Champions League - Säsongen 01/02
Gustaf Karlsson sammanfattar i den här krönikan sin tankar efter Liverpool´s första Champions Leaguesäsong.
Efter att Liverpool gjort en strålande andra halvlek på The Valley i den avslutande matchen förra säsongen stod det klart att vi för första gången sedan Europacupen blev Champions League skulle få delta i den ärofyllda turneringen. UEFA-cupen i all ära men Champions League är någonting helt annat.
Efter en del turer hit och dit, med diskvalificerade lag och osäkerhet om vilket motståndet skulle bli, stod det till slut klart att vi skulle få möta finska FC Haka i den 3:e kvalomgången. Det kändes inte som en alltför oöverkomlig uppgift och blev inte heller det. 9-1 blev resultatet över två matcher.
Lottningen gav oss sedan portugisiska Boavista, ukrainska Dynamo Kiev och tyska Borussia Dortmund i det första gruppspelet. Jag kan erkänna att trots att både Kiev och Dortmund överraskat flera gånger de senaste åren och att portugisiska lag alltid är farliga så kändes lottningen inte alltför svår och givetvis hoppades jag på avancemang.
Den 11 september (jo faktiskt) spelades så Liverpools första match någonsin i penningfyllda Champions League. I den första matchen ställdes vi hemma på Anfield mot Boavista och det kändes som en match vi bara var tvungna att vinna. Efter två minuter stod det 1-0 till portugiserna. Liverpool kvitterade till 1-1 men mer blev det inte och man hade all anledning att vara orolig inför de kommande matcherna för Liverpool spelade allt annat än bra. Notera föresten vår vänstersida i den här matchen, Vignal – McAllister (!).
Inför vår första bortamatch gick resan till Westfalenstadion i Dortmund. Matchen slutade 0-0 och så mycket mer finns inte att säga om den matchen.
Nu väntade dubbelmöten med svåra Dynamo Kiev, som dock bantats rejält på spelare de senaste åren, och här kändes två segrar som en nödvändighet.
Hemmamatchen bjöd på bra spel från Liverpool men resultatet stannade vid 1-0. Matchhjälte för andra matchen i rad (precis som mot Tottenham ligamatchen innan) blev Jari Litmanen. Efter den matchen tog Champions League ett litet uppehåll och under den perioden hann Gerard Houllier med att få allvarliga hjärtproblem och vår assistent, den gamle storspelaren Phil Thompson, tog över laget tills Houllier var frisk.
Liverpool spelade mycket klokt borta i Kiev i nästa match tre veckor senare. Defensivt med Emile Heskey ensam på topp. Efter mål av Steven Gerrard och Danny Murphy gick vi segrande ur duellen med 2-1 och det kändes underbart och efter den segern ledde vi gruppen. Även i nästa match, borta mot Boavista, står det tidigt klart att Thompsons mannar är ute efter en poäng. Fowler ensam på topp och Emile Heskey och Vladimir Smicer som offensiva yttermittfältare. Matchen slutade ganska rättvist 1-1 efter mål av Danny Murphy. Annars negativt med den här matchen var att Sami Hyppiä tvingades utgå bara efter några minuter.
Inför avslutande matchen hemma mot Dortmund så var läget att vi måste vinna för att vara säkra på avancemang. Efter en mycket bra insats i samtliga lagdelar vinner vi matchen med 2-0 efter mål av Vladimir Smicer och vikarierande Stephen Wright som därmed gjorde sitt första mål för Liverpool. Detta var ett bevis på den breda trupp vi har då trots att flera försvarsspelare saknades, däribland Sami Hyppiä, så vinner man matchen med klara 2-0.
Liverpools spel i den 1:a gruppspelsomgången lämnade visserligen mer att önska, men det visar också samtidigt vilken stark defensiv vi har. Jag hade nog på förhand trott att vi och tyskarna skulle ta hem det här ganska lätt, men Boavista visade sig vara en överraskning. De var också det enda laget i gruppen som Liverpool inte lyckades besegra. Nyckelmatchen som gjorde att vi lyckades ta oss vidare är enligt mig bortamatchen mot Dynamo Kiev. Vi går dessutom obesegrade genom hela gruppspelet och släpper bara in 3 mål, så de svar vi fick var sådant som vi egentligen redan visste om.
Lottningen till det 2:a gruppspelet gav oss inga lätta motståndare precis. De lag vi skulle möta var regerande italienska mästarna Roma, spanska Barcelona, som alltid har ett bra lag, samt turkiska Galatasaray, UEFA-cupmästare så sent som år 2000. De kändes ändå verkligen som att vi hade en chans med vår starka defensiv och förmåga att plocka poäng även på bortaplan. Kunde vi bara vinna våra matcher på Anfield så låg vägen öppen till kvartsfinal.
Första matchen mot spanska Barcelona var en nyckelmatch. Här skulle vi ta poäng och helst vinna. Så blev dock inte fallet. I halvtid stod det 1-1. Målen gjorda av Owen och Kluivert, två mål som bägge luktade offside. Redan efter Liverpools ledningsmål började Barcelona ta över mittfältet mer och mer, men det var bara början. Under den andra halvleken gjorde Barcelona en strålande insats och deras mittfält överglänste vårt totalt. Det märktes tydligt att vi saknade avstängde Dietmar Hamann. Segern slutade vid 3-1 och trots att vi hade några farliga målchanser var segern rättvis.
Borta mot Roma är det faktiskt vi som inleder piggast och skrapar ihop en del halvchanser, men ju längre matchen lider desto mer avtar tempot. Matchen slutar 0-0 och det är givetvis bra, men vad som inte är bra är vår totala ovilja att gå till anfall i 2:a halvlek. Sett till hela matchen var det dock ett ganska rättvist resultat för inte heller Roma förmådde att prestera någon toppfotboll.
Efter de två inledande matcherna i det andra gruppspelet kan väl sägas att uppehållet var välkommet. Liverpool var vid den här tiden ganska slitet och behövde lite mindre matcher. Förutom 1-3-förlusten mot Barcelona på Anfield så slutar de tre övriga matcherna oavgjort, något som naturligtvis är väldigt bra. Det gör att gruppen får det här utseendet efter 2 matcher:
1. Barcelona, 4 poäng
2. Galatasaray, 2 poäng
3. Roma, 2 poäng
4. Liverpool, 1 poäng
Trots endast en poäng ser alltså läget ganska ljust ut inför vinteruppehållet och med bättre spel på hemmaplan finns avancemanget inom räckhåll.
Liverpool hade lagom till att Champions League skulle dra igång igen i februari äntligen hittat formen. Vinstmatchen mot Manchester United hade gett vind i seglen och Liverpool var åter ett lag att räkna med. Därför fanns det all anledning att se fram emot matchen mot Galatasaray. Liverpool började bra och skapade en del målchanser men lyckades inte få hål på ett extremt defensivt spelande Galatasaray. Matchen slutade 0-0 och efter det så kändes kvartsfinal en bit bort. En kvartsfinal som dock spelades den här dagen, men som man helst vill glömma, var borta i Salt Lake City. Vitryssland var det visst som spelade...
Nere i Turkiet på svåra Ali Sami yen-stadion, även kallad helvetet, kändes det som om vi var piskade att vinna. Det lyckades vi dock inte med utan matchen slutade helt rättvist 1-1, vårt mål gjordes av Emile Heskey.
Efter detta var vi tvungna att vinna båda våra återstående matcher, däribland bortamatchen mot Barcelona på Nou Camp, om vi nu inte skulle få oväntad hjälp av Galatasaray i Rom. Det fick vi dock samtidigt som vi klarade 0-0 i vår match i Spanien. Beskrivning av matchen? Tja, Liverpool spelar 0-0 på bortaplan i Europa, då kan man väl räkna ut hur det ser ut.
Inför den sjätte och sista gruppspelsmatchen hade vi alltså avgörandet helt i egna händer, trots att vi inte hade vunnit en enda match. Det berodde på att alla matcher förutom vår förlust mot Barcelona samt deras förlust mot Roma, hade slutat oavgjort.
Förutsättningarna var klara. Vi var i kvartsfinal om vi vann med två mål eller mer. Seger med ett mål betydde att matchen mellan Barcelona och Galatasaray inte fick sluta oavgjort. Vann något av lagen så var vi vidare ändå. Allt annat än seger i vår match betydde dock att vi var ute.
Eftersom Michael Owen var skadad och Nicolas Anelka inte fick delta på grund av att han spelat för Paris SG i UEFA-cupen tidigare under säsongen, så valde Phil Thompson och Gerard Houllier, som gjorde sin första match på bänken sedan hjärtoperationen, att spela med Emile Heskey som ensam toppforward, men med Jari Litmanen och Vladimir Smicer som släpande anfallare strax bakom Heskey.
Liverpool fick en drömstart i matchen. Redan efter sju minuter stod det 1-0, målet inprickat av Jari Litmanen på straff. Det här var Liverpools afton och man vann matchen med de 2-0 som krävdes efter att Heskey gjort vårt andra mål på nick.
Hur ska man då sammanfatta det 2:a gruppspelet? Bara att gå vidare från den här gruppen, hur man än har gjort det är enligt mig enormt starkt. Många tycker det är viktigt att nämna att Liverpool inte var värda att gå vidare, de spelade för tråkigt. Skitsnack säger jag. Den här gruppen bestod av lag som inget egentligen vill bjuda upp till roligt spel, inte ens på hemmaplan. Det var bara Liverpool och Roma som lyckades vinna varsinn match på hemmaplan och med så här bra lag i gruppen så blir det så att man försöker knipa en poäng och se vad man behöver göra i de avslutande matcherna. Det blev ju också tydligt i den sista omgången då både Liverpool och Barcelona vann sina matcher, efter roligt spel och därmed blev de lag som gick vidare från gruppen. Färdigdiskuterat!
Kvartsfinallottningen så, gav oss Bayer Leverkusen som imponerat både i Bundesliga som man ledde (leder) samt tidigare i Champions League. Trots det så var man inte direkt missnöjd med lottningen med tanke på alternativen, Manchester United och Real Madrid.
Den första matchen skulle spelas hemma på Anfield och matchinledningen var ganska väntad. Tufft, jämnt och få målchanser. Ett väntat 0-0-resultat i halvtid ändrade dock Sami Hyppiä på, när han efter lite trassel i deras straffområde efter en hörna slog in ledningsmålet.
I andra halvlek bevakade Liverpool sin ledning och slutresultatet blev 1-0. Kritiken flödade mot vårt tråkiga spel och begreppet BoringPool tog fart igen men det enda vi brydde oss om var att vi hade ett mycket bra utgångsläge inför returen.
Returen trodde i alla fall jag skulle bli tillknäppt och att Liverpool skulle försöka bevaka sin ledning ifrån första mötet. Men där misstog jag mig. Redan från början verkade det som om Liverpool ville försöka sätta en tidigt för att avgöra. Vi skaffade oss en del chanser direkt men tyvärr var det motståndarna som tog ledningen med 1-0. Återigen lyckades vi göra mål strax innan halvtid. Det var Abel Xavier som nickade in kvitteringen via tyskarnas målvakt några minuter innan paus. Ett mycket viktigt mål och där kändes det som att vi hade i alla fall ett ben i semifinalen.
Men detta var ingen vanlig kväll. Inom loppet av fem minuter gör Leverkusen två mål och plötsligt är det dem som är vidare. Vi reser oss dock ytterligare en gång och efter ett solonummer av Litmanen så har vi 2-3 och en semifinalplats på bortamål. Tyvärr så var detta tyskarnas afton. De visar upp en makalös offensiv och brassen Lucio stänker in 4-2 mellan benen på Dudek och efter detta orkar vi inte resa oss igen. Respass mot ett för dagen klar bättre lag.
Låt oss så sätta oss och sammanfatta årets säsong i Champions League, den första någonsin för vår del i den här spelformen.
Att ta sig till kvartsfinal är givetvis bra och på det hela taget tycker jag vi klarar oss bra, framför allt då defensivt. Det är dock lite synd att vi inte bjuder till bättre spel i vissa matcher. Vi visar ju att vi kan det när vi har kniven på strupen, som i hemmamatcherna mot Roma och Dortmund. Det kan ju också vara värt att nämna att de enda två lag som lyckas med konststycket att besegra oss i årets turnering också minst har tagit sig till semifinal.
Ska man vara ärlig så känns det dock som att vi har åtminstone ett steg till att ta innan vi kan kalla oss ett av Europas bästa lag. Det räcker inte att bara ha ett av världens bästa försvarsspel när inte ens det alltid fungerar, som i bortamatchen mot Leverkusen. Det är det som fäller oss, att vi inte alltid vågar spela ut, men jag är övertygad om att om vår tränarduo får ytterligare ett år att arbeta med den här truppen, så kan vi snart kalla oss Europas bästa lag. Så länge får vi nöja oss med att vara Englands...
Liverpools matcher i Champions League 01/02
FC Haka – Liverpool 0-5 Mål: Owen 3, Heskey, Hyppiä.
Liverpool – FC Haka 4-1 Mål: Fowler, Redknapp, Heskey, Självmål.
Liverpool – Boavista 1-1 Mål: Owen.
Dortmund – Liverpool 0-0
Liverpool – Dynamo Kiev 1-0 Mål: Litmanen.
Dynamo Kiev – Liverpool 1-2 Mål: Murphy, Gerrard.
Boavista – Liverpool 1-1 Mål: Murphy.
Liverpool – Dortmund 2-0 Mål: Smicer, Wright.
Liverpool – Barcelona 1-3 Mål: Owen.
Roma – Liverpool 0-0
Liverpool – Galatasaray 0-0
Galatasaray – Liverpool 1-1 Mål: Heskey.
Barcelona – Liverpool 0-0
Liverpool – Roma 2-0 Mål: Litmanen, Heskey.
Liverpool – Leverkusen 1-0 Mål: Hyppiä.
Leverkusen – Liverpool 4-2 Mål: Xavier, Litmanen.
Vårt facit:
Spelade matcher: 16
Vunna: 7
Oavgjorda: 7
Förlorade: 2
Målskillnad: 23-12
Intern skytteliga:
Owen 5
Heskey 4
Litmanen 3
Hyppiä 2
Murphy 2
Gerrard 1
Redknapp 1
Smicer 1
Fowler 1
Wright 1
Xavier 1
Självmål 1
// Gustaf Karlsson
