Krönika: So you've decided to cash in
Att som Chelseafan i dessa dagar raljera över spelare som flyttar annorstädes för att tjäna mer pengar kanske framstår som löjligt. Likväl är det raljera jag känner för efter dagens tråkiga besked.
Joe Cole kom till Chelsea 2003 som en av de första värvnignarna efter The Roman Revolution. Hypad sedan unga år, med a bag of tricks och ett påstått Chelseahjärta blev han snabbt en favorit i supporterleden. Cole var inte sen att tala om att han minsann haft säsongskort på The Bridge, hängt på FA-cupfinalen mot United -94 och alltid burit en önskan om att få spela i den blå tröjan.
Vi supportrar trollbands emellanåt av den ivrige engelsmannens spelstil, och Joey var i högsta grad delaktig i de två första ligagulden under Roman-eran. Några skadefyllda år följde, med en fin säsong 07/08 undantaget, och Joey tappade sin startplats till andra spelare.
Den här säsongen gick Joe in på sitt sista år på kontraktet, ett kontrakt som i runda slängar gett honom över en halv miljon...i veckan. Personligen var jag till en början inte orolig, Joe Cole var ju trots allt en local lad som sagt sig vilja avsluta karriären i blått.
I takt med att säsongen fortskred framgick det tydligt att Joe inte tänkte nöja sig med mindre än vad Chelseas stjärnspelare tjänade. Tajmingen var illa vald då Chelsea just nu arbetar fram en striktare lönepolicy, att då kräva dubbelt så mycket kan aldrig vara ett smart drag. Trots det trodde jag in i det sista att grabben skulle komma ner på jorden och acceptera att han inte värderas lika högt som ovan nämnda spelare.
Av detta blev intet och då hade Chelsea inget annat val än att låta Joey söka sig vidare. För mig personligen är det ett hårt slag då jag alltid varit svag för Joe Cole. Kalla mig dum, men jag trodde också i min enfald att han var en av få spelare som faktiskt spelade lite mer för klubbmärket än för lönekuvertet.
Lampard och JT har tidigare utnyttjat andra klubbars intresse för att få till nya monsterkontrakt, en taktik jag förmodar att Joe Coles representanter anammade. Skillnaden är den att medan Lamps och JT är klubbens största ikoner, har Joe aldrig uppfyllt sin potential till fullo. Därför kunde Chelsea stå på sig och därför kommer vi förmodligen tvingas se honom i den avskyvärda röda färgen nästa säsong.
- Michael Ballack lämnar också Chelsea, ett tråkigt om än förståeligt beslut. Tysken har kommit till åren och när Chelsea inte ville erbjuda två-årskontrakt fanns bara en väg att vandra. Jag önskar honom lycka till och jag hoppas att vi värvar en ny. Tysk alltså, en sådan måste man ha i laget.
- Vad ska jag nu göra med alla Joe Cole-tröjor som Chelz prackat på mig genom åren, går det att returnera eller är den öppna spisen det enda alternativet?
