Grattis Premier League, varsågod Manchester United
Liverpool spelade ut Arshavinal med 4-4 och bjöd för andra matchen på rad på en publikfriande åttamålsthriller där förstoringsglaset som den öppna matchbilden lade över Anfield synliggjorde fler missar än styrkebesked och tre av baklängesmålen var baktändande molotovcocktails till en iskall Arjan Arshavin som satte samtliga av bortalagets avslut innanför ramen bakom stackars Pepe Reina.
Liverpool gör fem respektive fyra mål mot två av Englands tre bästa lag och slutresultatet är definitivt respass i Champions League och troligtvis även i ligan. Vad som mycket väl kan repriseras som säsongens två bästa matcher alla kategorier under sommaren kommer för Liverpoolsupportrar bara påminna om en vecka när vi tappade två titlar. Förlåt, inte tappade. Kastade bort ska det ju vara.
Arsenal köpte in Arjan Archavin som en spetsspelare och det visade han verkligen i dag. Även om han bjuds på tre av de fyra lägena ska de förpassas i mål också och den effektivitet han uppvisar när samtliga av Arsenals fyra avslut på mål i den här matchen sitter i nät med stenhårda skott är en stark påminnelse om hur motståndarnas utdelning skiljt sig rätt kraftigt från Liverpools den här säsongen.
Sedan är det så att en målvakt som aspirerar på att ingå i ett titelvinnande lag måste ta minst ett av skotten. Det är inga dåliga avslut och Pepe Reina kan inte lastas för något av dem, men den hjälpen måste till en kväll som den här. Den gode spanjoren är tvungen att göra fler poängräddningar för att övertyga mig.
Avslutstatistiken i kvällens match slutade 26-8 till Liverpool, där avslut på mål var 14-4 i Liverpools favör. Hörnorna vann vi med 12-0. När det står 3-3 och Liverpool ska samla en slutforcering för att trycka in 4-3 på hörna utmynnar den i ett baklängesmål. Förbluffande, förvånat men ändå förväntat. 12-0 i hörnor och ändå gjorde Arsenal mål på en. Liverpool och fasta situatoner är en bok för sig.
Liverpool är återigen sin värsta fiende efter dominerande perioder av spelövertag och målchanser. Omåomåomåomigen. Pelle Almgren och va-va-voom liksom. Sommaren 1991 var Arshavin 10 år. De fåtal lägen som släpps till förvaltas sedan med kuslig precision av motståndarna. En dag heter de Stoke och då klarar vi oss, en annan dag heter de Everton och då blir det ett bakåt, i dag heter de Arsenal och då håller det inte.
De neutrala fick 96 minuters underhållning på veckans tristaste dag, Manchester United såg ligabucklan glänsa allt tydligare och många såg fantastiska mål och härlig offensiv. Jag såg liksom mot Chelsea mest individuella misstag medan Rafael Benítez taktiska hjärta måste ha vridit sig i plågor inombords.
Eller är det så att Benítez äntligen har släppt tyglarna och det vi nu ser är en naturlig följd av den nya spanska flugan? Nej, de åtta baklängesmålen är bara undantagsvis resultatet av en desperat offensiv under det absoluta slutskedet. Det finns ingen taktik i världen som står pall mot att passa en motståndare i straffområdet. Då kan den heta catenaccio eller totalfotboll bäst den vill.
Hjärnan är tämligen tumlad och tömd efter ännu en 4-4-match och det är inte lätt att komma med en analys, men jag kan konstatera att nästan samtliga av lagets defensiva kuggar ställer sig på rad för att falla igenom individuellt med riktiga tabbar trots medvind sett till spel och ställning i två så avgörande matcher.
Det ser ut som lika delar övermod och brist på koncentration, men det förstnämnda är inte karakteristiskt för ett lag tränat av Benítez och det senare ska inte få finnas i en semifinal mot Chelsea eller i en ligamatch mot Arsenal som måste vinnas.
I stället är den lilla tunna röda tråd jag lyckas dra fram att misstagen åtminstone till viss del beror på svagt positionsspel när vi tappar boll och flera lag lär nu ha tagit notis om hur sårbara Liverpool är om man vågar trycka till i spelvändningarna. Alla lag besitter nu tack och lov inte Chelseas och Arsenals spelarkvalité.
Det har mest talats om förändringar och förstärkningar i offensiven till sommaren, men frågan är om inte den senaste veckan har fyllt även de sidor av Benítez anteckningsblock som rör defensiven. Inte mycket till siesta i sommar.
*************
Utan misstag var dock mosaiken till kämpen Ray Kennedys ära liksom Liverpoolpublikens stöd ända in i slutet. Det är skönt att det finns vissa saker man alltid kan lita på.
