Inför Watford-Millwall
Två klubbar med mycket att bevisa drabbar samman på Vicarage Road på tisdag kväll. Frågan är hur det står till med motivationen i Millwall.
Jag har ältat förra matchen (0-6 hemma mot Rotherham) gång på gång. Från början var jag så upprörd att det inte går att beskriva med ord. Vi förlorade inte mot ett bättre lag i lördags, vi förlorade på grund av interna problem i klubben. Det lag som brukade vara stolta över att bära den blåa tröjan var som bortblåsta, av laget som brukade kämpa till sista sekund och gång på gång visat sin styrka och kommit tillbaks från underläge syntes ingenting. Faktum är att jag är oerhört besviken ifall det stämmer att spelarna tog med sig diverse interna intriger, kontraktsbråk och annat strul ut på planen. Det är inte värdigt en Millwall-spelare.
Manager Mark McGhee markerade efter matchen tydligt att ett tufft samtal med spelartruppen var att vänta på söndag morgon. Kanske gick han till och med för långt när han sa att det var den pinsammaste dagen i hela sin karriär, och hängde ut enskilda spelare och ifrågasatte varför de inte verkade det minsta intresserade av att spela fotboll. Hur som helst så är jag glad att jag inte heter Tim Cahill eller Tony Warner och behövde se McGhee i ögonen på söndag morgon.
Ifall McGhee inför tisdagens match känner att somliga spelare inte är motiverade och kommer göra sitt bästa kommer han inte tveka en sekund med att bänka dem. Risk föreligger att vi kommer få se spelare som Willy Gueret, Ben May, Paul Robinson, Leke Odunsi, Peter Sweeney och Charlie Hearn på tisdag. Jag hoppas verkligen att jag har fel.
Förra säsongen besegrade vi Watford två gånger inom loppet av två veckor. På årets första dag förnedrade hjältarna i blått Watford med 4-1 på Vicarage Road. De scener som utspelade sig när Neil Harris avgjorde matchen med sitt första mål efter testikelcancern får fortfarande mig att rysa. Alla spelare samlades i ett enda stort kramkalas. Millwall vann även den efterföljande matchen, slutresultat den gången 1-0.
Inför mötet på tisdag kväll kan vi nog se fram emot en betydligt tuffare tillställning. Visserligen föll The Hornets i premiären med 2-0 borta mot nedflyttade Leicester City, och visst, på försäsongen har det gått bedrövligt för Ray Lewingtons lag, men synar man laget så är det ett lag för åtminstone övre halvan av tabellen. Liksom Millwall har man haft en ganska turbulent sommar. Vialli fick lämna skeppet då framgångarna uteblev, och även några av de fina men floppartade namnen (Issa, Blondeau, Ramon Vega) är historia. Man har endast ett nyförvärv att tala om och det är Sean Dyche just från Millwall. Och han passar nog in väldigt bra i "nya" Watford - ett Watford som har lärt sig att i Division 1 är det kamp och inte finlir som gäller.
Watford har fått mycket beröm för sitt mittfält, liksom Millwall ifjol, och jag tror att ifall grabbarna från sydöstra London tar med sig inställningen till Vicarage Road kan det bli en sevärd match mellan två klubbar med mycket att bevisa. Paolo Vernazza, Alan Nielsen, Stephen Hughes, Mica Hyde och Stephen Glass är spelare som skulle ta en plats i väldigt, väldigt många Division 1-klubbar. Notera att alltid lika giftiga Noel Williams missar matchen på grund av skada.
Jag får förutsätta att lördagsmatchen är glömd och begraven och att McGhee fått in i spelarna att det är en ära att få dra på sig den blåa tröjan. I så fall kommer man att ställa upp med så gott som samma lag som senast (det är sant, vårt bästa lag föll med 6-0 hemma mot Rotherham!). Skulle inte bli förvånad ifall Willy Gueret går in mellan stolparna istället för Warner, detta för att markera att vi inte står och faller med Warner. Och trots att Warner storspelat de senaste säsongerna är inte Gueret någon försämring. Senast stod han bara en match och det var i FA-cupen mot Blackburn då vi förlorade med 1-0. Säsongen innan stod han ett 10-tal matcher och gjorde mycket bra ifrån sig. Observera att detta bara är en gissning från min sida. Det bör nämnas att jag trodde vi skulle slå Rotherham med 2-0 också...
Sadlier börjar kanske på bänken då han fortfarande känner av höften. Vidare är inte Steven Reid med i truppen. Varför har jag förgäves försökt ta reda på, utan framgång. Det betyder säkerligen att Ronnie Bull spelar till vänster. Kommer inte Tim Cahill visa att han vill spela för Millwall kommer han också att få kliva åt sidan. Att lojt springa omkring och vänta på att bli såld till Premier League håller inte.
Får vi se "gamla" Millwall där spelarna spelar för varandra och för fansen reser vi hem med minst en poäng i bagaget.
