Som det blev...
Jag vet inte hur många som hade tänkt eller vågat hoppas på det här scenariot. Jag hade i alla fall inte gjort det. Efter 0-0, i en medioker match på Nou Camp, känns faktiskt kvartsfinalen närmare än någonsin.
Ja, vad ska man säga egentligen. Att ha avgörandet i egna händer när man står utan vinst med en återstående omgång känns smått otroligt och Gerard Houllier måste ha dragit lite på smilbanden när han såg slutresultaten. Om än något förläget.
Så här i efterhand kan man alltså inte vara annat än nöjd även om vårt spel lämnade en hel del övrigt att önska. Jag tycker att vi inleder de båda halvlekarna på ett bra sätt. Vi visar att vi vill vinna och försöker skapa organiserade anfall, samtidigt som vi spelar klokt bakåt. Precis så tycker jag att man ska bemöta Barcelona på Nou Camp, men när vi inte gör mål på de chanser vi lyckas vaska fram så fungerade det istället som varningssignaler för hemmalaget som, ju längre matchen fortskred, tog över mer och mer. De bästa chanserna fick ju Steven Gerrard och jag funderar på huruvida han hade förvaltat dem om han hade varit matchtränad?
Det offensiva spelet tyckte jag faktiskt inte var någon katastrof. Visserligen så lyckades vi inte etablera någon större press på spanjorerna och jag tycker t.ex. att Danny Murphy borde ha tagit för sig lite mer, men vi skapar trots allt en del chanser och hade vi lyckats få in en boll i början så kunde det ha blivit ännu roligare. Det som oroar mig är snarare mittfältets defensiva arbete. Efter 30 minuter i den första, och 20 i den andra halvleken så tappar vi positionerna på mittplan vilket ledde till att Enrique, Rivaldo och de andra fick alldeles för stora ytor att röra sig på. Detta kunde ha straffat sig, men vi klarade oss den här gången tack vare en mycket följsam backlinje.
Vårt nykomponerade anfallspar fungerade väl lite sådär ihop. Jag tycker att de gjorde varsin bra halvlek, där Jari Litmanen var bäst i den första då han tog på sig en viktig roll i vårt anfallsspel och flera gånger, genom att möta bollen felvänd en bit in på Barcelonas halva, såg till att vi fick variation i offensiven. I den andra var dock Emile Heskey bäst. Nu var han visserligen inte lika osynliga i den första som Jari var i den andra, men under de första 45 minuterna såg det ibland ut som om det var en "sån där" match (/domare) där han blir avblåst i varenda närkamp. Nu fortsatte dock Emile att stångas mot "Barcas" försvar under den andra halvleken och med större framgång. "Bruno" fick också den andra halvans vassaste chans när han snett från vänster kom ensam mot Bonano som dock gjorde ett förstklassigt ingripande. Men i matcher av den här kalibern måste man ta till vara på sådana chanser.
Under den andra halvleken kom också Barcelonas anfallsspel igång bättre än under den första och man slet sönder ett ibland dåligt samlat Liverpoolmittfält. Försvaret skötte sig dock exemplariskt återigen, även om Jamie Carragher fick se sig grundlurad vid ett tillfälle. Riktigt nära kom inte Barcelona så fasligt ofta, men ibland hettade det till och närmast var backen Christianval som nickade i stolpen. Men den situationen föranleddes av en rent horribel tilldömd frispark för hemmalaget, där Dietmar Hamann tog bollen från Javier Saviola som dock såg sin chans och intog fosterställning på gräsmattan inom två röda. Något som, en för kvällen petig, domaren alltså köpte.
Visserligen hann inte Milan Baros med att visa upp sig så mycket, men han fick ett gyllene läge att löpa direkt från bänken in till Liverpoolsupportrarnas hjärtan. Här visade dock tjecken upp lite för dålig beslutsamhet och chansen rann ut sanden, men det var kul att se honom.
Till sist. Avslutningen av min förra krönika väckte en del uppmärksamhet och jag kan så här i efterhand hålla med om att det var ett litet påhopp då jag inte tog mig tid att motivera mitt påstående. Hursomhelst. Det som flera reagerade på var debatten kring namnet ”Booringpool”. Det framgick dåligt av min artikel, men jag har inget emot själva namnet, men det är hur det har använts som har irriterat mig lite. Som jag har förstått det så kommer namnet från England, det är egentligen inte relevant, vad som däremot är relevant är hur det har använts.
Jag tror säkert att vi förtjänade det då det uppkom, och vi har säkert gjort det några gånger efter det, men saken är den att det också har använts när vi inte alls på något sätt har förtjänat det. Jag har flera gånger stött på det i debatterna efter matcher som vi vunnit helt rättvist. Vi har kanske inte spelat en bländande fotboll, men vi har varit skickligare än våra motståndare och helt enkelt manövrerat ut dem. Vi har skapat fem chanser och de en eller kanske ingen alls. Ändå har jag aldrig hört namn som "Even more booring Middlesbrough" eller "Ridiciously dull Newcastle".
Att något är "booring" borde ju betyda att det saknar underhållningsvärde och här kan man lägga in ytterligare en aspekt. För mig kan fotbollsunderhållning också vara elva man som går ut och prickfritt genomför en utstuderad taktik och vinner matchen på grund av att de helt enkelt är bättre på att tänka fotboll än sin motståndare.
Dessutom så var inte matchen mot "Magpies" den enda "roliga" vi har presterat i år, även om jag kanske inte behöver använda alla mina kroppsdelar för att hålla reda på dem.
pool@winningteam.com
