Let 'em all come down to The Den
Max Kull-Sandin berättar om sin första live-match på The Den.
Den 2:e Januari 2010 vaknade jag upp av att solen lyste in genom gardinerna på Lansdowne Road, Tottenham, London. Där bodde jag och min kompis under hela vår London sejour. Det var hos hans moster och det var så klart ett bra alternativ för kostnadernas skull, mycket billigare än hotell.
Tidigt på morgonen så tog vi Underground från Seven Sisters till Green Park och bytte sedan till Jubilee line och åkte till Bermondsey. Sedan tog vi buss P12 mot Peckham. En inte alltför ovanlig syn var nedlagda pubar i området, bland annat Golden Lion. Några "bus stops" innan vi var framme så såg jag en pub som hette "The Ancient Forester" och där hade en stor mängd Millwall fans samlats innan match.
Sedan var vi äntligen framme, Millwall Football Ground, The Den. Bussen stannade mitt i tusentals Millwall fans som gick till matchen och efter bara några meters gångväg så stod jag äntligen där, på Zampa Road och såg den vackra vyn av The Den i bakrunden.
Under tunneln stod flera olika stånd och sålde allt från hemmagjorda T-shirts till korv med bröd.
Det första vi gjorde var att gå till Ticket Sale, och vi köpte biljetter till West Stand Upper. Efter det så gick jag till Club Shop och köpte mig en "No one likes us" halsduk som jag blev förälskad i med en gång.
Sedan var det dags, klockan hade passerat 14.30 pm och vi skulle gå in på arenan. Jag köpte mig ett ex av dagens matchblad och visade sedan upp min biljett och gick in. De sista trappstegen upp till läktaren var spännande och sedan stod jag plötsligt där, på West Stand och blickade ut över Millwall spelarna som värmde upp.
Klockan 14.55 pm så kom spelarna marscherande in till "Let 'em come" och slutet på sången var riktigt mäktigt! Sen var matchen igång. Man ställde upp med följande elva:
Forde
Smith-Craig-Robinson-Frampton
Hackett-Laird-Abdou-Martin
Morison-Grabban
Stämningen på The Den under den första kvarten var obeskrivlig och det var inte bara hemma fansen som sjöng utan Derby County hade ett bra stöd från sina ca 1300 tillresta. Och jag var lite överraskad över hur Millwall respektlöst trummade på framåt och var nära ett antal gånger att göra mål i första halvlek, men resultatet var 0-0 i paus.
Efter ett toabesök i paus så var det dags för spel igen och Derby spelarna kom in till ett kraftigt "buande" medan Millwall spelarna mot togs på bästa möjliga sätt.
Millwall fortsatte spela bra i den andra halvleken och till min och en stor del av folket på The Dens stora glädje så tog dem också ledningen med 1-0 genom Lewis Grabban som snyggt nickade in bollen i mål på inlägg från Chris Hackett.
De bästa spelarna i Millwall för dagen var Hackett, Martin, Abdou och Jack Smith som övertygade medan spelare som Marc Laird och Steve Morison inte var lika bra.
Tyvärr dröjde det inte länge innan Derby kunde kvittera, lite oförtjänt men mål var det och målskytten var Commons som var duktig matchen igenom.
Det gick nästan att ta på stämningen när Millwall gjorde 1-0, men desto tystare blev det efter kvitteringen.
Efter ca 93 minuter spelade så blåstes matchen av och slutresultatet var 1-1 och omspel i Derby väntar.
Sedan köptes en del souvenirer som matchtröjan och flagga m.m innan vi sedan tog Underground hem. Jag längtar redan tillbaka till The Den och hoppas att jag får se dem live snart igen. Det var en kort resumé om hur det var på min första resa till Bermondsey, The Den, Millwall, jag hoppas att ni njöt av att läsa det!
