Everton vs Wigan 2-1 (0-0) "genomförandet viktigare än 3 poäng"
Ett Everton i brygga visade mycket bra lagmoral, när man vände 0-1 till seger med 2-1 i tredje omgången av PL. En säker straff i den 92:a minuten, av förre Wiganspelaren Baines, säkrade alla tre poängen. Ännu viktigare än segern var på det sätt som man genomförde matchen, efter att Lescott-sagan äntligen tagit slut och stabiliteten i försvaret åter infunnit sig.
Inför drygt 35,000 nagelbitande Everton-supportrar äntrade lagen ett regntungt Goodison Park på söndagseftermiddagen. Ingen visste hur hemmalaget skulle reagera efter att äntligen Lescott blivit såld, pengarna finns på kontot och två nya ansikten finns i laget. Skulle kräftgången fortsätta eller var vi framme vid den så efterlängtade vändpunkten?
Distin, vår nya mittback, fick förtroendet direkt och klev in bredvid Yobo. Han såg mycket sammanbiten och fokuserad ut (till skillnad från hans föregångare), och fick ett varmt välkomnande av publiken. Vår envise skotte Moyes såg tio år yngre ut än senaste matchen, och jag kan tänka mig att många tunga stenar har ramlat från hans och lagets axlar.
Direkt från avspark ser man att Yobo gillar sin nye vapendragare, då de i varje avblåsning stöttar varandra med ett handslag eller en nickning. Måste kännas bra att ha en kille som verkligen vill spela för Everton bredvid sig i mittförsvaret. Hela laget visar ett lugn och stabilitet som inte funnits de första matcherna, och man kan skönja att spelglädjen börjar hitta tillbaks till Goodison Park igen.
I chansväg är det Everton som har de bästa lägena, dels genom ett skott från Rodwell samt ett inspel från Cahill som når Saha. Båda gångerna räddar Wigans målvakt. Underhållningsvärdet är, bortsett från dessa två lägen, relativt lågt de första 45 minuterna, men efter allt som hänt i klubben vore det konstigt annars. Klart bäst under första halvlek är Rodwell, han kommer att bli Evertons svar på Liverpools Steven G. inom något år, tro mig.
I den 39:e minuten inträffar en incident som jag är mycket stolt över som fotbollssupporter. Vår snabbe vänsterback Leighton Baines har sprungit upp på sin kant, och får bollen under kontroll. Han viker in i straffområdet, och får vid kortlinje en av Wigans backar i ryggen. I stället för att slänga sig och hoppas på en straff, som många av ”storspelarna” gör, håller han sig på benen och får till ett inspel. Det resulterar inte i något mål, men han har visat en stor skopa av ”fair play” som jag anser ska lyftas fram i rampljuset.
Fösta halvleken slutar mållöst, men Everton vinner skott på mål med 6-1.
Direkt i andra bjuder hemmalaget upp till dans. Många snabba och precisa kombinationer avlöser varandra och man får en känsla av fornstora dagar. Att då Wigan gör 1-0 i den 56:e minuten slår ner likt en blixt från klar himmel. Hibbert och Osman får ta på sig missen i markeringen av målnickaren Scharner, som är rätt fri vid den bortre stolpen. Fem minuter senare styr Wigans Jordi Gomez ett inspel från Melchiot klockrent i stolpen. 0-2 där och matchen hade nog varit förlorad. Istället nickar Saha in kvitteringen minuten senare, och lagmaskinen Everton börjar på allvar få upp farten.
Med 20 minuter kvar kommer Fellaini in istället för Osman, och Everton tar över mittfältet mer och mer. Med knappa kvarten kvar byter Moyes in Jo istället för en trött Saha, ett byte som kommer visa sig vara matchvinnande. Vår nye ryss ”Billy” kommer in med två minuter kvar av ordinarie speltid, även han får ett varmt mottagande av hemmapubliken, men han hinner inte visa vad han går för i denna match.
Två minuter in på övertiden kommer så den matchavgörande spelsekvensen. Jo får bollen på högerkanten och startar en löpduell mot Wigans försvarare Boyce. När de båda kommer in i straffområdet försöker Yo pressa sig förbi, och istället för att inse att han är på efterkälken fäller Boyce vår forward. Solklar straff. Med Saha (som missade en straff mot Burnley) på bänken kliver Baines fram. Han gör inget misstag, utan lägger bollen enkelt i nät bakom en chanslös Pollitt i Wiganmålet.
Glädjen på plan och läktaren vid slutsignalen vittnar om vilken lättnad segern var för klubben, spelarna samt fansen. Spelet finns det mycket att jobba vidare med, men nu har man två veckor på sig att skaka bort Lescott-skriverierna och få igång lagmaskinen Everton igen.
