Live at Leeds
4-0 är imponerande siffror, men trots ett strålande försvarsspel är det Jerzy Dudek som förhindrar att Leeds får tag i det berömda halmstrået och kanske en poäng.
En strålande försvarsinsats där Liverpool manövrerade ut motståndarnas offensiv, utnyttjade fasta situationer för att skaffa sig en 3-0-ledning och sedan redde ut Leedspressen för att övertygande besegra en toppkonkurrent på bortaplan, eller...
...en match där Liverpool överlåter allt initiativ till motståndarna, tar ledningen på ett självmål, det andra skulle ha dömts bort för offside, det tredje tillkommer efter en tilltrasslad hörna och det fjärde när Leeds har givit upp. Domaren skulle dessutom ha blåst straff för Fowler och Jerzy Dudek håller oss kvar med ett par fantomräddningar.
Som vanligt ligger väl sanningen någonstans mittemellan.
Handbolls-EM har som bekant avslutats och det är inte utan att vissa saker känns bekanta. Sverige har världens bästa försvarsspel och ett av de bästa kontringsspelen. De påminner inte bara om varandra till utseende, men både Ola Lindgren och Dietmar Hamann tar ett enormt defensivt ansvar i det tysta. Men varje gång som Sverige skall anfalla i öppet spel känns det som att vi verkligen måste kämpa för varje mål och det blir ofta alldeles för stillastående. Dessutom gör vi för få mål från nio meter (mittfältet). Men det här är naturligtvis en vinklad jämförelse. Sverige bygger till exempel mycket av sin offensiv på kantspel, det samma kan knappast sägas om Liverpool.
Owen i nygammal roll
Michael Owen hade än en gång tilldelats en roll där han fick vända ner nästan till egen planhalva och möta bollar från mittfältet, en position i vilken många vill se Jari Litmanen. Under tiden såg Emile Heskey stundtals ut att stillastående stå och betrakta händelserna på avstånd. Med anfallet spelande så djupt är det ganska uppenbart vad följden blir – när Liverpool går till anfall med tio eller elva man på egen planhalva är det väldigt svårt att få till en snabb omställning. Det blir lätt långbollar framåt med Heskey som främsta adressat.
Nej, snarare än kollektiv offensiv var det som vanligt de snabba djupledsbollarna från Dietmar Hamann och Steven Gerrard som skapade lägena. Ett blixtsnabbt mönsteranfall avslutades av Owen som sköt direkt, Nigel Martyn hade knappast haft en chans om skottet inte hade gått rakt på honom. En liknande boll fann Heskey balanserande på (fel sida av) offsidegränsen och efter en inte helt stilren rundning av Martyn placerade forwarden bollen precis intill närmsta stolpen. Repriserna visade exakt hur precis det var. Förmodligen säsongens viktigaste mål för Heskey - ja det finns i och för sig inte så många att välja på - och då inte bara sett till matchen. Förhoppningsvis kan det markera startskottet för en mer regelbunden nätkänning. Jo, jag vet att han avgjorde mot Leicester, men en gång är som bekant ingen gång.
Annars var det i vanlig ordning bakåt som glädjeämnena återfanns. Spelarna slöt föredömligt ytorna bakom varandra och Danny Murphy och Stephen Wright hjälptes hela tiden åt att hålla Harry Kewell i schack. Efter sitt hattrick i motsvarande möte den förra säsongen lärde sig Liverpoolförsvaret sin läxa och Viduka har fått kämpa för att komma till avslut i de efterföljande tre matcherna. Det här följsamma försvarsspelet kommer att behövas i de stundande bortmatcherna i Champions League.
Vi bjöds på åtminstone ett anfall man inte får se särskilt ofta som Liverpoolsupporter, då spelarna släppte bollen på ett tillslag, och som påminde om Manchester Uniteds ledningsmål mot Sunderland i helgen. Tyvärr kunde Danny Murphy inte ta sig innanför sin back på samma sätt som Phil Neville.
Bra, men det kan bli bättre
Jag vill inte ta skimret från ett mycket fint resultat, men vi skall komma ihåg att det här var långt ifrån ett perfekt framträdande. Vi lyckas egentligen inte hålla i bollen efter mitten på första halvlek. Men med en "klassisk" djupledsboll från mittfältet ökar vi på ledningen tvärtemot matchbilden. Michael Owen så många gånger tidigare, men idag var det Emile Heskey som förvaltade den på bästa sätt. Av bara farten gör Liverpool sedan 3-0 inom en dryg minut från avspark. Och var det inte ett mål efter en hörna, precis vad jag hade eftersökt. Jag hoppas slippa vänta 34 matcher till nästa gång. Men att Heskey har en bit kvar till att se ut som en målskytt märktes när han trots två mål i ryggen inte vågade? utmana när Liverpool kontrade mot slutet.
Efter 3-0-målet är känslan att Liverpool slappnar av lite för mycket, för Leeds hade långt ifrån gett upp det här. Jag skall kanske inte använda ordet överspelade, men backlinjen sattes under enorm press direkt efter Liverpools tredje mål och både Mark Viduka och Robbie Fowler tråcklar sig fram till flera lägen. Men sådan tur är, slutar ju inte försvaret med backlinjen och längst bak står Jerzy Dudek lika stabil som vanligt. Trots att Dudek är på väg åt fel håll lyckas han vända och hålla ute Vidukas nick med en klockren fotografisk räddning. Strax efteråt blockerar han Fowlers volley från två meter, med god hjälp av John Arne Riise skall sägas.
Det kanske är den ganska subjektiva känslan av att en match inte är avgjord trots 3-0-ledning, medan 0-1 känns som ett oöverkomligt hinder. Men, hade Dudek inte varit så alert och hindrat Leeds från att få 1-3 med 25 minuter kvar, är frågan om Liverpool inte hade fått lämna Elland Road med en poäng. Visst visade Liverpool upp ett enastående försvarsspel, men mittfält och anfall låg på tok för djupt för min smak. Det gjorde som jag nämnt tidigare att när vi väl erövrade bollen under Leedspress tvingades den rödtröjade spelaren skicka upp bollen mot tomma intet. Dessutom skall vi komma ihåg att någon av domarna lätt kunde ha blåst av Heskey för offside och jag har sett billigare straffar än den Fowler nekades.
Det är nämligen väldigt lätt att fastna i en fullständigt tillbakapressad position och fortsätta att spela på hälarna efter att motståndarna har fått in ett mål. Risken är att även en aldrig så stor ledning kan försvinna. Behöver jag säga mer än Southampton borta: 3-3.
Alltså. Lika lite som det var dags att plocka fram tjära och fjädrar till Phil Thompson efter 1-1 hemma mot Southampton är det hög tid att planera in ett dopp i Poseidon den 11 maj. Liverpool har en bit kvar till ett vägvinnande spel och till dess är skillnad mellan 1-1 hemma mot Bolton och 4-0 borta mot Leeds inte så stor. Det är därför avgörande att spelarna kan hålla uppe det återvunna självförtroendet och gå in med en hundraprocentig attityd i samtliga matcher.
