Liverpool FC-Manchester United FC 3 - 1 (2-0)
Liverpool tog på söndagen sin fjärde raka seger mot Manchster United när man på Anfield vann toppmötet med 3-1.
Phil Thompson valde att göra en ändring i startelvan till matchen mot Manchester United jämfört med det lag som i tisdags startade matchen mot Borussia Dortmund i Champions League, och den ändringen föll sig ganska naturlig. Sami Hyypia blev nämligen spelklar i tid och återtog därmed platsen bredvid Stephane Henchoz i mittförsvaret. Jamie Carragher klev därmed åter ut som ytterback till höger med John Arne Riise på vänstersidan.
I övrigt samma lag och uppställning som senast.
I Manchester United så fick Sir Alex Ferguson sena klartecken från både Wes Brown och Gary Nevill, men han tvingades avvara Lauren Blanc, Roy Keane och Ryan Giggs, och återgick därmed till ett mera normalt 4-4-2 system med Ruud Van Nistelrooy och Ole-Gunnar Solskjaer på topp.
Liverpool inledde matchen friskt och satsade hårt på ett tidigt ledningsmål men United tog sig sakta med säkert in i matchen och de fem första minuterna är helt jämna.
Efter sex minuter skapar Liverpool matchens första målchans när en lång utspark från Jerzy Dudek skarvades vidare av Emile Heskey och Michael Owen fick ett bra skottläge på volley, men han fick ingen bra träff på avslutet och bollen gick ofarligt utanför från ett bra läge.
Gästande Manchester United skapade sin första målchans efter nio minuter när Ruud Van Nistelrooy först lättade bollen förbi Sami Hyypia och sedan förbi Jamie Carragher, men Jerzy Dudek reagerade snabbt när den sista lättningen blev lite lång, och pressade holländaren ut i dålig vinkel och inlägget från Nistelrooy nickar Jamie Carragher undan..
Efter den chansen så drog sig sedan Liverpool tillbaka lite i planen och överlät spelet till gästerna, precis som det sett ut i de senaste matcherna.
Liverpool ligger djupt i försvaret och har full kontroll på United´s anfall, och när man sedan får chansen så kontrar man med fullkraft och mycket folk.
Just en sådan kontring är nära att resultera efter 15 minuter när John Arne Riise lägger fram en boll till Vladimir Smicer som slår ett bra inlägg mot Michael Owen i straffområdet, och trots svårt läge och hårt trängd så får Owen till ett avslut på volley med vänstern, men skottet blir ganska löst och Barthez kan rädda utan allt för stora besvär.
Liverpool drar sig sedan åter tillbaka igen och har full kontroll på händelserna, även om det skenbart är ett spelövertag för gästerna.
Efter drygt 20 minuter så börjar sedan Liverpool ta sig lite längre upp i planen och man fick genast lite mera att säga till om. När man då märkte att United vek sig lite så fick man ändå mera att säga till om.
Matchen präglas dock fortfarande främst av två lag med bra försvarsspel, och den enda som ser ut att kunna dyrka upp försvaren är Vladimir Smicer som varit mycket bra under inledningen av matchen.
Efter 22 minuter så är holländaren Ruud Van Nistelrooy åter på väg igenom Liverpool´s försvar, men även den här gången är Jerzy Dudek på sin vakt och kan plocka bollen framför fötterna på holländaren.
Matchen går nu i ett skeda där det börjar hända lite mera än en massa bollflyttande på mittfältet, och nästa chans är Liverpool´s efter 24 minuter.
På ett inlägg från höger, slaget av Jamie Carragher, så krockar Fobien Barthez och Wes Brown och bollen går ut till Danny Murphy, men hans skott mot ett övergivet mål stoppas av Dennis Irwin.
Liverpool flyttar sedan upp laget och börjar på allvar pressa ett Manchester United som börjar få svårt att freda sig. Liverpool har mycket boll och man tar sig fram till straffområdet, men sedan gör gästande United det bra och stoppar upp anfallen.
Efter 32 minuter så går dock proppen till slut ur Unitedförsvaret.
En passning från Steven Gerrard skarvas av Vladimir Smicer vidare mot Emile Heskey som antingen missar bollen eller släpper den, och fram störtar Michael Owen. Från ungefär samma läge, till vänster just utanför straffområdet, som han hade hemma mot Boavista så avslutar sedan Owen just som han gjorde i den matchen. Med ett inåtskruvat högerskott runt Barthez och in i det bortre hörnet. Det var Owen´s femte ligamål den här säsongen.
Efter ledningsmålet så drar sig sedan Liverpool åter tillbaka i planen för att invänta forceringen från United, men gästerna lyckas aldrig riktigt etablera någon press mot Liverpool´s försvar och hemmalaget sätts aldrig under någon större press.
Efter 39 minuter så slås ett långt uppspel mot Emile Heskey som skarvar bollen vidare mot Michael Owen. Owen trycks hårt i ryggen av Wes Brown och belönas med frispark av domare Graham Poll.
Dietmar Hamann som John Arne Riise diskuterar en kort stund hur man bör göra med frisparken från 25,33 meter. Man kommer överens om att Hamann skall peta bollen och Riise skall skjuta, och som norrmannen skjuter! Att han hade ett bra löd i vänstern visste vi, men att han med sådan fruktansvärd kraft kunde sätta fart på bollen det hade jag inte trott! Bollen borrade sig stenhårt upp i Fobien Barthez högre kryss, via ribban, och alla som tyckte att Danny Murphy hade gjort det snyggaste frisparksmålet mot United någonsin, ändrade snabbt uppfattning.
Det var John Arne Riise´s tredje ligamål för säsongen.
De avslutande fem minuterna av den första halvleken präglades sedan mest av ”The Kop´s” hyllning till Riise med sången som kom till efter hans solomål mot Everton:
”John Arne Riise, Oh Ah, I wan’t to know Oh oh oh, how you scored that goal!”
Lagen gick därmed till vila med ledning för Liverpool 2-0.
Sammanfattning:
Liverpool spelar en första halvlek precis som jag hade förväntat mig. Man startar friskt första fem minuterna, men faller sedan in i det lite defensiva spel som under de senaste två säsongerna gett sådana framgångar. United har haft mycket svårt att ta sig fram till några målchanser och har inte haft ett enda avslut på mål under halvleken.
Liverpool har för all del inte heller skapat allt för mycket, men man leder med 2-0 och spelar mycket stabil, det räcker för mig.
Spelarkritik:
Jerzy Dudek har varit snabbt ute de två gånger Nistelrooy varit på väg igenom, men har i övrigt inte haft någonting att göra.
Backlinjen har varit mycket stabil, och alla fyra har gjort mycket bra insatser. John Arne Riise måste ju dock framhävas efter hans fantastiska mål som gör att tävlingen ”Årets Mål” redan är avgjord, för inget kommer att överträffa det här!
På mitten har det också varit stabilt, men inte riktigt samma spel som man kunde hoppas på. Dietmar Hamann har gjort ett mycket bra jobb och Vladimir Smicer har skapat en hel del framåt, men varken Danny Murphy eller Steven Gerrard kommer riktigt till sin rätt. Båda jobbar dock mycket hårt och ingen av de två har varigt dålig.
Framåt så har både Michael Owen och Emile Heskey varit mycket bra. Heskey gör sin bästa halvlek på mycket länge och tar tag i bollen och vänder upp i stället för att bara skarva eller släppa hem varje boll.
Michael Owen har sett mycket pigg ut, och han visar en fantastisk kyla när han väl får läget mot Barthez.
-------------------------------------------------------------------------------
Inga byten i något av lagen i halvtid.
Den andra halvleken inleds lite tillbakadraget från båda lagen under de första fem minuterna, och att Liverpool i ledning med 2-0 skulle inleda så var ingen överraskning men jag hade trott att gästerna skulle komma ut med en fruktansvärd offensiv i den andra halvleken, men så blev det alltså inte.
Ny fick ändå Manchester United sin reducering efter dryga fem minuter, på den första målchansen i den andra halvleken.
Efter ett inlägg från Dennis Irwin så gör John Arne Riise sin enda miss i matchen när han prickar David Beckharm när han skall rensa vilket gör att Beckharm får fritt skottläge och han överlistar Jerzy Dudek från 10 meter med ett västerskott vid den första stolpen.
Nu trodde nog många att United skulle anfalla huvudlöst, och det kanske också var planen från Sir Alex, men dom fick aldrig chansen.
En minut efter gästernas reducering så utökade nämligen Liverpool sin ledning. Ett långt inkast från vänster av Riise skarvades vidare av Emile Heskey, i kamp med två försvarare och Barthez, och Michael Owen besegrade sedan Micael Silvestre i en höjdduell och nickade in 3-1 i tomt mål för sitt andra mål i matchen och sitt sjätte ligamål för säsongen.
Sir Alex Ferguson gjorde sedan, innan domare Pool satte i gång spelet igen efter målet, sitt första byte i matchen när han tog av en helt osynlig Ole Gunnar Solskjaer och satte in Dwight Yorke.
Manchester United försökte sedan efter Liverpool´s tredje mål komma in i matchen, men Liverpool spelade nu mycket bra och tillät inte gästerna att komma ens i närheten av straffområdet.
Det var i stället hemmalaget som två gånger var mycket nära att utöka ledningen. Först efter ett nytt långt inkast från Riise, som Heskey återigen skarvade vidare, men den här gången stod den rutinerade Dennis Irwin i vägen när Owen fick skottläge vid den bortre stolpen, och skottet täcktes bort.
Den andra chansen kom efter 61 minuter när Danny Murphy hittade Smicer med en fantastisk boll på säkert 60 meter. Tjecken tog sig också förbi Wes Brown, men skottet från mycket bra läge gick en bra bit över Barthez´s ribba.
Ett par minuter senare så inkasserade så David Beckham flera pluspoäng, åtminstone från mig. Vladimir Smicer fick en liten smäll i en närkamp och blev liggande. Bollen gick till Beckham och United hade förmodligen halvlekens bästa kontringsläge, men ändå så valde Beckham att spela bollen över sidlinjen för att Smicer skulle få vård. Mycket bra David Beckham!
Just David Beckham fick sedan föresten United´s nästa reduceringschans efter 67 minuter. Efter ett bra anfall från gästerna, med flera korta passningar inom laget, hittade bollen fram till Beckham som åter avslutade med västerfoten, men den här gången hade Dudek bra koll på skottet och kunde utan allt för stora problem rädda, och också hålla bollen.
Efter 69 minuter valde Phil Thompson att göra ett dubbelbyte. Ut gick tvåmålsskytten Michael Owen och en haltande Vladimir Smicer, och in kom Robbie Fowler och Patrik Berger.
De resterande 20 minuterna så hände sedan egentligen inte någonting i chansväg. Spelet var mestadels förlagt på mittplan och Liverpool hade mycket god kontroll på de anfallsförsök som United försökte med.
Ferguson bytte efter 77 minuter ut sin lagkapten för dagen, en förutom målet i stort sett helt osynlig David Beckham, och satte in Paul Scholes, men någon förändring av matchbilden fick han inte till.
Liverpool spelade enkelt och utan större problem av de återstående minuterna och man tog därmed sin fjärde raka seger mot Manchester United och man har inte förlorat på de fem senaste mötena.
Sammanfattning:
Det här var Liverpool´s match från början till slut. Utan att på något sett dominera spelet så kändes det, åtminstone för mig som sett laget så många matcher den här säsongen, som en helt säker seger. Efter det att Michael Owen gjorde 1-0 så fanns det faktiskt inget annat än seger i mitt huvud.
Vi gör en rakt igenom mycket stabil match, återigen utan att prestera det där riktiga skönspelet, men jag tycker ändå att det här var ett steg i rätt riktning, för nu försökte vi i alla fall anfalla trots ledning.
En kort stund efter segern så var vi faktiskt serieledare för första gången den här säsongen, men i och med att Leeds vände underläge 0-1 till seger 2-1 mot Tottenham så förpassades Liverpool ett steg ner i tabellen.
Nu väntar ett uppehåll för landskamper nästa helg och det innebär att nästa match inte spelas förrän 17 november, då mot Blackburn.
Spelarkritik:
Jerzy Dudek sätts egentligen aldrig på några svårare prov. Målet Beckham gör är från ganska nära håll, och Dudek är på den utan att kunna få bort den, men det är inget att säga om.
Backlinjen gör en nästan prickfri insats. Riise missar lite på målet, men han gör å andra sidan ett fantastiskt mål framåt, så han är förlåten. Riise har dessutom, tillsammans med Smicer, fullständig kontroll på David Beckham som förutom målet knappast märks i matchen.
På mitten så mattas Vladimir Smicer lite offensivt under den andra halvleken, men det kompenseras av att både Steven Gerrard och Danny Murphy spelar upp sig. Dietmar Hamann dock fortfarande kung på mitten med sitt uppoffrande spel, även om det har smugit sig in lite flera felpass än tidigare.
Patrik Berger gör åter ett mycket piggt inhopp och klappar nu på allvar på dörren till startuppställningen, men konkurrensen är som bekant hård.
Framåt så har jag varit lite kritisk mot Emile Heskey de senaste matcherna, men i dag gör han en mycket bra insats. Han gör inget mål, han har ingen assist, men kan ändå drista mig att säga att utan Heskey, så hade vi kanske inte vunnit den här matchen. Skillnaden på Heskey i dag är att han tar in bollen och sedan fördelar den vidare och det får till följd att vi hinner flytta upp laget ytterligare ett steg i planen, och det är som jag ser det avgörande i dag. Vi hamnar aldrig under press.
Heskey kompletteras också mycket bra av Michael Owen, men trots två mål så är inte Owen så bra som vi alla vet att han kan vara. Han är mycket bra och effektiv när han får lägena, men han skapar inte så värst många flera än dom han sätter dit i dag, men i och för sig så räcker det ju gott!
