Krönika: Glöm inte att du är blå nu Carlo!
I måndags slängde Carlo Ancelotti ved i brasan när han uttalade sig om onsdagens heta Champions League drabbning mellan Chelsea och Inter. Ancelotti menade att de italienska fotbollssupportrarna som inte håller på Inter kommer att hålla på Chelsea i åttondelsfinalen.
Ancelotti har visserligen varit i ett psykologiskt ordkrig med förre Chelseatränaren José Mourinho sedan Milandagarna men det är först nu Ancelotti måste visa sina sanna färger som tränare. Allt annat än ett avancemang från åttondelen vore ett fiasko för en klubb som befunnit sig i en final och en semifinal de två senaste CL säsongerna.
Efter Wolverhampton segern i lördags passade Petr Cech på att skicka en hälsning till Mourinho. Cech ville försäkra Mourinho om att spelarna är redo och att snack är snack och det viktigaste är hur man presterar på plan. Det är onekligen så att Chelseatruppen vet hur Mourinho fungerar när han förbereder sitt lag inför stundande stormatcher. Under ordkrigen har Mourinho varit antingen rak eller listig då han valt i pressen att behandla Chelseaspelarna och fansen med respekt.
I år känner Mourinho att han har sin starkaste trupp som tränare i Inter. Det är i år han engagerat sig frenetiskt vid sidlinjen för att installera vi-mot-världen känslan. Något som känns allt för familjärt för en Chelseasupporter, inte minst för en Chelseaspelare från Mourinho-eran.
Den person som verkar ha svårast att distansera sig själv från detta psykologiska spel är Carlo Ancelotti. Trots att han inte återfinns i Serie A längre kan han inte låta bli att kommentera när det handlar om rivalerna till klubben som ligger honom närmast hjärtat. Förnuftet byts ut mot passion och med måndagens uttalande har han gett Mourinho och Inter den ultimata tändvätskan.
Italien hatar er.
Tyvärr så finns det idag blandade känslor för Mourinho hos Chelseasupportrarna, många menar på att förhållandet var nästintill ohållbart och att det kanske var för det bästa att han lämnade. Tar man däremot tillbaka alla till september 2007 och hur mörkt och tungt livet kändes så tror jag att Mourinho står någonstans inristat i majoriteten av Chelseafansens hjärtan. Nu är vi inne i februari 2010, vi leder ligan med en fyra poängs marginal och vi har intalat oss själva att Ancelotti är rätt man att leda oss.
Men det är nu Ancelotti slängs in i ringen, ensam med Mourinho i andra hörnet. Spelarna vet vad de behöver göra, men vet Ancelotti?
När Ancelotti kliver in i omklädningsrummet på onsdagkväll i San Siro gäller det att hålla huvudet kallt, att inte låta Milanhjärtat lysa genom. Chelseaspelarna har bestämda åsikter, det vet vi. De är ledare och människor som har Mourinho nära sitt hjärta och när de kliver ut på plan, när de skakar hand och växlar ord med deras gamla mentor gäller det att Ancelotti har spelarna fokuserade när visselpipan blåser.
Liksom hur Hiddink klev in i våras och påminde spelarna om deras skyldigheter till klubben hoppas jag att Ancelotti kommer ihåg vilket klubbmärke som pryder Armanikostymen imorgon kväll.
UTC!
