Andra halvlek
Stefan Elofsson tänkte i den här artikeln dela med sig av sina förhoppningar och förväntningar inför säsongens andra halvlek.
Som läget ser ut med en femteplats med endast tre poäng upp till ledaren så måste väl målet vara ligaguld? Svaret är givetvis ja, men med tanke på hur jämnt det ser ut att bli i år så kommer i alla fall jag vara ganska nöjd om vi lyckas bärga en plats till nästa års Champions League.
Hur ska vi då lyckas hålla oss kvar i toppen fram tills maj?
Kreativare anfall
Bakåt har det oftast sett bra ut, men trots övertag i bollinnehavet har vi haft svårt att hitta kreativa lösningar i anfallsspelet.
Säkerhet före allt har varit Liverpools melodi allt sedan Houllier tog över och det har varit nyttigt, men det får absolut inte gå till överdrift. Ibland, särskilt på hemmaplan, måste vi satsa lite. Jag efterlyser fler djupledslöpningar från våra mittfältsspelare, snabbare omställningar från försvar till anfall och framförallt högre tempo på bollen. Vi måste klara av att, i takt med att matchen fortlöper, omvandla bollinnehav till press och målchanser.
John Arne Riises säsong har gått lite upp och ner, men mitt helhetsintryck är ändå klart positivt. Hans löpvilja är beundransvärd, men han har emellanåt varit på tok för ensam. Fler spelare måste kopiera norrmannens inställning om det ska hända lite mera framåt.
Vissa spelare måste visa klassen
Fyra poäng sammanlagt i mötena med Leeds, Man Utd, Arsenal och Chelsea duger inte. Speciellt inte med tanke på att tre av matcherna spelades på Anfield. Vi har spelare med potentialen att dominera matcher, spelare som tillhör den absoluta gräddan i Premier League. Nu talar jag framförallt om offensiva spelare.
Dessa måste kliva fram i vår och bilda tungan på vågen i de jämnare matcherna. Spelarna jag talar om är ju självklart Gerrard, Owen, Heskey och även Patrik Berger. Owen har gjort en bra höstsäsong och det är bara att hoppas på att han fortsätter på den inslagna vägen.
När det gäller övriga spelare så lämnar de alltjämt lite i övrigt att önska. Berger har ju förvisso varit skadad, men vill vi på allvar utmana de stora så måste vår tjeck komma upp i den nivå som han befann sig i innan skadorna började avlösa varandra. Houllier hävdade tidigt efter sin ankomst att Patrik Berger är en utav Europas bästa mittfältare. Här är jag beredd att hålla med Houllier.
Berger besitter flera av de egenskaper som jag har saknat i höst. Först och främst så kan han sätta upp högt tempo på bollen genom att han ofta spelar med ett eller två tillslag. Han hittar också ofta utrymmen mellan motståndarnas försvar och mittfält. Han löper också ofta och bra i djupled. Dessutom är han en mycket god målskytt.
Steven Gerrard började ju bra, men sedan har det gått lite sämre. I allt för många matcher har han sjunkit för långt ner i banan och det har liksom inte ”gnistrat” om honom på samma sätt som det gjorde under fjolårssäsongen. Under julhelgsmatcherna och matchen mot Bolton visade han dock åter vad han kan och jag hoppas innerligt att det fortsätter.
Emile Heskey har jag ju redan kommenterat och han måste komma i form om vi vill vara med i diskussionen fram i april, maj.
Vissa spelare måste visa något
Nästan lika viktigt som det är att ovan nämnda spelare hittar toppformen är det att vissa spelare hittar något som med lite god vilja i alla fall kan liknas vid form. I matcher när vi är tvungna att ställa över flera av våra ”ordinarie” spelare måste ersättarna gå in och göra skillnaden, och avsaknaden, minimal. Steven Wright har redan visat att han kan det och klarar den hetlevrade ynglingen bara av att tygla sitt humör lite bättre så är i alla fall inte jag särskilt orolig för att han inte ska fortsätta göra gedigna insatser i försvaret.
När det gäller mittfältet är min oro dock mera påtaglig, trots att det faktiskt finns flera att ta av här. Ingen har väl kunnat undgå att märka hur svårt vi har haft det så fort Hamann, Gerrard eller för den delen Danny Murphy varit lämnade utanför startelvan av olika anledningar. Gary McAllister har inte klarat av sina uppgifter med samma självklarhet som han gjorde under sin debutsäsong, men det kunde man i ärlighetens namn inte begära. Vad man däremot kan begära, och vad som kommer att bli nödvändigt under våren, det är att spelare som Jamie Redknapp och Igor Biscan går in och göra solida insatser när de får chansen. Igor Biscan har jag redan kommenterat, så honom lämnar jag tills vidare.
När det gäller Jamie Redknapp så ser jag framförallt två anledningar till varför det är så viktigt att han hittar tillbaka till gammalt gott slag. Först och främst är det ju, som jag redan nämnt, därför att vi måste ha spelare som klarar av att fylla luckorna efter Hamann och Gerrard när de saknas. Men en annan anledning är att vår lagkapten besitter egenskaper som det nu, när McAllister inte riktigt håller måttet, råder svår brist på i Liverpools spelartrupp.
Redknapp är en utpräglad spelfördelare med låg felprocent i sitt passningsspel. Detta är något som alla lag behöver. Han har potentialen att göra det jobb som McAllister gjorde så framgångsrikt i fjol. Han kan vända matcher till sitt lags fördel, likt McAllister gjorde i FA-cupfinalen, genom att ta tag i bollen och hålla den inom laget.
Detta är dock inte någon förväntning och egentligen mer en dröm än en förhoppning då ”Redders” förmodligen har lång väg tillbaka, men jag vet vad Jamie kan.
I anfallet har jag redan redogjort för Heskey och Owen. Givetvis behöver vi fler forwards som är i form och jag är rädd för att vi inte har råd med en särskilt mycket längre inskolningsperiod för Anelka. Fransmannen har potential, men börjar han inte göra mål snart så är lånet ett misslyckande enligt mig.
Vår finske skönlirare kommer också ha en mycket viktigt roll i vår. Han har erfarenheten som kommer att vara oumbärlig i de jämna matcherna och han är tillräckligt gammal för att finna sig i att sitta på bänken lite oftare än övriga anfallare. Inhoppare som är motiverade är alltid viktigt, det klargjorde Houllier tidigt och Litmanen kan ses som den optimala inhopparen då han med sin blick för spelet kan hittar vägar genom det mest kompakta försvaret.
Nyförvärv
Som regel gillar jag inte idén med nyförvärv mitt i säsongen, men diskussionen är ofrånkomlig så därför tar jag upp det här.
Bytet Fowler – Anelka har inte renderat någon större upphetsning hos mig hittills, men trots det så behöver vi knappast förstärka forwardssidan.
Backlinjen har ju varit vår starkaste lagdel under ett antal år nu och även om det ser lite tunt ut med Babbel och Vignal skadade så tycker jag att man kan avvakta tills ”silly-season” innan man förstärker i den delen.
Dudek har ju med en rad lysande matcher gjort Sander Westerveld ungefär lika saknad som Björn-Tore Kvarme, så honom finns inte heller någon anledning att ifrågasätta.
Om vi nu lite pessimistiskt, eller kanske snarare realistiskt räknar med att min förhoppning om Jamie Redknapp inte blir sanning så tror jag att det är en sådan spelartyp vi bör söka efter. En strateg med säkert passningsspel och goda offensiva kvaliteter. Någon som kan lugna ner spelet i pressade situationer och hålla den inom laget.
Vi skulle behöva någon som tillförde denna dimensionen till vårt mittfält. Gavin McAnn i Sunderland är en sådan spelartyp. ”Svennis” uppmärksammade honom under sin första tid som förbundskapten och han skulle kunna vara intressant.
Simon Davies i Tottenham är en annan, men honom är jag lite mer osäker på då walesaren har en hel del kvar att bevisa.
Drömspelarna hittar jag till slut i West Ham och det är här som man skulle kunna få valuta för riktigt stora summor. Både Joe Cole och Michael Carrick skulle vara roliga att se i den röda tröjan. Speciellt den förstnämnda. Nu är egentligen inte Joe Cole en ”McAllister/Redknapp”-typ, men det faktum att han går att använda på kanterna också tilltalar mig. Löpstyrka på mittfältet har jag ju tidigare efterlyst och här fyller Joe Cole ytterliggare en lucka. Gerard Houllier har ju redan deklarerat om sitt intresse.
Mitt råd till Liverpoolledningen är alltså att, om tillfälle ges, köpa Joe Cole eller Michael Carrick. Kosta vad det kosta vill. Det gäller alltid att ha en stomme av etablerade engelska spelare i truppen och dessa två lär inte bli billigare med åren.
Min största förhoppning är dock trots allt att så snart som möjligt få se Gerard Houllier tillbaka på bänken igen.
Detta kan låta makabert, men jag tror att vi, under ett antal matcher efter hans tragiska insjuknande, surfade på någon slags våg. Där fansen och den massmediala uppvaktningen fick spelarna att höja sig ett par klasser. Nu när allt har lagt sig och ”vardagslunken” är tillbaka igen växer sig saknaden efter fransmannen allt större. Plötsligt inser man att allting inte går av sig självt. Phil Thompson må ha varit en bra stand-in, men att spela andra fiol är vad han behärskar bäst.
Själv saknar jag Houlliers underbara gester vid mål. Språnget ner från stolen, med samma solskens leende varje gång. Jag saknar hans naturliga lugn, utan att för den sakens skull bli oengagerad.
Men allra mest saknar jag honom efter en dålig match då jag är trött på att få höra om vad som står skrivet i stjärnorna. Vill jag veta horoskopet köper jag Aftonbladets söndagsbilaga. Jag vill höra att detta var en usel dag på jobbet. Inga bortförklaringar. Ingeting. Vi var sämre helt enkelt. Men jag vill också höra honom avsluta med att säga att nästa match då…
Revanschlusten och hungern vill jag se i ögonen på spelarna igen.
//Stefan Elofsson – pool@winningteam.com
