt öppen. Ranieri följde upp med att byta spelsystem till rent obegripliga formationer och Chelsea agerade som ett gäng yra hönor. Monaco tog chansen och gjorde två snabba mål, med tio man! Två veckor senare fullbordades tragedin. Chelsea gjorde två mål i första halvlek och hade återigen en final i sikte, men just innan halvtid reducerade Monaco till 2-1, och när Chelsea i andra halvlek pressade på för att göra ytterligare ett mål kvitterade Monaco och matchen var över. Monaco gick till final och förlorade mot Porto.
Hela debaclet gick tillbaka till Ranieris huvudlösa coachning på bortaplan den där kvällen den 20 april. Vad i helvete höll Ranieri på med den kvällen?
Varför skriver jag allt det här? Jo jag hoppas (mot bättre vetande) att Ranieri än en gång ska tappa huvudet och bjuda tillbaka för den där hemska matchen 2004. Missförstå mig rätt, jag gillar, precis som alla andra, Ranieri för hans lagbyggande och filosofiska ledarskap men nu är han en motståndare och coachar Juventus i en match mot Chelsea. Då har jag ingenting emot att historien sett från Ranieris perspektiv upprepas igen. Kom igen nu Ranieri, du är skyldig oss en tokig coachning!
Förväntad matchbild
Chelsea har under Hiddink blivit kanske en smula tråkigare, men definitivt en stor portion säkrare. Har ni sett uppställningarna kring hörnorna t ex? Inga tveksamheter längre. Inga oroliga blickar utan beslutsamt lugn. Jag tycker mig se att Hiddink återinfört den disciplin och systematik som var kännetecknet för Chelsea under Mourinhos tid. Inga grandiosa 5-0 segrar, men heller inga enkla insläppta mål.
Juventus spelar också de en disciplinerad fotboll. De gör inte så många mål och släpper i allmänhet in ännu färre. Men med 1-0 i utgångsläge efter första spelomgången måste Juventus våga lite mer än man gjorde på Stamford Bridge. Kan Chelsea utnyttja detta och kontra in ett första mål så är mycket vunnet.
Om jag bortser från det grundläggande berömmet jag ger Hiddinks version av Chelsea så måste jag ändå sätta ett stort frågetecken för lagets oförmåga att bibehålla tempo och säkerhet i den andra halvleken. I matcherna mot Villa, Juventus, Stoke och Coventry har vi sett samma sak upprepas. Chelsea gör mål, Chelsea spelar bra i första halvlek och tappar betänkligt i andra halvlek för att avsluta i ren panik de sista tio minuterna. Hittills har det där gått bra, men för en prövad Chelsea supporter så ser man månader av ens liv dras av den stora räkningen när hjärtat, hårt pumpande ,sitter i halsgropen och man bara önskar att matchen ska ta slut. Snälla Hiddink, snälla Chelsea – sluta att förkorta mitt liv, ge mig en stabil tremåls ledning de sista tio för en gångs skull!
Juventus lag
Juve förväntas (enligt kollegorna på Juveredaktionen) spela med utmärkte Buffon i mål, ha Grygera, Mellberg, Chiellini, Molinaro i backlinjen. Salihamidzic, Tiago, Marchisio, Giovinco på mitten och Del Piero, Trezeguet. Namnkunnigt och fullt av matchvinnare, men inte osårbara. Man saknar Sissoko och Camoranesi på mitten och vann nu senast mot lokalrivalerna Torino med 1-0. Juve redaktionen och min italienska vän Paulo tror stenhårt på 2-0.
Chelsea
Chelsea har radat upp vinster den senaste tiden men vis av tidigare erfarenheter tycker jag att det finns stort utrymme för förbättringar. Glädjande nog är Drogba tillbaka i måltagen och ännu mer glädjande var det att se Essien på en fotbollsplan igen. Ashley Cole tycker jag gör en utmärkt säsong och Lampard och Terry har som alltid en hög lägstanivå. Mer oroande är Maloudas oförmåga att glittra i sin position eller Ballacks ibland lite ointresserade intryck. Anelka och Deco som kunde varit alternativ dras med skador (eller så drar de inte jämnt med Hiddink) och är frågetecken inför matchen. Carvalho var uppe och värmde mot Coventry, men frågan är om Hiddink alls vågar spela med matchotränade Essien och Carvalho som i min bok alltid skulle vara att föredra framför Alex och Bosingwa eller Ballack. Cech är naturligtvis given i mål och jag vill gärna se Kalou göra ett av sina oväntade mål.
På papperet har vi ett komplett lag, låt oss få se en komplett match.
Till skillnad mot Juve-supportrarna så tippar jag en seger för Chelsea, en seger med 2-1, men som vi alla vet, Chelsea går vidare med ett likaresultat. En rysare blir det hur som helst.
