Chelseas Värld - vecka 38
Lovén är tillbaka med sin uppskattade veckokrönika.
Hej.
Det var ett tag sen jag skrev Chelseas värld och anledningarna är många att det blivit så, men nu drar jag igång säsongen med en sammanfattning.
The Ancelotti way
Stabilitet är ordet som först kommer till mig när jag tänker på de inledande matcherna på säsongen. Det känns som att Ancelotti har en plan B när laget är satt under tryck genom ett ledningsmål mot oss, vi tuggar oss igenom, långsamt och ordentligt och sväljer väl när man är färdig.
Det slår inte gnistor om spelet, men det vinns matcher genom att vara lika funktionell som en Pasta carbonara är mättande. Den gör sitt jobb, den smakar bra och i sin enkelhet är det just den som får en att klara sig genom dagen.
Det sägs att Ancelotti är en vän av ordning i omklädningsrummet och en man som böjer sig lätt för direktiv och det kan ju vara bra om man ska få in lite stabilitet i laget. ” Man gör något åt det man kan göra något åt och resten lämnar man till dom som befinner sig högre” Sa han i ett Italiensk sportmagazine och dödar eventuell tro på att han tänker gå sin egen väg och utropa sig till Chelseas frälsare.
Och trodde man att man skulle få en vilt gestikulerande Sydeuropé vid sidlinjen som pekar med hela handen under match så tror man fel.Det är helt enkelt inte hans grej. Han sitter med ett stoiskt lugn på sin plats och likt en sfinx övervakar sitt verk samtidigt som han knäcker engelska verb och engelska mittenlags försvar.. Hans ögon röjer dock en man där varje neuron är kopplad till uppgiften att utmana och kanske vinna en titel i år.
Det franska korståget
Alla vet väl vi detta laget att klubben blivit straffat för att de aktivt uppmanat Kakuta att bryta sitt kontrakt med sin Lens och i sak så kan jag förstå Fifa att de uppmanat franska klubbar att anmäla engelska för att sätta ett gemensamt regelverk inom europeisk fotboll högre upp på agendan men samtidigt så sväljer de elefanter när de samtidigt accepterar klubbar som Barcelona och Man U som värvar väldigt ungt men kringgår problemet med att ta med hela familjen och få just de värvningar att handla om att de kan ge den berörda familjen och spelaren ett bättre liv, och för de som inte anser att dessa saker inte har med varandra att göra kan jag rekommendera Fifa/Uefas regelverk som läsning och sätta det ihop med Platinis uttalanden. Det blir påtagligt att det är England och dess klubbar som anses vara de som hotar fotbllen.
Nåja, inte alla Engelska klubbar. Vi har ju en rödvit klubb i London som bara ytligt har betsat bort den franska trikoloren och bör i dessa sammanhang ses som ett undantag.
De har Dein, och det betyder att Uefas nya linje om hårda tag mot filmare inte gäller lag som tränas av en fransman och som har Dein som ess i skjortärmen, en Dein som förövrigt har alla viktiga nummer och som har alla viktiga argument för att låta Eduardo slippa avstängning för sitt filmande mot Celtic.
(Ett av argumenten lär enligt rykte ha varit. ” Men han har ju brutit benet…ju.”)
Eller så kan det helt enkelt vara så att med en sådan här dom, om den slagit igenom så slår direktivet ett krysstag på sig själv eftersom berörda myndighet måste bilda en kommission som enbart sysslar med dessa saker.
Och det betyder isåfall att Dein har absolut inget att göra med saken.
Tottenham vore ett topplag om Tottenham inte vore Tottenham
Rednapp, tränarnas motsvarighet till Anelka fick en bra start. Han lovordades för sina värvningar, för Tottenhams spel och för moralen som fanns i laget. I buskar på avlägset belägna platser i London började det viskas om att detta var året då de skulle slå sig in bland de fyra som en kil och drömma om spel på kontineten och dansa med de stora elefanterna
Det var innan de mötte United, det var innan de fick möta klassmotstånd, men det började ju bra, en cyckelspark som tog fansen till himmelen och ett White hart lane hoppfulla som ett gäng kåta fjortiskillar som hittat ett titthål till tjejernas omklädningsrum. Men United är United och när slutsignalen ljöd så stod Tottenhahaham Hohohohotspurs kvar med mössan i handen och deras tid som fripassagerare bland topplagen var över, titthålet tilltäppt och känslan av att det var kul så länge det varade.
Jag själv har en egen personlig önskelista. Tennissiffror på söndag för att återställa ordningen i mitt supporterliv.
Hatet till fotboll
I en ganska underhållande match mellan Manchester who och Arsenal var det Adebayor som ensamt gjorde det till en hatmatch. Att Hughes inte tog ut honom när det var så uppenbart att han var labil som svettig dynamex och när han efter sitt 3-1 mål sprang fram till Arsenals supportrar för att håna dem var det inte passion till sporten man såg. Allt vi såg var en man som hatade, som spelade på hat som livnärde sig på hatet matchen igenom med en personlig agenda som vi alla tydligt kunde se.
Sällan har jag sett en man som spelade så lite för laget och för kärleken till sitt yrke att t o m Bogarde framstår som lojal. När smekmånaden är över för City, för det kommer, tro mig, så vill jag inte vara Citysupporter som tvingas läsa om Adebayor och hans ego som exploderat över tabloidpressen, och har inte Hughes ett koppel med krishanterare, medlare och personliga coacher i beredskap kan det bli en obehaglig överraskning för de andra spelarna i omklädningsrummet.
Bye bye Kenyon
Hade tänkt att sammanställa en liten lista på varför jag tycker att det är skönt att Kenyon har lämnat klubben. Det var en fin lista, baserat på lika delar fakta,rykten och personliga åsikter men säg den plan som är säker. När jag såg vem som tar över efter Kenyon så slutade jag att tro på att positiva förändringar.
Ron Gourlay har samma bakgrund i Umbro och har tillhört Manchester United. Så det vi får var en 10 år yngre Kenyon med exakt samma CV. Bra eller dåligt, det får framtiden utvisa men listan den skrotade jag eftersom det står ”In you face” skrivet över hela skärmen när jag försöker skriva den
Till sist
Vill jag passa på att tacka för den kvalitetshöjning som de nya skribenterna på Chelseasidan stått för som gör The Shed till den överlägset bästa sidan på SvenskaFans.
Det var allt för mig denna vecka!
