Redaktionen spår - del 1
Den första frågan i Redaktionen spår behandlar vilka krav som bör och skall ställas på årets upplaga av Liverpool.
Del ett av Redaktionen spår. Frågan lyder:
Liverpool slutade på sjunde plats i fjol och har nu Roy Hodgson, som lyckades ta Fulham till en rekordhög sjundeplats för några år sedan, som manager. Vad kan vi ställa för krav på Liverpool anno 2010/2011?
Per Bengtsson: Tämligen höga. De två senaste säsongerna har varit extremer åt olika varsitt håll, när det går riktigt bra är Liverpool fyra poäng ifrån ligatiteln, när det går dåligt är de fyra poäng ifrån en Champions League-plats. Liverpool har ett bra lag men som vi märkte förra året är det bredden som är problemet när skadorna kommer tätt och får Hodgson bara till en bra inledning kan vi nog höja kraven allt eftersom.
Mattias Herner: I stället för att stirra sig blind på sjundeplatsen i fjol, alla krigsrubriker och att vi ska vara glada om vi tar plats på övre halvan tycker jag man bör börja med att fråga sig om laget är starkare eller svagare än för ett år sedan och vad man hade för krav då. Albert Riera och Yossi Benayoun är de enda av spelare i förstalaget som lämnat samtidigt som Jonjo Shelvey, Milan Jovanovic, Joe Cole och Danny Wilson kommit in. I den senare gruppen finns det spelare som knappast omedelbart kommer att tillhöra grundstommen på 11+3, men om vi nöjer oss med en jämförelse rakt av med Riera+Benayoun mot Jovanovic+Cole så säger jag starkare utan tvekan. Lägg till detta att vi i princip har en ny värvning i vinnaren av Glasskon 2009/10, Alberto Aquilani, att skadebekymmer på spelare som Daniel Agger, Glen Johnson och Fernando Torres gör att även dessa välkomnas tillbaka som nygamla spelare så har vi plötsligt en total stärkning av laget som faktisk ter sig markant. Men allt är inte sött i saftbålen och en sur uppstötning i form av att Javier Mascherano mycket väl kan försvinna måste räknas som en försvagning även om det hade varit värre om Steven Gerrard eller Fernando Torres hade stuckit.
Utifrån detta resonemang bör ribban alltså ligga något oförändrad eller till och med höjas, vilket skulle innebära att Liverpool faktiskt förväntas göra upp om ligaguldet och absolut inte ska måla upp en mental ”vi siktar på fjärdeplatsen”-bild. Men, det återstår förstås en faktor här och det är att man måste ta hänsyn till vad som hänt med de övriga lagen också. Man City har en upp-till-bevis-uppgift av stora mått framför sig där Roberto Mancini måste hitta en lagbalans och har överflödets förbannelse att brottas med medan Tottenham ställs inför en helt ny uppgift med två högprioriterade turneringar löpande parallellt redan från avspark och jag undrar om inte något av Champions League och Premier League kommer att bli lidande ganska omedelbart. Hemmamatch mot Real Madrid på onsdag och bortamatch mot Birmingham City tidigt på lördag blir Harry Redknapps knivigaste nöt att knäcka i oktober. Arsenal får behålla Cesc Fabregas och bara det räcker för att de ska bli att räkna med där uppe. Kommer Chamakh till skott och Gunners hittar en pålitlig målvakt kan de bli till och med mer än att räkna med. Gällande Manchester United är det väl som vanligt så att oavsett vilka som Alex Ferguson värvar så är Paul Scholes och Ryan Giggs säsongens bästa lirare när ligan sammanfattas och jag kommer med det tråkiga tipset att de får gälla som favoriter tillsammans med Chelsea.
Sammanfattningsvis ser jag Liverpool tillsammans med Arsenal och Manchester City i första hand slåss om plats 3-4, men med en given inställning för Roy Hodgson att ha guld i sikte. Om denna säsong ska sluta med röd Merseysideglädje krävs dock en tydlig prioritering av Premier före Europa och att Liverpool klarar av den tuffa starten med tre toppmöten de första fem omgångarna.
Fredrik Johansson: Svår fråga att svara på i år. Normalt kan man, och skall man, ställa höga krav på en klubb som Liverpool, men efter en sjundeplats förra säsongen och en spelartrupp som egentligen inte förändrats mer än att Benyoun och Riera lämnat och Joe Cole och Milan Jovanovic kommit, i tillägg till en ny manager, så har i alla fall jag lägre förväntningar inför den kommande säsongen än jag haft på mycket länge.
Jag tillhör dessutom den, som det verkar, lilla del av röda supportrar som inte direkt hoppade jämfota av glädje vid utnämningen av Roy Hodgson. Mina farhågor är att Hodgson som sedan tidigare, med undantag för ett par säsonger i Inter för 15 år sedan, inte varit involverad i klubbar eller landslag med tillnärmelsevis samma press som han kommer att sättas under nu, inte riktigt klarar av att hantera detta på ett bra sätt. Hur det blir med detta kommer vi inte att se än på någon eller ett par månader men sin första tid hos oss så skall jag villigt erkänna att Hodgson imponerat även på mig med sina uttalanden och sin förmåga att bygga ett lag.
Med en bra start och lite medvind så kan det här kanske tuffa på bra, men jag har svårt att se oss rubba varken Chelsea, Man Utd eller Man City över 38 matcher. Vi har dessutom en stentuff inledning i ligan med Arsenal hemma och Man City borta, och dubbelmöte med Trabzonspor i Europa League och utgången i dessa matcher dristar jag mig att säga kan avgöra hela vår säsong.
Jag vill också tillägga att detta resonemang helt har bortsett från frågan om ägarskap. Vi kan om ett par veckor ha en stenrik ägare, eller vara satta under förvaltarskap.
Jag tippar Liverpool som fyra den kommande säsongen i och med den rutin som laget trots allt besitter.
Carl-Martin Landquist: Så här års under de senaste åren så brukar fotbollshumöret vara ett ganska gott sådant, mest beroende på att ingenting har ju gått snett än så länge. Någonstans i bakhuvudet har det ju smugit fram en tanke som säger att den här säsongen, just den här säsongen så kan det bli en stor titel. Tecknen finns ju där med bra värvningar under sommaren och visst såg spelet lite bättre ut i våras och det finns mycket att bygga på.
I år är det annorlunda.
Spelet hackade betänkligt i våras och en tränare som jag verkligen tyckte om har fått lämna. De stora värvningarna har uteblivit, Torres är skadad och Mascherano vill till Milano. Den nya tränaren har som största meriter att Fulham överpresterade och att Alain Sutter kunde slå utsidespassningar trots sin frisyr. Ekonomin verkar fallfärdig och den nya arenan är än så länge bara ett luftslott.
Allt detta innebär att jag har inga större krav alls på Liverpool just nu. Strax efter att humöret i vanliga fall varit på topp så har laget gjort en plattmatch och sakta men säkert så har humöret dalat, men inte i år. Jag förväntar mig ingenting alls i den tuffa inledningen och med en skral poängskörd där så flyttas fokus till andra lag. Just där och då kan kanske Roy börja bygga sin version av Liverpool, för just där är mitt enda krav för tillfället. Roy måste få chansen!
Tobias Siöström: Först och främst ska Roy Hodgson verkligen ha beröm för det han uppnådde med Fulham. Vi ska inte glömma att det första han gjorde i klubben var att smått mirakulöst rädda dem kvar i Premier League. Ända sedan starten av sin karriär, då han ledde Halmstads BK till klubbens två första ligaguld (en framgång som engelsmannen fortfarande refererar till som sin största bedrift), har Hodgson varit oerhört skicklig med små medel.
Trots Liverpools ekonomiska kris är denna utmaning dock en helt annan och han kommer behöva hantera större stjärnor än han gjort i tidigare klubbar (även om Inter hade ett hyfsat lag redan under Hodgsons ledning). Jag tror dock att han kommer klara det galant. Min känsla är att Hodgsons ålder, hans enorma rutin samt det faktum att han är en sann gentleman är tillräckligt för att få respekt i omklädningsrummet på Anfield. Därutöver är det inte dumt för honom att ha lagkapten Gerrards stöd och så länge han behåller det har han en fördel att kunna behålla stödet även från de andra spelarna.
Med det sagt förväntar jag mig att Hodgsons Liverpool ska överträffa klubbens fjolårssäsong och att han ska ta laget tillbaka till Champions League. På längre sikt och med större ekonomiska möjligheter ökar såklart kraven, men nästa säsong är jag nöjd så länge Liverpool är ett av topplagen, även om man inte når riktigt ända fram. Även utanför planen har jag dock stora förhoppningar, och de går ut på att Liverpool ska återuppbygga bilden som en välskött och respekterad klubb utan en massa interna kontroverser. Visserligen är denna önskan delvis beroende av en försäljning av klubben, men jag förväntar mig även att Hodgsons tidigare berörda egenskaper ska komma att blir starkt bidragande till att så blir fallet.
Sven Olsson: Först och främst måste vi bygga upp vinnarmentaliteten igen och återupprätta en del av den heder vi förlorade under den miserabla fjolårssäsongen. Att vårt bortaspel (21 p) ifjol var i nivå med Stokes (20 p) och endast några poäng bättre än nykomlingarna Wolves och Birminghams (17 p) är självklart inte acceptabelt och att det ska förbättras flera snäpp anser jag inte vara ett orimligt krav. Jag anser också att vi måste (likt Hodgson har gått ut och sagt) ställa krav på individuella spelare. Ifjol kunde man se framför allt Gerrard och Torres gå och hänga med huvudet i motgång. I början av 2010 var det ibland plågsamt att se hur vissa spelare inte verkade vilja ge allt för den röda tröjan. Att ge allt för laget är i grund och botten det vi måste kräva av varje person inblandad i klubben. Torres och Gerrard har gått ut och sagt att de stannar, då ska de också ge sitt allt hela säsongen.
Men oavsett vilka krav vi ställer måste vi ge Hodgson tid. Han har tagit över Liverpool i en väldigt turbulent tid, och med Arsenal, Man City och Man United bland de första fem motstånden kan säsongsinledningen med en aning otur se allt annat än munter ut. Det är då det gäller att ställa sig bakom laget och managern. Att höja alltför höga kritiska röster i detta skede kan aldrig leda till något gott. Kontinuitet och stabilitet är ledorden.
Björn Grafström: På sätt och vis är det tur för Roy Hodgson att han kommer i just det här ögonblicket. All turbulens kring klubben är något som på förhand talar emot klubben, och trion Revansch, Alla mot oss och Ny röst i omklädningsrummet kan generera i en betydligt starkare säsong än många tror.
Kraven bör och skall vara höga i Liverpool, men om inte ägarsituationen får ett lyckligt slut är det svårt att förvänta sig att fjolårets mediokra insats skall blåsas bort till intet. Visst kommer det bli en bättre säsong i år, värre kan det ju knappast bli, men åtminstone jag blir väldigt nöjd om klubben återigen får chansen att spela i Champions League nästa säsong. Det är vad jag förväntar mig att Hodgson levererar, för så pass bra är Liverpool i dagsläget.
