Barnsley 1-1 Millwall

Millwall tappade viktiga poäng på Oakwell efter en kontroversiell straff. Veteranen Steve Claridge åter tillbaks i startelvan.

Manager Mark McGhees mannar reste till Barnsley för att ta tre poäng. Men lejonen från sydöstra London fick resa hem med ett kryss i bagaget och känslan av att ha blivit lurade. Det var efter 58 minuters spel som domaren pekade på straffpunkten då David Livermore dragit ner en hemmaspelare innanför linjen. Barnsleys Chris Lumsdon stegade upp och slog straffen vilken Tony Warner elegant räddade via ribban och ut. Ja det trodde i alla fall spelare, linjeman (innan han ändrade sig) och publik. Men domare Riley var av en annan åsikt och signalerade för mål. Ridå!

Jämfört med laget som förlorade mot Wimbledon hade McGhee valt att göra två förändringar. I backlinjen ersatte Darren Ward tuffingen Sean Dyche och i anfallet var veteranen Steve Claridge tillbaks på "Bombers" bekostnad. Bortsett från mittfältaren Steven Reid som fortfarande har skadekänning så ställde Millwall upp med bästa lag. Och det började riktigt bra. Paul Ifill var gång på gång på språng ute på kanten och redan efter 6 minuter höll han på att ge lejonen ledningen då han testade Marriott i Barnsley-målet med ett skott. Men hemmalaget var inte på något sätt ofarliga. Drygt 18 minuter in i matchen smög ett hårt skott precis utanför Warners stolpe.

Matchens första mål kom efter 37 minuters spel och var frukten av ett fint samarbete Claridge och Kinet. Den tuffa anfallaren slog från högerposition i straffområdet en kross åt vänster där belgaren Kinet smugit upp och bara behövde sätta huvudet på bollen.

En klok man har sagt att ett lag är som mest sårbart efter att man just gjort mål, vilket Barnsleys giftiga anfallare Mike Sheron så när bevisade. Hans avslutning bara minuterna efter målet blockerades på mållinjen.

Ett revanschlystet hemmalag, som förlorat de tre senaste matcherna, startade den andra halvleken piggt och pressade Millwall. Drygt 58 minuter in i matchen drog Livermore ner Lumsdon i straffområdet och rapporterna säger att han ska vara glad att han fick vara kvar på planen. Huruvida den efterföljande straffsparken var inne eller inte går säkert att orda om länge. De upprörda spelarna konfronterade domaren och matchen började så sakta urarta. Speciellt högerbacken Lawrence rapporterades vara upprörd och enligt Barnsleys matchrapport borde han blivit utvisad för sin våldsamma protest. Både Kinet och Livermore drog på sig varningar och stämningen på planen var minst sagt irriterad. Detta var hur som helst Tony Warners tredje straffräddning på kort tid.

Båda lagen hade i slutskedet två bra chanser att avgöra matchen. Warner räddade exempelvis en avslutning från Sheron efter 75 minuter då han blivit snyggt frispelad, och Kinet höll för Millwalls räkning på att skruva in en frispark i bortre.

I samband med en annan frispark på övertid urartade matchen. Gruff uppstod i muren och domaren valde att visa både Matt Lawrence och Isaiah Rankin det röda kortet.

Efter det oavgjorda resultatet på Oakwell ligger vi kvar på 4:e plats i tabellen men avståndet uppåt i tabellen växer. Manchester City, Wolves och West Bromwich vann sina respektive matcher och tittar vi neråt i tabellen så är de övriga lagen skrämmande nära. Burnley, Coventry, Crystal Palace, Norwich, Birmingham och Preston finns alla på bara ett par poängs avstånd.

Detta var Richard Naylors sista match som medlem i Millwall-truppen. Nu återvänder han till Ipswich.

På tisdag väntar Preston North End hemma i en match som vi måste vinna.

Matchstatistik:

6-5 skott på mål
9-4 skott utanför
5-9 hörnor
0-0 offside
2-3 varningar
1-1 utvisningar

Warner – Ryan, Ward, Nethercott, Lawrence – Kinet, Livermore, Cahill, Ifill – Clardige, Sadlier.

Fotnot: Manager McGhee sa efter att ha sett kvitteringen på video att det var ett korrekt beslut av domaren.

Henrik Lundgren2002-03-03 17:30:00

Fler artiklar om Millwall