Inför: Atlético Madrid - Liverpool
För andra gången missar Fernando Torres chansen att återse sin tidigare hemmaarena när lagen som knutit starka vänskapsband de senaste åren möts i kamp om en finalplats i Europa League. Atlético Madrid saknar sitt anfallsvapen Kun Agüero, men kan luta sig tillbaka på ett mycket starkt hemmafacit i Europa. Vinner matcher gör de dock inte så ofta.
Klubbfakta
Bildad: 1903.
Smeknamn: Indios (indianer), Los Colchoneros (madrasserna), Los Rojiblancos (de rödvita)
Titlar:
Ligasegrar: 9 stycken
Spanska Cupen: 9 stycken
Cupvinnarcupen: 1 (61/62)
Europacupen: 1 (87/88)
Baskisk grund med engelska influenser
Det var tre baskiska studenter som den 26 april 1903 la grunden till dagens Atlético Madrid när de bildade Athletic Club de Madrid som en förgrening av Athletic Bilbao. 1904 anslöt avhoppade spelare från Madrid FC och de började liksom Bilbao spela i blåvita dräkter, något som ändrades till dagens rödvita 1911. Det finns teorier om att färgerna valdes på grund av att de var de vid den tiden billigaste så samma rödvita kombination användes vid madrasstillverkning (därav deras ena smeknamn). En annan teori gör gällande att både Bilbao och Madrid brukade köpa dräkter av Blackburn Rovers i England, men vid ett tillfälle endast fick tag i Southamptons matchställ som var rödvitt och inte blåvitt. Enligt den här varianten behöll Bilbao Southamptons svarta shorts medan Madridlaget valde Blackburns blå enligt tidigare.
Namnbyten, klubbomformningar och inbördeskrig
Athletic Madrid bröt sig loss från Bilbao 1921 och två år senare uppfördes deras första stadion (se nedan). Efter fina resultat i Campeonato del Centro under 20-talet bjöds Athletic in för att ansluta till La Liga som invigdes 1928. Laget relegerades 1930, återvände 1934 för att åka ur 1936, men det spanska inbördeskriget sköt upp både spel i La Liga samt klubbens nedflyttning.
När La Liga återupptogs 1939 hade Athletic Madrid gått ihop med Aviación Nacional (bildat av spanska flygvapnet) från Zaragoza och blivit Athletic Aviación de Madrid. Det spanska fotbollsförbundet hade nekat Aviación Nacional tillträde och Athletics trupp hade samtidigt brandskattats hårt då åtta spelare dödades i inbördeskriget. När Real Ovido inte gavs tillträde på grund av en krigsförstörd plan öppnades en plats för den nybildade fusionen och med Ricardo Zamora som manager vann klubben La Ligatiteln både 1940 och 1941. 1947 fick klubben sitt nuvarande namn Club Atlético de Madrid och samma år besegrade de Real med 5-0, deras historiskt största segermarginal i Madridderbyt.
Got to be Real
Efter två titlar 1950 och 1951 fick Atlético ofta finna sig att spela tredjefiol bakom Real och Barcelona, och fram till 1970 bärgades bara en ligatitel (1966). Extra bittert måste det ha varit säsongen 1958/59 då Atlético fick en biljett till Europacupen eftersom de året innan hade kommit tvåa bakom Real Madrid som vann turneringen. Dessa lag möttes sedan i en mycket jämn semifinal 1959. Real vann med 2-1 hemma och Atlético kvitterade totalresultatet i kraft av 1-0 hemma. På den här tiden räknades inte bortamål som utslagsgivande, något som förstås hade skickat vidare Atlético, utan omspel följde och det vann Real med 2-1 i Zaragoza.
Nu hade inte Atlético något dåligt lag under 60-talet, utan det var snarare så att Real var ännu bättre (Los Blancos plockade 14 ligatitlar 1961-80) och Atlético fick hämta tröst från det faktum att de var Reals enda riktiga inhemska motstånd sett över tid. Som exempel på Reals dominans kan nämnas att Atlético när de vann på Bernabeustadion 1965 blev första lag på åtta år (!) att vinna borta mot Real.
Finalen 1974 (med Reina Sr.)
Säsongen 1973/74 besegrade Atlético Madrid i tur och ordning Galatasaray, Dynamo Bukarest och Röda Stjärnan på väg mot semifinalen mot Celtic. I bortamatchen, som är en av de råaste matcherna turneringen beskådat, fick spanjorerna Ayala, Díaz och Quique utvisade men nådde ändå 0-0. 2-0 på hemmaplan innebar en final mot den nyvakna tyska jätten Bayern München med spelare som Beckenbauer, Maier, Breiner, Hoeneß och Müller. Atlético fick dessutom klara sig utan avstängda Ayala, Díaz och Quique, men stod för en bragdinsats och tog matchen till förlängning.
Med sju minuter kvar skruvade Aragonés in en frispark som såg ut att bli det avgörande målet, men i matchens absoluta slutskede fick Bayernförsvararen Schwarzenbeck på en rökare från drygt 20 meter som Miguel Reina i Atléticomålet inte hann reagera på. Att stå emot det tyska maskineriet ytterligare en gång visade sig omöjligt och Atlético föll i omspelet med klara 0-4. Miguel är om ni inte hört det tidigare Josés pappa.
En soppa, flera kockar
Finalmålskytten Aragonés tog över managerrollen 1974 och ledde laget i fyra perioder fram till 2003. I den första perioden vann han ligan en gång och cupen en gång och vid det andra tillfället nådde Aragonés en andraplats samt en ny cupinteckning. Laget nådde även Cupvinnarcupfinalen mot Dynamo Kiev 1986.
Jesús Gil tog över som klubbpresident 1987 och tillsatte och avsatte managers på löpande band innan Radomir Antic 1996 levererade en liga- och cupdubbel. Gil fortsatte att stuva om på managerposten med Arrigo Sacchi, Antic igen och vidare Claudio Ranieri som styrman. 1999/2000 togs Antic in en tredje gång för att ersätta Ranieri och förhindra nedflyttning, men det visade sig vara oundvikligt och Atlético inledde det nya millenniet med att spela i andradivisionen. Där stannade de två år innan de återigen blev ett La Ligalag 2002.
Torreseran
Fernando Torres fick sällskap av Costinha, Maniche och Agüero 2006, en säsong när laget trots dessa fyra äss slutade på femteplats med 62 poäng, 14 pinnar bakom segrande Real Madrid. Säsongen efteråt valde Torres att lämna Atlético för Liverpool och resten av hans karriär har ni koll på.
I samband med Torres värvning gick Luis Garcia åt det andra hållet. Några veckor senare skrev Diego Forlán på från Villarreal för 21M euro och Simaõ anslöt från Benfica för 20M euro. José Reyes köptes från Arsenal för 12M euro i slutet av juli. I runda slantar en halv miljard kronor för dessa tre herrar.
Atlético i Champions League
Säsongen 2007/08 blev en av de mest framgångsrika för Atlético i modern tid när de gick till sextondelsfinal i UEFA-cupen, nådde kvartsfinal i Copa del Rey och inte minst slutade på en fjärdeplats i La Liga, vilket ledde till klubbens första framträdande i Champions League på tolv år.
Atlético Madrid gjorde sig ett namn i Champions League även 2008/09, men efter en svajig form i ligan och sex raka utan seger i början av 2009 sparkades Javier Aguirre i februari förra året. Bland andra Diego Forlan tog Aguirre i försvar och menade att spelarna måste dela ansvaret för de svaga resultaten. Hur som helst tog Abel Resino över managerposten.
Trots svackan efter nyår blev det en ny fjärdeplats för klubben och Atlético spelade i Champions League även 2009/10. Forlan knep guldskon efter 32 ligamål under säsongen.
Den här säsongen inleddes dock svagt både i La Liga och ute i Europa och efter att ha åkt på däng med 0-4 mot Chelsea den 21 oktober bestämde sig ledningen för att göra sig av med Resino och efter ett misslyckat försök att knyta till sig Michael Laudrup föll valet på Quique Sánchez Flores som närmast kom från Benfica. Flores och Rafael Benítez arbetade ihop i Real Madrid 1994/95 - Flores som högerback och Rafa som reservlagstränare. Vid ett tillfälle har de mötts som motståndare. Det var den 3 januari 1996 när Benítez Real Valladolid föll med 1-4 mot Flores Real Madrid.
Nästa säsong blir det dock inget spel i Champions League för Atlético eftersom de hittas först på en tiondeplats i La Liga 15 poäng bakom fjärdeplatsen. Laget har tagit 30 av sina 40 poäng på hemmaplan.
Sedan Champions Leagues gruppspel inleddes i höstas har Atlético Madrid inräknat Europa League endast vunnit en match! De har förlorat tre och kryssat hela åtta, men eftersom de genomgående gjort fler mål borta än sina motståndare har de avancerat i kraft av detta.
Hemmastadion
Atlético Madrids första arena, Ronda de Vallecas, var belägen i arbetarklassområden söder om staden. 1919 övertog tunnelbaneföretaget i Madrid land nära Ciudad Universitaria och som följd uppfördes en sportstadion kallad Estadio Metropolitano de Madrid med en kapacitet på 35 800 åskådare.
Mellan 1923 och 1966 hyrdes arenan av Atlético innan de flyttade till Estadio Vicente Calderón och den tidigare hemmaarenan rivdes. Vicente Calderón är belägen intill Manzanaresfloden, tar 54 851 åskådare, och gavs 2003 femstjärnig status av UEFA. Gräsmattan mäter 105 x 70 meter.
2007 kom Atléticos styrelse överens med stadsfullmäktige om att sälja området där stadion är byggd och 2010 flytta till en ny olympisk stadion La Peineta som ska användas för staden under OS 2016. Samma år skulle Atlético Madrid ta över ägandet av den nya arenan.
Hemmastarka i Europa
Atlético Madrid har fyra vinster och fyra oavgjorda hemma mot engelskt motstånd och fem segrar, åtta oavgjorda och fyra förluster totalt.
Senast laget vann mot engelskt motstånd var för sju matcher sedan i UEFA-kvarten 1997/98 mot Aston Villa.
Atléticos enda nederlag på hemmaplan i de europeiska cuperna är 0-3-förlusten mot Porto i gruppspelet, men de har å andra sidan inte vunnit på sex hemmamatcher.
Liverpools facit borta mot spanska lag är sju vinster och två förluster på tretton försök. Totalt sett har Liverpool tolv segrar, tio oavgjorda och sex förluster på 28 möten med spanska lag.
Förra mötet i Spanien - 22 oktober 2008 - 1-1 (Keane (14), Simão (83))
Atlético: Franco Seitaridis, López, Forlán, Luis García (Agüero, 46), Sinama Pongolle (De las Cuevas, 75), Maniche, Simão, Perea, Camacho (Raúl García, 72), Domínguez.
Liverpool: Reina; Arbeloa, Carragher, Agger, Dossena; Gerrard (Babel, 61), Mascherano, Alonso (Lucas, 75), Benayoun, Riera; Keane (Kuyt, 53).
LIVERPOOL
Förutom Torres saknar Liverpool skadade Emiliano Insua, Fabio Aurelio, Martin Skrtel och Martin Kelly samt Maxi Rodriguez som inte får spela i Europa League.
Ett bryderi som Benítez slipper är hur han skulle hantera en Torres som bara var en varning från att bli avstängd i en match. Ponera att Liverpool tagit med sig 1-1 till returen på Anfield. Skulle Rafa då vila Torres med risk för att denne missar finalen eller säkra finalplatsen även om det innebär att Torres hinner dra på sig ett kort? Om så hade skett hade det säkert känts extra irriterande för Liverpoolforwarden att båda korten var för tjafs med domaren...
Samma resonemang gäller Javier Mascherano som också bara är ett gult kort från en match avstängning. För egen del skulle jag inte klaga om Macherano i slutet av torsdagens match sparkar bort bollen och stänger av sig från returen. Det är för stor risk att han åker på en varning i den matchen och utan Torres har vi inte råd att avvara fler kuggar. Men om vi måste vända 0-2 på Anfield då? Tja, då känns det som offensiva mittfältare behövs snarare än Macherano i vilket fall.
Källor: uefa.com, wikipedia.org
