Inför Chelsea-Liverpool
Kan Liverpool på söndag vända den negativa sviten man haft på Stamford Bridge sedan 1989, eller blir det som vanligt förlust i London.
Om Liverpoolhimlen är en plats på jorden kan jag garantera att den inte ligger i närheten av Stamford Bridge. Många skulle framhålla Old Trafford som den definitiva ”skräckarenan”, men faktum är att Liverpools facit de sista tio åren är ännu sämre borta mot Chelsea. Efter 5-2-segern 1989 har Liverpool inte en enda vinst på Stamford Bridge, trots att lagen har möts varenda säsong sedan dess.
Av de elva mötena efter 1989 har Liverpool förlorat sju och fixat oavgjort fyra gånger. Senaste poängen kom 1995/96 då Steve McManaman nätade två gånger. Totalt sett har de 48 mötena på Stamford Bridge slutat med tio Liverpoolsegrar, nio oavgjorda och 19 förluster, 45-66 i målskillnad.
Förra året vid motsvarande ligamatch före julperioden lyckades vi vinna på Old Trafford och bryta en tio år lång svit utan vinst, kanske kan vi göra något liknande på söndag. Skillnaden mellan bortamötena med Manchester United och Chelsea har dock varit att medan Liverpool ofta har spelat ganska jämnt med United trots förlust, brukar bortamatcherna mot Chelsea höra till säsongens lågvattenmärken. För er som tror på sådant kan jag ju berätta att 5-2-segern kom den 16 december...
Chelseas manager Claudio Ranieri, som tillträdde september 2000, gjorde ganska tongivande förändringar inför den här säsongen. Ut försvann Gustavo Poyet (Tottenham), Frank Leboeuf (Marseille), Dennis Wise (Leicester), Jon Harley (Fulham) och Bernard Lambourde (Bastia) för 9.1 miljoner pund. In köptes Frank Lampard (West Ham), Emmanuel Petit (Barcelona), Boudewijn Zenden (Barcelona), Filipe Oliveira (Porto) och William Gallas (Marseilles) för 32.7 miljoner pund.
Chelseas problem den här säsongen har varit att lite för många matcher har slutat oavgjorda. Så länge det handlar om förluster som räddas till kryss är det väl en sak, men i Londonlagets fall handlar det snarare om oförmågan att fixa trepoängare. Chelsea har på 15 matcher liksom Liverpool endast förlorat två matcher, men de har fått dela poängen med sina motståndare vid hela nio tillfällen. Då skall man också komma ihåg att två av deras fem segrar har tagits efter mål på stopptid. Skall man nu söka sig lite längre än att de spelar oavgjort kan man säga att Chelsea har haft svårt att punktera matcher vid uddamålsledning och att deras första halvlekar på hemmaplan ofta varit näst intill usla. Det har hänt att Ranieri har gjort två till tre byten redan i paus och dessutom samtidigt ändrat från 4-4-2 till 3-5-2 eller vice versa.
Liverpool har bevisat att man kan väva samman spelare med olika bakgrund och nationalitet till ett lag, men i Chelseas fall talar många om att den brokiga spelartruppen har svårt att hitta lagkänslan. Då blir det lätt att man blandar högt och lågt. Som härom veckan när de först slog ut Leeds ur ligacupen på bortaplan, sedan krossade Manchester United på Old Trafford med 3-0, för att i den följande matchen förlora hemma mot Charlton med 0-1. Något som, liksom de senaste säsongerna, däremot har fungerat är Chelseas försvarsspel. Mario Melchiot, som för tillfället leder Optas mittbackslista, bildar tillsammans med alltid stabile Marcel Desailly grunden i ett försvar som konkurrerar med Leeds och Liverpools om ligans bästa. Chelsea har hållit nollan i sex av de senaste tio ligamatcherna och har sammanlagt endast släppt in tolv mål (sex av dessa kom i de första fem matcherna).
En annan som har övertygat är Jimmy Floyd Hasselbaink med elva ligamål så här långt. Ett annat problem för Chelsea har varit att det enbart är Hasselbaink som nätat regelbundet. Tittar vi på när Chelsea gör mål är det väldigt effektiva i slutet av halvlekarna - sju mål under den sista kvarten i första och fem mål den sista kvarten i andra. Den sista kvarten kan även nämnas när man studerar deras baklängesmål - inget insläppt mål under den sista kvarten i första halvlek och fem insläppta mål under matchens sista femton minuter.
Jag tror ännu en gång att vi får se en oförändrad backlinje, även om Jamie Carragher till vänster och Stephen Wright till höger känns defensivt starkare än den uppställning som Liverpool har använt de senaste matcherna. Å andra sidan har John Arne Riise visat fina offensiva kvaliteter som vi kan behöva.
På mittfältet är Nick Barmby borta sedan länge, Dietmar Hamann avstängd och Jamie Redknapp känner sig inte tillräckligt återställd för att kunna spela. Vladimir Smicer har däremot skakat av sig sin fotledsskada, men frågan är om han petar på Patrik Berger som enligt mig har varit vår offensivt mest tongivande spelare de senaste två matcherna. Eftersom Berger är starkare än Smicer defensivt tror jag den senare får vänta till matchen mot Arsenal på spel från start. Steven Gerrard fortsätter garanterat som Hamannvikarie och med Redknapp borta talar det mesta för att Gary McAllister även han spelar från start. McAllister är bra på fasta situationer och när vi skall rulla boll, men det jag saknar är lite mer kraft, glöd och vilja att ta fler initiativ.
Problemet är att jag inte riktigt vet var Igor Biscan står. Kroatens två stora ögonblick den förra säsongen var den 18 och 23 december mot Manchester United och Arsenal. Sedan dess har han fått spela ur position eller givits fem-tio minuter på slutet, så frågan är om han är upplagd för en stentuff batalj med Chelseas mittfält. Jag tippar att Biscan får börja på bänken, men står det still hos Liverpool hoppas jag på ett tidigt byte, gärna i paus, det är han värd. Eftersom Danny Murphy har sett lite sliten ut de senaste matcherna skulle vi faktist kunna start med både Berger och Smicer vid närmare eftertanke, men jag tror att Phil Thompson kör med säkra kort.
Michael Owen får fortsätta att jaga sitt hundrade mål, mot Chelsea med största säkerhet i sällskap av Emile Heskey. Heskeys fysiska styrka överväger Jari Litmanens speluppfattning.
Chelsea borta är en av mycket få matcher där jag skulle acceptera 0-0 i förväg utan att tveka. Problemet är inte bara att vi har förlorat de senaste matcherna borta mot Chelsea, utan att Liverpool knappt har kommit in i matchen. Pang, pang, så ligger vi under med två bollar och Chelsea kan backa hem och försvara sig resten av matchen. Att Chelsea nu har haft svårt att komma i gång på hemmaplan i första halvlek kan vi kanske utnyttja och eftersom de har spelat så många oavgjorda matcher vågar jag hoppas på ett kryss. 1-1 slutar matchen.
