Herners 1 till 10 - säsongen 2008/09

Från den grumligaste Guinnessen på Irland till den renaste vodkan i Finland rör vi oss från stinkande skärseld till hjältarnas hemvist när säsongen 2008/09 sammanfattas av Mattias Herners slipade, men svårflörtade penna.

o-1-o

Affären Robbie Keane
Stinker värre än en gamling lämnad att dö i sin egen avföring och visar tydligt att något var tvunget att ske i klubbens ledning och när det gäller Rafael Benítez inflytande över spelare. Många har frågat sig vad det kostar att vinna Premier League, nu vet vi vad man måste betala för att sabba chanserna rätt bra. Ganska precis 20 miljoner pund.

o--2--o

Fasta situationer
Okej, att de över lag inte håller någon vidare kvalité i ligan, men nu får det ta mig f-an vara slut på att 7 av 10 hörnor samt alldeles för många frisparkar i bra läge inte når över första försvararen, att kortvarianten blockeras på gränsen till straffområdet så att motståndarna kan kontra, att merparten av frisparkar högt upp på egen defensiv flank får vår målvakt plus försvar att se ut som att de testar den defensiva formationen för första gången.

Det är helt ofattbart att spelare på den här nivån inte klarar av att helt oattackerade med en stillaliggande boll framför fötterna prestera bättre inspel. Ingen företeelse har retat mig så till vansinne som detta under säsongen.

Sedan är det bra om det finns en reservplan ifall den tilltänkta motståndarelvan förändras, så att en spelare som Branislav Ivanovic inte får torgskräck i väntan på att obevakad göra två identiska mål. Vi är lika svaga framåt som förra säsongen, men har blivit ännu mer osäkra bakåt. Vi vet att Reina ofta bara når upp för att boxa och ansvarsfördelningen gentemot ”nickarna” måste tydliggöras.

o---3---o

Nya arenan
Det är inte längre ens roligt att raljera över förseningar på miljardprojektet i Stanley Park, även kallat Nya Anfield, som initialt beräknades kosta £80M och stå klart sommaren 2007. Två år senare har bygget inte ens startat och priset inklusive arenans faciliteter är nu uppe i £300-350M.

Tom Hicks & George Gillett
Hur många barn önskar man en uppväxt där föräldrarna bråkar och måste ta jättelån för att få tillvaron att gå ihop?

I exil
På tal om lån har Liverpool haft 16 spelare i andra klubbar den här säsongen. Alibi för att uppfylla ungdomskvoter, dålig scouting eller ett överflöd av talang?

Philip Degen - Den osynliga mannen
Han kom gratis och vi betalade för mycket, men medan ägarna letar efter kosing gav Philip oss i alla fall Degen. Högerbacken tog skadebenägenheten till en nivå vi inte trodde var möjlig efter Chris Kirkland och Harry Kewell när hans insatser den här säsongen kan sammanfattas i två ligacupmatcher i vilka han blev skadad i båda. Det är det fortfarande roligt att raljera om.

Charles Itandje – get the party started
Ja vet Challe, Tragedy var ett tårdrypande pekoral framfört av en sångare som bara fick ena pungkulan bortplockad, men man spexar inte på en Hillsboroughceremoni. Sådan tur är slipper du bli kallad dit nästa år, eller någon gång i framtiden, bra va?

o----4----o

Andrea Dossena
Gjorde 4-0-målet mot Real Madrid följt av 4-1-målet mot Manchester United fyra dagar senare och en 4:a blir det för italienaren som i bästa fall kan beskrivas ha stått för en duglig insats, men när allt kommer omkring inte har tillfört någon spets till truppen och han kostade £6-7M. Det blir många pizzor.

Ryan Babel
Sprungen ur en av världens främsta ungdomsakademier och den yngsta målskytten på 68 år i det holländska landslaget skrev Ryan Babel på som Liverpools tredje dyraste nyförvärv. Jag kan se att Babel har varit okej om man nöjer sig med att bara titta på spelet, men väger man in förutsättningarna jag rullade ut inledningsvis är det bedrövligt att två år senare inte ens vara given i startfjortan (dvs startelva+3 avbytare) och ha startat ynklig sex ligamatcher under säsongen. Babel är på sin höjd tredjeval på vänsterkanten och det mina damer och herrar är ett stort misslyckande.  4:an är svag.

o-----5-----o

David N’Gog - född den 1 april, men jag fattar inte skämtet

o-----5,5-----o

Lucas - svårbedömd
Beröms av medspelare, inte minst Gerrard (eller är det en illvillig plan att trissa upp priset?), och kommer från Brasilien, så någon kärna av genuin kvalité måste där väl finnas? Jag förväntar mig inte att Lucas ska gå in och äga planen på Nou Camp eller Stamford Bridge, och det tror jag i ärlighetens namn inte att Benítez tror på heller, men jag förväntar mig att Lucas ska kunna hålla uppe spelet mot åtminstone 2/3 av Premier Leagues lag, passa bra i Europaspelet och kunna gå in som en pålitlig avlastare när förstavalen inte kan spela varenda match. Efter de senaste insatserna kan jag se det ske.

o------6------o

Fabio Aurelio

Hade inte Reina stått och sovit på Stamford Bridge skulle Fabio Aurelio blivit ihågkommen för att i tät följd ha nätat frisparksmål borta mot Manchester United och Chelsea i två historiska segrar. Nu får vi stryka allt med början vid ”borta”. Totalt är Fabios offensiv dock under vad en ytterback ska prestera och hans positionsspel kan i många matcher bäst beskrivas som trasigt.

Albert Riera – bergochdalbana med seg fart upp och snabb ner

o------6,5------o

Emiliano Insúa
Orädd minsting som nästa säsong antingen slår sig in som en av två vänsterbackar eller försvinner på lån/säljs nästa sommar. Så bistra ser nog möjligheterna ut, men jag är hoppfull och lägger på en halv grad.

Martin Skrtel/Daniel Agger
Kontinuiteten blir lidande av att Rafa inte verkar ha ett uttalat förstaval i mittlåset utan växlar lite fram och tillbaka mellan Martin Skrtel (19 starter) och Daniel Agger (14 starter). Vem har förresten flest tatueringar?

I dagens fotboll måste minst en mittback ha bollkänsla, kunna stå för precisa uppspel, ja kort sagt bidra till offensiven inte bara i samband med hörnor. Vi vet ju att Carra aldrig kommer att bli den spelaren, vilket lämnar oss med… just det. Småskavankerna oroar dessutom en aning.

o-------7-------o

Yossi Benayoun – en halvsäsong gör ingen säsong
Lite lågt betyg kanske någon tycker, men om vi går ut hårt så för Yossi tankarna till Vladimir Smicer – när laget spelar bra, fyller på med folk i anfallet och allt är karneval ser han ut som en ung Litmanen som tvåfotad spelar på ett tillslag och skickar motståndarförsvaret till korvgubben. Sätt in honom en bortamatch mot Stoke i november och killen längst upp på rad Z har fått mer uträttat. Riktigt så antingen/eller är förstås inte Benayoun, men att hans fina form har sammanfallit med lagets form är verkan och inte orsak.

Jag vill ha en spelare som tråcklar fram 1-0 fem minuter före slutet när laget står och stampar hellre än någon som stänker dit 3-0 och 4-0 i en avgjord hemmamatch och eftersom vi har så få sådana kreativa spelare i truppen får Yossi något oförtjänt turas om att bära hundhuvudet.

Inte övertygad? Den 6 december eller i sin 19:e match för säsongen gjorde Yossi sitt första mål efter sommaren. Men nu lossnade det. Nja, om man nu inte ser en nätkänning på de följande tio matcherna som måldiarré. För den som kan sin matte så är vi nu uppe i 2 mål på 29 matcher och även om israelen inte är forward så är det föga övertygande. Det är nästan så jag känner att en 7:a är ett högt betyg, men Yossi har bjudit på spelglädje och bidragit till en offensiv de senaste två månaderna som skvallrar om att nästa säsong kan bli ännu roligare.

Alvaro Arbeloa – det är stabilt eller jämt jämnt

o-------7,5-------o

Dirk Kuyt – maraton varje match
Föreställ er en anfallare som består av 50 % Kuyt och 50 % Torres. Aldrig skadad, springer i 90 minuter från straffområde till straffområde, blixtsnabb med boll i djupled, finurliga svårfångade trix i offensiven och som kan vända och avsluta på under 1 sekund.

Javier Mascherano – grinig gräsklippare

José Reina – många rena lakan, men så hänger han ofta tvätt också

Jamie Carragher – självskriven, men hur länge till?

o--------8--------o

Fernando Torres – fragil världsklass
Räknar man bort de typiska inhopp-efter-skada-för-att-få-upp-matchtempo-insatserna ligger Fernando Torres förstås på en 9:a, något som 13 ligamål på 19 startar kraftigt skvallrar om. Men man gör inga mål från sjukstugan och oavsett vems fel det är att han hamnade där så har Torres startat 10-15 ligamatcher färre än vad han skulle gjort om han varit skadefri . Någonstans måste det vägas in eftersom ligaguldet dessutom mycket troligt hade landat på Anfield och inte Old Trafford under dessa omständigheter.

Xabi Alonso – gör det goda godare
Hade jag fått lägga till betyg baserat på hur mycket en enskild spelare höjer andra i laget hade Xabi sprängt skalan och spanjoren hade en sekvens av matcher i höstas där han var äckligt stabil och låg nära till hands att sno åt sig en säsongens-Premier Leaguelag-plats innan vi firat nyår. Har inte kunnat matcha höstformen riktigt och hans mål+assistratio är lite för lågt med så magiska fötter.

o--------8,5--------o

Steven Gerrard – det är lätt att se repor i en diamant
Låt gå att det krävdes retur på den senaste, men inte en missad straff sedan Hedenhös och plötsligt känns det inte längre lika nervöst när domaren pekar på elvameterspunkten och det står 0-0 med tio minuter kvar. 24 mål och 10 assist talar sitt tydliga språk om vi tittar på hårdfakta och han är den ende i laget vid sidan av Alonso som hela tiden gör det tydligt vad tanke i passningsspelet gör för skillnad, men det finns ett par saker som drar ner.

För det första förlorade han duellen mot Michael Essien i den första semifinalen som Liverpool förlorade med 1-3 och när vi lyfter fram hur ofta Frank Lampard försvinner i de stora matcherna kan vi förstås inte blunda när Gerrard vid ett sällsynt tillfälle gör det. För det andra kan Gerrards framträdande tydligt delas upp i med respektive utan Torres på planen och bortsett från att det självklart underlättar att ha en av världens bästa anfallare framför och att övriga medspelare måste dra sitt strå till ansvarsstacken och visa sig, ta löpningar och så vidare var det flera matcher – ja, de här oavgjorda igen – i mitten av säsongen där Gerrard gav ligalunken ett par fötter. Han är trots allt kapten och med det följer ett extra ansvar.

o---------9---------o

Liverpoolfansen – bäst. alltid. nästan.
Du vandrar aldrig ensam, men på en hemmamatch mot Fulham under mellersta tredjedelen av säsongen känns det lite övergivet. Även om alla fotbollssupportrar oavsett lagtillhörighet någon gång bör besöka Anfield en av Europakvällarna (det är ju så lätt att få biljett…) rekommenderar jag inte att ni säljer er familj för en tidig avspark en lördag mot ett bottenlag. Om du inte gillar att gå in på bibliotek och skrika vill säga.

Jag, du, vi, bär samtliga ett ansvar för alla oavgjorda matcher på hemmaplan.

o----------10----------o

Sami Hyypiä – säsongens spelare
En engelsk reporter skrev en gång att han önskade att Michael Owen åtminstone en dag kunde dyka upp med dåligt putsade skor, så det fanns någon smaskig skandal att skriva om. Som ni förstår var det en syrlig kommentar till Owens fullständiga helylleutstrålning och svärmorsdrömsattityd.

Sami Hyypiä landar väl inte långtifrån Owen – det vill säga långtifrån många andra - om man letar efter spelare som sparkar ner supportrar, spottar på fans, kör rattfulla, kränger droger, kryper på alla fyra insmetade i grädde eller kör lite gangbang på La Manga. Faktum är att det är svårt att dra sig till minnes någon incident eller tillstymmelse till tränarbråk som fläckar ner bilden av Sami som en professionalismens ledstjärna och föredöme för Liverpool FC.

Under fem säsonger 1999-2004 spelade Hyypiä alla ligamatcher utom sex stycken och den av mittlåset prestandamässigt sömlösa övergången till nästa säsong från Stéphane Henchoz till Carragher kan förstås till stor del tillskrivas den finska kolossen på 196 cm. Carragher har lyft fram returmatchen mot Barcelona på väg mot UEFA-cuptitlen som Samis främsta ögonblick, men deras insats mot Chelsea efter Luis Garcias tidiga mål var ren mittbacksmagi.

Blott 27 gula kort drog Hyypiä på sig under hela sin karriär i Liverpool och hans enda röda kort kom i en match på Old Trafford dömd av Mike Riley av den typen som bara Riley kan döma på Old Trafford. Manchester United vann med 4-0, men det låg närmare 1-1 än 3-0.

Sett till prestation per minut är Sami vår bästa spelare den här säsongen och kan man välja Ryan Giggs enligt snarlika premisser så varför inte. Minuter före avspark borta mot Manchester United i en match som Liverpool var piskat att vinna får Hyypiä reda på att han måste hoppa in från start eftersom Arbeloa är skadad. Inga problem för ismannen som går in och helt kolugnt överglänser till och med Nemanja Vidic när Liverpool vinner med 4-1.

Hans pålitlighet och stabilitet kan nog bäst sammanfattas med att han under 2001-06 under 57 raka matcher i Europa spelade samtliga minuter. Inte ett byte, inte en skada, inte en avstängning.

Det är lätt att skapa hjälteglorior efter bara några matcher i en värld där 16-åringar förväntas slå sig in i startelvor och en spelare som stannar 3 år i en klubb är en riktig trotjänare, men Sami Hyypiä kan utan tvekan framhållas som en av klubbens absolut främsta försvarare genom tiderna och en av dess stora profiler alla kategorier.

I dag är det exakt tio år sedan som Sami skrev på för Liverpool och han får givetvis en 10:a!

Mattias Hernermattias.herner@liverpoolsweden.se@liverpoolsweden2009-05-19 21:35:00
Author

Fler artiklar om Liverpool