- -
Liverpool - Stoke City 4-0 (2-0)
Emiliano Insua och framför allt Glen Johnson imponerande med ytterbacksspel när Liverpool tog säsongens första trepoängare i kraft av 4-0 hemma mot Stoke. Mål av Fernando Torres och Johnson alldeles i början respektive slutet av första halvlek grundlade segern och även om Stoke samlade en tillfällig offensiv direkt efter paus kunde Liverpool öka på genom Dirk Kuyt och David N'Gog i slutet av matchen. Steven Gerrards förarbete till 3-0 var riktigt vackert.
Matchfakta
Mål:
Liverpool: Torres (4), Johnson (45), Kuyt (78), N’Gog (90+4)
Stoke: ---
Varningar:
Liverpool: ---
Stoke: Whitehead (12)
Arena: Anfield
Publiksiffra: ca 44 318
Domare: Peter Walton
Med Martin Skrtel och Daniel Agger skadad väljer Rafael Benítez Daniel Ayala som partner till Jamie Carragher i mittförsvaret. Glen Johnson startar till höger och Emiliano Insua till vänster.
Lucas Leiva och Javier Mascherano hittas förstås på det centrala mittfältet och framöver är den enda förändringen att Yossi Benayoun ersätter Ryan Babel till vänster.
Övriga platser tas alltså av Dirk Kuyt till höger och Steven Gerrard i mitten bakom Fernando Torres.
Första halvlek
En viljeinsats av Gerrard jobbar in bollen i straffområdet efter drygt två minuter och Stokeförsvaret kan bara täcka ut den till Lucas som får på en bra vristträff från 16 meter. Nästan lite för ren träff eftersom bollen går rakt genom luften i famnen på Tomas Sörensen.
Mål: Drygt en minut senare löper Lucas in med boll i straffområdet och precis på väg att mista den får han ner den till Gerrard som i högerläge förbi fyra Stokespelare hittar Torres som 6-7 meter från mål aningen till vänster sätter 1-0 till Liverpool efter prick fyra minuter. Torres avslut är inte kliniskt, men Sörensen står fel och hinner inte slänga sig.
Whitehead bjuder Mascherano på en vådlig luftfärd och får matchens första varning.
Liverpoool läser en Stokevariant på frispark och kontrar genom Torres på högerkanten i den 21:a minuten. Spanjoren spelar in mot Kuyt, men bollen passerar både honom och hans bevakare för att gå ut till höger där Insua har löpt upp och befinner sig omarkerad tre meter från mål. Vänsterbacken ska förstås göra mål där, men lyckas inte ens styra bollen innanför ramen. Jättechans att öka på ledningen och tvinga Stoke ur de djupa positioner de har nu.
Insua följer upp med att möta en lång svepande passning och i steget låta den rulla ner för benet och fram en meter samtidigt som han kliver in framför sin försvarare och från snäv vinkel skjuter på Sörensen som täcker upp vi närmaste stolpen.
Stoke vinner två inkast högt upp på högerkanten och självklart är det Rory Delap som i sakta mak lunkar upp, torkar av bollen och vräker in den framför mål. Första gången har Reina klara problem att få fatt på bollen och den andra gången når James Beattie högst, men styr bara bollen vidare rakt bak utanför bortre stolpen.
Matchen är nu inne i en period där Liverpoolspelare bedöms stoppa Stoke med ojusta medel och frisparkar river upp rytmen. Faye såg dock ut att filma sig till sin på Lucas.
37 minuter på klockan när Torres nickar ihop med Shawcross och spräcker ett ögonbryn. Tredje spelaren på två matcher som måste ut för att sys eller stämplas och Liverpool spelar med tio man i ett par minuter.
Mål: Torres är tillbaka för att avsluta halvleken och skjuter via en täckande fot ut till hörna efter 44 minuter. Gerrard slår in den något dippande så den går ner vid straffpunkten där Kuyt avstämt får på en hård nick rakt mot mål. Bollen stoppas dock på vägen av Beattie som rensar med låret, men bollen går i en båge upp framför Johnson som med en halvbicykleta lägger sig i luften och cykelsparkar in 2-0 en minut före halvtidsvisslan ljuder.
Sammanfattning
I år fick vi det tidiga målet, men någon lyftning av laget var inte att vänta från Stoke som snarare sjönk tillbaka fast beslutna att inte låta det rinna iväg. Det tar en kvart, men sedan lyckas de genom ett nästan tvåsiffrigt antal fasta situationer både vinna mark och bryta Liverpools rytm och flyt i spelet.
Det kanske bästa frisparksläget Stoke har ger i stället Liverpool en sällsynt möjlighet att kontra och Insua borde givetvis ha gjort mål på den chans som följer. Nu får vi det viktiga 2-0-målet som gör att Stoke måste framåt och det kommer mycket psykologiskt precis före halvtidsvilan.
Spelmässigt är det glädjande att se att vi direkt genom Gerrard får se prov på den vilja som saknades mot Tottenham och att Lucas omedelbart skjuter fram från sin mittfältsposition för att ge understöd i offensiven. Detta bäddar för 1-0-målet.
Sedan ska det sägas att vi inte spelar särskilt bra under en längre period och från att ha haft mycket boll och skrapat fram halvchanser lockas in i Stokes ställlningsgående fotboll och det blir uppenbart att spelare som Carragher, Ayala, Mascherano och Kuyt inte är bekväma med att dra igång anfall. Resultatet blir att vi nästan bokstavligt talat går in i Stokes dubbla backlinje.
Det glädjande är att jag för ovanlighetens skull kan rapportera att det är kanterna och inte centralt som vi kommer fram till bäst chanser och Insua har trots sin miss imponerat med ett par stenhårda, men rena, brytningar och ett riktigt svårt avslut. Johson också mycket aktiv och 2-0-målet är det nog bara han och Torres som hade fixat på så liten yta och så snabbt.
Andra halvlek
En trippelhörna sätter Liverpool under press inledningsvis och i andravågen på den tredje får Delap på bra träff och lyckas få bollen förbi benen på både Kuyt och Lucas, men Reina dyker snabbt och kan raklång parera undan. Dock är det nog bra att bollen inte touchade någon för hade Kuyt eller Lucas kommit åt hade bollen kunnat få en elak skruv.
Efter en stark Stokeöppning bjuder Insua på bra ytterbacksspel och hade inte Benayoun och Torres sprungit ihop lite när bollen spelas in hade Liverpool fått en gyllene möjlighet att öka på ledningen.
Den chansen kommer i stället efter 53 minuter när Gerrards nypskott från 20 meter inte kan hållas av Sörensen utan plockas upp av Kuyt som försöker sig på ett svårt avslut över målvakten. Hade holländaren hunnit uppfatta hur fri en lagkamrat stod ute till vänster med öppet mål hade det kunnat bli ännu farligare.
Johnson jobbar fram bollen till Kuyt som slår in den parallellt med mål, men det är bara Torres som är ens nära att hinna fram. Inte Kuyts fel för han gjorde precis det han skulle där.
Starkt jobba av Mascherano på egen planhalva som sliter sig loss från sin bevakning och sedan slår en mycket fin djupledspassning till Benayoun som dock inte har den halvmetern ytterligare han skulle ha behövt på snabbe Shawcross för att få ett en-mot-en-läge med Sörensen.
Johnson bryter in från höger och testar Sörensen med ett lågt avslut. Hörna efter 60 minuter som Kuyt nickar i famnen på dansken.
Liverpool har tagit fast grepp om matchen igen och pressar Stoke högt upp, vilket stressar dem till misstag och att Kuyts lyftning nickas av Shawcross mot eget mål, men Sörensen sträcker ut och räddar till hörna.
Efter denna fina tiominutersperiod går både Liverpool och matchen ner i tempo och vi börjar snegla mot bänken för att se om Benítez förbereder några byten och ägna mer tid åt att zappa in de sista minuterna på Turf Moor där Burnley leder med 1-0 mot Manchester United (ett resultat som stod sig).
Mål: Men sedan väcks Anfield med riktigt fotbollsgodis. Efter en längre belägring kring straffområdet får Gerrard bollen av Carragher nere till höger på gränsen till straffområdet och drar med sig bollen förbi Matt Ethrington och lägger in den fram för mål där Kuyt stöter in 3-0 i duell med Shawcross. Upprullning och klapp-klapp-spel.
Rafa väljer att göra tre byten mellan minut 82 och 85. Gerrard, Kuyt och Torres tas ut. Voronin, N’Gog och Riera kommer in.
Mål: N’Gog presenterar sig med en stark djupledsräd som vinner en hörna och Voronin med en snygg nedtagning följt av skott med fyra minuter kvar av full tid. Än bättre blir det i matchens slutsekund när Johson överstegsfintar framför två försvarare innan han slår ett lurigt inlägg som tar på en Stokespelare och styrs i riktning ribba in innan Sörensen får en hand på bollen, men inte bättre än att bollen är kvar framför mål och N’Gog kan från en halvmeter nicka in 4-0 via undersidan av ribban.
Sammanfattning
Liverpool får det viktiga tidiga 1-0-målet, går sedan ner sig i spel samtidigt som Stoke backar hem, men gör 2-0 i ett för Tony Pulis mannar mentalt tungt skede precis före halvtid. Nu eller aldrig verkar dock Stoke tänka när andra halvlek sätter igång och de skapar helt klart tillräckligt för att få in en reducering under den perioden och då hade det här kunnat bli klart svettigare.
När Liverpool efter knappt tio minuter väl tagit sig ur den anstormningen finns det bara ett lag på planen även om tempot går ner innan Gerrard bjuder på en piruett och snurrar sig fram för att mata Kuyt med 3-0. Där dör ju matchen definitivt, men inhopparna ger ny energi och N’Gog får kröna verket med 4-0.
Spelarkritik
Pepe Reina har i stort sett inget att göra så länge det är öppet spel, men när det vankas fasta situationer är det upp på tårna som gäller och han gör en viktig räddning när Stoke har sin bästa period i matchen i inledningen av andra halvlek.
Det var en komisk sekvens när Daniel Ayala utan en spelare framför sig på 20 meter i någon riktning står nästan still med bollen, tittar ut mot Benítez som att få okej för att gå framåt, tar två steg, tittar ut igen, tar ytterligare några steg och sedan släpper bollen i sidled. Det var säkerheten framför allt, men det skötte han klanderfritt. Jamie Carragher styrde offsidelinjen bra och var långt uppe i anfallen ibland, men det såg inte helt stabilt ut på fasta.
Steven Gerrards två framspelningar och andraassist till 2-0 till trots var utropstecknet i dag ytterbacksspelet. Emiliano Insua gjorde sin bästa match i Liverpooltröjan och det samma gällde förstås Glen Johnson. Nu säger just det senaste inte så mycket eftersom han bara är uppe på två och man ska komma ihåg att vi ”bara” mötte Stoke hemma, men hur många gånger satt man inte i fjol och vill ha fram just ytterbackarna på hemmaplan? Ett mål och en assist förutom mängder av fina ingripanden gör Johnson till vår främste spelare i dag.
Förutom att hörnorna slogs bedrövligt som vanligt med undantag av en som inte stannade på första försvararen utan ledde till ett mål var det en sak som var negativ i dag och det var samspelet på det centrala mittfältet. Lucas Leiva och Javier Mascherano gjorde båda en bra match, men de sprang stundtals i sicksacksöm kring varandra på en liten yta och det kändes stundtals som vi var en man kort på mitten eftersom de var som en trög dubbelgångare.
En naturlig rollfördelning skulle ge laget bättre bredd, men framför allt fart och där har vi det andra som inte fungerade och det var beslutsfattandet. När Xabi Alonso tog emot bollen visste han vad han skulle göra eller bildade sig en uppfattning om det inom en sekund. Lucas och Mascherano snurrade runt, tog ett par steg bakåt och slog sedan en passning som inte vann någon mark. Det fanns dock undantag och det var under matchens inledning och slutskede när Lucas klev upp precis så som jag vill se i den här formationen.
Anledningen till att ytterspelet utklassade den centrala ryggraden som normalt är så stark var alltså inte enbart att Insua och Johnson var så bra. En spelare som är snabbare både i fötter och tanke, och det är förstås det jag hoppas att Alberto Aquilani lever upp till, kommer att innebära en stor skillnad och upptäcka de enorma ytor som framför allt Johnson sökte upp i dag, men Mascherano verkade ha en temporär blindhet för. Stor skillnad kommer det nog också bli när Lucas och Mascherano växt in i sina nya roller, men det är inte säkert att vi har råd att vänta på att det ska ske mot bättre lag som utnyttjar sitt mittfält som exempelvis Tottenham.
Dirk Kuyt högg på ett par chanser innan han fick sätta foten till 3-0. Låt gå att det var Gerrards mål, men det är alltid viktigt att få igång anfallarna och det samma gäller förstås Fernando Torres och David N’Gog. Med tanke på att Torres ligger efter övriga laget i förberedelserna och hur det såg ut mot Spurs var det här klart bättre, men hade vi spelat halva säsongen hade jag nog krävt mer i en hemmamatch mot sådant här motstånd.
Yossi Benayoun slutligen, som jag lyfte fram i en separat artikel precis före avspark, var den ende som jag inte tycker nådde upp till den nivå jag kräver i en hemmamatch mot Stoke. Trots att Insua var så bidragande i offensiven på samma kant kändes det som att Benayoun hamnade utanför händelsernas centrum många gånger i första halvlek. När han kom till mer i andra saknades hela tiden det där sista som producerade något av bestående värde.
Matchens bäste spelare enligt liverpoolsweden.se: Glen Johnson
