Stolthet och ära, 4
Fortsättning på MTLs sammanfattning av säsongen 2001/02.
Ska man försöka sig på en sammanfattning så kan man säga att Millwall svarat för en strålande säsong, och detta som nykomlingar. Manager Mark McGhee förfogar över ett ungt och otroligt lovande lag. Ett lag som förstärkt med ett par rutinerade gubbar kan gå riktigt långt vilket man nu bevisat. I den ordinarie startelvan i slutet av säsongen var inte mindre än sex spelare 23 år eller yngre. Jag tycker det är svårt att lyfta fram enskilda spelare som varit bättre än andra. Tony Warner mellan stolparna och lagkapten Stuart Nethercott har kanske varit jämnast tycker jag. Med tanke på hur många matcher som spelas i ligan och de bägge cuperna är det naturligt att spelarnas form går lite i vågor. Veteranen Steve Claridge blev framröstad till årets spelare och det är det svårt att säga något om. Andra kandidater skulle kunnat vara just Warner, Cahill, Reid, Sadlier och Livermore. Den senare har trots sin unga ålder (21 år) visat en enastående never-say-die-attityd där han gått fram som en stridsvagn på innermittfältet. Tyvärr gjorde han en av sina sämre matcher i den avgörande play-off semifinalen dock.
Jag är säker på att alla håller med mig när jag säger att det finns anledning att vara optimistisk inför framtiden. Låt nu inte några sjuka poliser, galna våldsverkare eller perversa journalister sätta stopp för detta.
Nästa år... då jävlar!
