Krönika: Passion, hjärta och historia.
"Vi är klubben och för 20 år sedan dog 96 av hundratusentals. En liten mängd lämnade ett stort hål efter sig och genom det fortsatte Liverpool att stöpas i den form jag i dag är otroligt stolt över."
Dagen efter är en dag tillägnad reflektion. Vad ska man reflektera över? Uttåget ur Champions League känns inte lika mycket som det borde. Det var ju redan klart enligt tyckarna. Samtidigt viskades det om att det ändå är Liverpool det handlar om, allt är möjligt. Reglerna för vad som är möjligt, gäller inte för det röda laget från rätt sida av floden. I slutändan gjorde de det. ”The comeback kings” kallade Glenn Strömberg oss. Men gårdagen handlade om några som inte kommer göra comeback.
Det blev ingen comeback heller i matchen. Laget stretade emot och trots en talisman på läktaren och en underpresterande världsforward lyckades laget göra fyra mål på Stamford Bridge. Vi var värda en vinst, men inte ett avancemang. Om vi för stunden bortser ifrån de fyra vi släppte in, trots att några av situationerna som föranledde Chelseas mål kan diskuteras i oändlighet, och istället fokuserar på de vi gjorde så får jag känslan av att alla var för de 96.
Det är idag 20 år sedan polisen tittade på när 96 personer klämdes ihjäl. Oavsett vilken färg man har på tröjan ska det beröra en. Huruvida det var rätt av arrangörerna att inte hålla en tyst minut i går låter jag vara osagt. Att minnet av de som inte kunde närvara fanns i blicken hos varje Liverpoolsupporter i går basunerar jag ut. Folk jag känner från Liverpool sörjer i dag. Alla har någon koppling till någon som var där. Samtidigt tröstar gårdagens match dem, de känner att prestationen från kollektivet var en hyllning som ingen minut, hur tyst den än är hade kunnat mäta sig med.
Liverpool kommer för alltid vara ett lag där passion, hjärta och historia är grundstenarna. Fansen är klubben, klubben är fansen. Vi är klubben och för 20 år sedan dog 96 av hundratusentals. En liten mängd lämnade ett stort hål efter sig och genom det fortsatte Liverpool att stöpas i den form jag i dag är otroligt stolt över. Jag känner ingen sorg lik den som de mer inblandande känner. Jag känner medkänsla och stolthet.
