Stolthet och ära, 1

Nykomlingarna Millwall har genomfört en strålande säsong i Division 1 och det är med stolthet vi på Mind The Lions sammanfattar den med ord och bilder. Här är första delen av fyra.

När Millwall lördagen 11:e augusti sprang in på The Dens gröna gräs var det efter fem års frånvaro. Fem svåra år i fel division. Och återkomsten till Nationwide Division 1 skulle visa sig bli precis så underbar som vi hade hoppats på hela sommaren. Hjältarna i blått och vitt fullständigt demolerade Norwich City och slutresultatet skrevs till 4-0 till nykomlingarnas favör. Kanske gjorde unga Steven Reid något av säsongens mål redan i första omgången då han sköt ett snuskigt vackert och otagbart skott in i mål.

Men lejonen kom snabbt ner på jorden igen. Veckan efter reste Mark McGhees mannar norrut till Birmingham och fick sig en uppvisning av hemmalaget. Även denna match skrevs slutresultatet till 4-0, dock till fel lag. Jag tror att förlusten mot The Blues gav självförtroendet en liten törn för de kommande veckorna förlorade Millwall mot Burnley (0-2) och Crewe Alexandra (0-1) utan att imponera. Tre matcher spelade och Millwall låg på 20:e plats i tabellen, lägg dessutom till att duktiga Lucas Neill lämnade oss för spel i Premier League och Blackburn Rovers (pris £1 miljon) och ni förstår att det inte var så muntert i sydöstra London. Vändningen kom dock i början på september då säsongens första derby stod på programmet. Drygt 7,000 fans tog lokaltåget till Selhurst Park för att se mötet med Crystal Palace - och de behövde inte ångra sig. Just när saknaden av cancersjuke målkungen Neil Harris började kännas påtaglig gjorde Richard Sadlier sitt första mål för säsongen. Tack vare ytterligare två mål från veteranen Steve Claridge besegrades Palace med 3-1 i en underhållande match.

I Ligacupen ställdes vi mot Cardiff City i första omgången. Polisen plockade fram kravallutrustningen men kunde snabbt slappna av då det visade sig att endast 240 walesare brytt sig om att ta sig till The Den. Matchen? Ja, den vann Millwall med 2-1. Nästa omgång spelades i skuggan av de fruktansvärda terrorattackerna i New York den 11:e september och gästande Gillingham vann en avslagen tillställning med 1-2 inför endast 7,000 åskådare.

September månad innehöll sex ligamatcher vilka resulterade i 11 sköna poäng för The Lions. Ett klart godkänt facit som gjorde att vi avancerade stadigt i tabellen. Av matcherna kan en underhållande 2-2-match borta mot Wimbledon nämnas där Tim Cahill och Steven Reid inte bara gjorde mål utan dessutom spelade snuskigt bra och imponerade stort på undertecknad som såg sin andra match för säsongen på Selhurst Park.

Oktober innehöll ett längre landskampsavbrott och bland annat fick då Steven Reid chansen att visa upp sig i den irländska tröjan. Blott 20 år gamla Reidy spelade 90 minuter mot Kroatien och gjorde dessutom mål i sin första landskamp. På hemmaplan besegrade Millwall topplaget West Bromwich med 2-0 inför 17,335 åskådare. En seger som följdes upp med fina resultat mot Nottingham Forest (3-3), Bradford (3-1) och Stockport (4-0). Wolverhampton och en gammal Millwall-spelare skulle innan månaden var slut dock sätta stopp för sviten. Alex Rae nickade in 0-1 i sista matchminuten på Molineux. I oktober köptes också försvararen Darren Ward från Watford för £500,000. En mycket bra värvning skulle det senare visa sig.

Då svensklaget Coventry kom till London i början av november var man seriens formstarkaste lag och hade inte förlorat på de 10 senaste ligamatcherna. I en spännande match fick Millwall alla tre poäng då Richard Sadlier avgjort (3-2) i matchens slutskede. Efter matchen anklagade gästernas spelande tränare Roland Nilsson domaren för att inte våga döma emot hemmapubliken. Efter en 1-0-seger mot Rotherham i den följande omgången var Millwall för första gången under serien uppe på kvalplats.

Läs del 2 här!

Henrik Lundgren2002-05-15 00:08:00

Fler artiklar om Millwall