Redaktionen Spår: dag 4
Två dagar kvar till matchen på White Hart Lane och Mattias Herner fastnar för det här med talanger som inte slår igenom när han blickar fram mot den stundande säsongen.
Liverpool avslutade förra säsongen genom att ösa in mål oavsett motstånd, kommer det att fortsätta i höst?
De senaste åren har både spelet och målskyttet lossat någon gång när isarna smälter på våren. Lägg till den trenden att inledningen på säsongen brukar präglas av "det viktiga är poängen", "det gäller att inte halka efter toppen”, två kvalperioder med landslagen och spel i Champions League förutom att nya spelare ska spelas in och hela maskineriet ska rassla igång så tror jag mer på 2-1 och 0-0 än 3-2 och 4-4.
Det finns dock ingen anledning för Liverpool att ängslas. Laget har två råstarka rivstarter i ligan bakom sig och har bara förlorat sex matcher på två säsonger, så självförtroende och trygghet skall absolut finnas i laget. Dock måste Benítez och spelarna vara medvetna om hur beroende framgångarna är av att alla verkligen fysiskt presterar nära topp och följer Kuyts exempel. Det är få spelare i dagens Liverpool som utan att bli skrattade i ansiktet kan säga att de besitter sådan råteknik att de inte behöver ligga på topp fysiskt och springa i 90 minuter.
El Zhar, N’Gog, Spearing, Darby och Plessis, världsstjärnor i vardande eller kommer vi se ytterligare en hop med ”Nya Zidanes” passera utan att göra avtryck denna säsong?
Jag spolar fram 3 år och ger Plessis en viss möjlighet och N’Gog en liten chans att fortfarande finnas kvar i klubben. Eftersom vi inte har någon uttalad andraforward efter Torres har egentligen N’Gog en stor chans att slå sig in om han är tillräckligt bra och jag räknar med att han kommer att få tillräckligt med speltid det kommande året för att vi ska kunna bedöma det.
El Zhar lär säkert få ett par matcher, främst inhopp, den här säsongen. Problemet han ställs inför är att han inte knäcker Dirk Kuyt på fysik och löpkilometer – det är ytterst få som gör – och då återstår att förädla teknik och snabbhet för att ta hand om högerpositionen på mittfältet. Till vänster har han Benayoun, Riera och Babel framför sig. Spearing har Lucas, Mascherano, Aquilani och Gerrard att bita i. Ja, ni förstår och risken är att även N’Gog kommer placeras på kanten så länge Torres finns på planen.
Är det någon jag tror något på i övrigt så är det Martin Kelly, men det är samtidigt inte spelaren man stoppar in för att vinna ligaguldet.
Jag vill ju så hemskt gärna också se den här mytomspunne "killen från de egna leden", men det är bara att acceptera att om Benítez och övriga i hans stab som ser spelarna varje dag och på varenda träning inte anser att de ens petar andra- eller tredjeval i a-lagsgruppen så är de helt enkelt inte tillräckligt bra. Medan jag skriver det här blir det klart att Craig Lindfield, framhållen som en nyckelspelare i laget som vann FA Youth Cup 2006 och 2007 med sina 12 år, har fått sitt kontrakt avslutat.
Sedan måste man fråga sig vad som är en vettig avkastning i relation till vad akademin kostar att driva (den summan känner jag inte till). Att det på fem år ska komma fram lika många spelare som tar en given startplats i elvan tror jag man kan glömma, men att man vartannat år får fram en spelare som åtminstone ingår i liga- och cupstommen (ett tvåsiffrigt antal starter och ett par inhopp) tycker jag man kan kräva förutom att de spelare som inte riktigt når ändå fram men säljs vidare med sin övergångssumma har betalat utbildningen och gärna ger lite extra. Går det sedan att krydda detta med en eller annan riktig stjärna varje decennium vore det givetvis bra för klubbprofil och fans om inte annat.
Bara för att visa lite att Benítez hade rejält fog för att stuva om i tränings- och scoutupplägget i Kirkby tänkte jag påminna om två gamla figurer.
Någon som minns John Welsh, den mest råtalangfulle mittfältaren sedan Steven Gerrard och han var a-l-d-r-i-g e-n-s n-ä-r-a att ta steget upp. Under fyra år i Liverpool startade han två matcher och om han utgjorde toppen av akademispelarna kan man ju bara föreställa sig hur det stod till i övrigt.
Sedan har vi en spelare som borde få någon form av tapperhetsmedalj, nämligen Ritchie "skador är ingen ursäkt" Partridge. Nye Steve McManaman, supersnabb tvåfotad mittfältsmaestro som skulle lösa alla kantproblem och ge oss vibbar av Billy Liddell. Jo, jag tackar jag och Internet är en fluga som snart går över. Fem år i Liverpool och en start i Ligacupen som facit.
Bara så att budskapet har gått fram lyckades de två kanske mest omskrivna spelarna under början av 00-talet på tillsammans 9 år fixa tre - 3! - starter. Kan någon hämta en ficklampa för jag blev plötsligt väldigt mörkrädd. Ta med en spypåse också.
Hull chockade alla genom att ta mer poäng än någon hade väntat innan jul förra säsongen, finns det något Hull i årets Premier League?
Antingen brukar det vara ett lag med begränsad trupp som under sommarens sista solstrålar spelar ut utan nedflyttningskval för att när strecket närmar sig med vintersteg förtvivlat hålla fast om sin pinne och åka på uddamålsförluster och smickrande nederlag mot topplagen.
Alternativet är ett lag på övre mitten som kan matcha samma elva vecka ut och vecka in första halvan, men sedan kommer skadorna, lite trötthet och plötsligt blottas den tunna truppen känna av toppfyrafrossan. För det var väl kval till Champions League de siktade på?
Jag tvivlar på att något lag kommer genomgå en sådan total förvandling poängplockarmässigt som Hull, men lag som Fulham, West Ham och Manchester City ser jag framför mig hur de kan rada upp sekvenser av segrar för att sedan knappt ta någon poäng under flera matcher.
Men det är ju tråkigt med vaga förutsägelser, så jag säger att Bolton och Sunderland är lagen som inga vill möta på hösten, men som är rena slagpåsar under våren. Burnley och Manchester City är annars lagen som är mest beroende av en stark öppning på säsongen.
Xabi Alonso ut och Aquilani in. Imploderar mittfältet nu eller blir skillnaden att Liverpool nu även har turbo i sitt register?
Eftersom Aquilani inte är Alonso och vice versa kommer Liverpool inte att bli lika bra som, eller bättre än, förra säsongen om laget inte lägger om taktiken till en mer direkt spelstil. Det ställer högre krav på att exempelvis ytterbackar och yttermittfältare löper sig fria offensivt på egen hand snarare än att de lunkar upp redo för att Alonso ska prickskjuta dem på fötterna. Mascherano behöver dessutom oftare kliva ett par steg upp i planen för att länka med Aquilani.
Vi kommer spela lite annorlunda, men förhoppningsvis skapar det fler riktiga målchanser och en högre effektivitet jämfört med 2008/09. Är övriga spelare redo och rustade kan detta skänka framför allt hemmaspelet mer skärpa.
Rafael Benítez börjar ytterligare än säsong där ligatiteln är det uttalade målet, sitter han säkert om Liverpool är avhängda redan i början av november?
Om Liverpool inför ligaomgång 12 hemma mot Birmingham City den 9 november skulle ligga 8-10 poäng bakom toppen och efter fyra gruppspelsmatcher samtidigt ligga illa till för avancemang i Champions League (om vi nu målar med stora mardrömspenseln) är det klart att Rafa kommer genomlida många tuffa presskonferenser, men vad skulle Liverpool vinna på att sparka honom i det läget?
Hamnar vi i det läget beror det på att truppen är för tunn (och vem kan värva i november?), att spelarna inte är motiverade (och med de lönerna, Sammy Lee i tränarstaben och 20 år sedan senaste ligaguldet finns det i så fall inget hopp) eller att taktiken inte håller (och var hittar vi en manager med ett CV i Rafas klass mitt under säsongen?).
Vi sammanfattar säsongen i maj.
Säg något bra med Manchester United.
De har inte långt att åka om de vill se världens bästa lag live.
