Grandins analys: Poppis i Grekland!
Efter två veckor i den grekiska arkipelagen är jag nu tillbaka i Sverige och kan nu också följa Millwall närmare.
Det man kan konstatera är att starten varit si så där. Segern i första matchen mot Norwich gav oss hopp och det talades om direktuppflyttning till Premier League och kvalspel med mera. Nu i efterhand kan man konstatera att vi förmodligen har överskattat lagets förmåga. Det handlar nog för Millwalls del att först och främst hänga kvar i serien. Topplacering och uppflyttning till den högsta ligan är nog bara en dröm, än så länge. Men vacker var den.
Grabbarna har ändå visat upp gott gry och bra spel emellanåt. Och bara att vinna mot Palarse är något som får många fans att redan vara mer än nöjda med säsongen. Jag återkommer med en mer initierad analys om någon vecka när jag vet mer än jag vet just nu.
Det hinner hända mycket på två veckor. Jag måste dock berätta en historia. På den grekiska ön Naxos vandrade jag, trött och dåsig av värmen, in på en engelsk pub för att se Tyskland-England. Iklädd min Millwall-tröja förstås. Till en början möttes jag av skeptiska blickar (de flesta engelsmännen som var där var Leeds-fans och Fulham-fans). De undrade vad jag gjorde där med just den tröjan. Stryk skulle jag ha. Förbannade svenskjävel.
Och det som började illa blev bara värre. När tyskarna gjorde 1-0 var stämningen direkt hotfull. En anhängare till Fulham satt i ett hörn och bara glodde på mig. Men sedan kom målen. England spelade ut Tyskland fullständigt och allt eftersom målen kom, ju mer vänliga blev alla engelsmän mot mig. Inte på grund av min Millwall-tröja, utan tack vare min nationalitet.
Som svensk är man poppis hos engelsmännen just nu. Engelsmännen stod och sjöng ”Sven, Sven, Sven, Sven” och jag bjöds på öl och drinkar med paraplyer, jordnötter i drivor, groggar, whiskey, tomtebloss, cigarrer, grillspett(!) och hela baletten.
Och när sedan England gjorde 1-5 på tyskarna fick jag ett konkret erbjudande från en Leeds-supporter att ta över som tränare för Leeds nästa säsong. Jag fick även höra av Fulham-supportrarna att de var beredda att byta lag till Millwall eftersom jag som svensk absolut inte kunde ha fel i att påstå att The Lions är världens bästa fotbollslag.
Som svensk var jag kung.
Så kan det gå.
