Försvarsspelet - Ett försök till analys
Varför har Liverpool's sedan tidigare så stabila försvarsspel varit så osäkert den här säsongen?
Under de senaste säsongerna så har Liverpool's försvarsspel varit föremål för många diskussioner. Inte bara på grund av det faktum att det varit bra, utan också på grund av att många ansett det som tråkigt och spelförstörande. Men med det "tråkiga" försvarsspelet så har Liverpool de senaste två säsongerna vunnit fem troféer och placerat sig trea och två i Premier League med avancemang till Champions League som belöning.
Förra säsongen släppte vi in 30 mål i ligan på 38 matcher vilket ger 0,79 i snitt per match. Säsongen innan så släppte vi in 39 mål på 38 ligamatcher, vilket ger ett snitt på 1,02 insläppta mål per match. Den här säsongen har vi hittills på sex på papperet inte allt för svåra ligamatcher redan släppt in 8 mål vilket ger ett snitt på 1,33 mål/match och frågan är ju vad det här beror på.
En förklaring är givetvis att vi inte har ett skadefritt försvar. Jamie Carragher och Markus Babbel har varit borta hela sommaren och det är först i de senaste matcherna som Carragher varit tillbaka i laget, Babbel är ännu inte tillbaka alls. Stephane Henchoz har missat de två senaste matcherna på grund av skada och Sami Hyypia har hittills den här säsongen inte alls kommit upp i samma standard som han har legat på sedan han kom till klubben.
Jag tror dock inte riktigt på den här förklaringen att det är skador och formsvackor i backlinjen som är den stora orsaken till ökningen av baklängesmål, för tittar man på vad vi spelade med i backlinjen mot slutet av förra säsongen så är den enda skillnaden (så länge Henchoz är med) att Djimi Traore spelar vänsterback och Jamie Carragher har fått flytta över till höger på bekostnad av Abel Xavier. Traore in och Xavier ut alltså, borde inte innebära någon större spelmässig skillnad enligt mig. Givetvis är Xavier mera rutinerad, men annars är spelarna faktiskt ganska lika. Brytningssäkra, bra defensivt men med problem i positionsspelet och inte speciellt pigga på att gå framåt.
Nej jag tror som sagt inte att vi finner orsaken till ökningen av de insläppta målen i backlinjen, jag tror i stället att det är två andra orsaker som har sätt till det här. En sitter på bänken och en spelar på mitten, och dom hänger ihop.
Gerard Houllier har mig veterligen aldrig offentligt kritiserat en enskild spelare, varken i det egna laget eller hos någon motståndare. Han har heller aldrig offentligt kommenterat någon speciell händelse i någon annan klubb och heller aldrig kritiserat någon annan manager offentligt. Däremot så verkar det som Houllier har lite svårt för att inte ta till sig vad pressen skriver. Det jag tänker på är framförallt det faktum att det under de senaste säsongerna i pressen har klagats lite från olika håll (läs Barmby, Diomede och Berger) på för lite speltid, och redan matchen efter så har den aktuella spelare minst varit med på bänken.
Det är möjligt att detta är tillfälligheter, men det har som sagt inträffat vid mera än ett tillfälle.
Problemet med försvarsspelet, för jag ser det snarare så än som ett backproblem, är enligt mig att Gerard Houllier tagit åt sig lite av den kritik som laget fick under den förra säsongen, rättvis eller ej, och att han till den här säsongen bestämt sig för att försöka spela mera offensivt, och detta utan att egentligen förstärka varken mittfält eller försvar.
Under förra säsongen när vi under långa perioder spelade ett lysande försvarsspel, så var det Dietmar Hamann som var spindeln i nätet. Han var den på mitten som hade den uttalade defensiva rollen och han skötte den uppgiften helt klanderfritt. Det som hänt den här säsongen är att Hamann ligger lite längre fram i planen för att laget på det viset skall kunna vinna boll högre upp i planen och på det sättet kunna ställa om snabbare. Problemet med det här är att backlinjen som jag ser det inte har fått samma instruktioner vilket gör att det hål som Hamann låg och tätade förra säsongen, blivit större den här säsongen, och nu finns ingen Hamann där och tätar det. Det spelar alltså många gånger inte någon roll hur hårt vi pressar på mittplan, för vi gör det numera en och en utan att ha Hamann som det självklara understödet, så även om vi lyckas pressa så pass att vi vinner närkamperna på mitten så hamnar bollen ändå allt som oftast hos en annan motståndare.
Draget att flytta upp Hamann lite i planen innebär visserligen att vi får till stånd en högre press, men samtidigt så blir vi mycket sårbara om motståndarna lyckas hitta ytan mellan vårt centrala mittfält och vår backlinje. Vi har gjort flera mål på de inledande matcherna den här säsongen än under någon av de tidigare två. 13 mål i år jämfört med 10 säsongen 2001/2002 och 11 säsongen 2000/2001, men vi har fått betala dyrt för det i defensiven.
Som jag ser det så finns det två lösningar på det här problemet, och båda är egentligen lika enkla i teorin. Antingen ser vi till att dra tillbaka Dietmar Hamann till den position där han spelade förra säsongen, eller också ser vi till att också trycka fram backlinjen lika mycket som vi flyttat fram Hamann.
Fördelen med att dra tillbaka Hamann är att det är spel som samtliga redan är vana med sedan förra säsongen, nackdelen är att vi troligen åter kommer att få stämpeln "tråkiga". Fördelen med att i stället trycka upp backlinjen lika mycket som Hamann klivit fram är att vi då kommer att få samma tryck och stabilitet i vår press som förra säsongen och att vi då troligen kommer att vinna flera bollar på mittfältet än vad vi gör nu, nackdelen är givetvis att vi kommer att bli sårbara för kontringar med långa bollar över vår allt annat än snabba backlinje.
Frågar du mig så ser jag helst en återgång till förra säsongens spel, åtminstone under en period framöver, för att få tillbaka säkerhet och stabilitet i försvarsspelet och dessutom få tillbaka samtliga backar i god form. När detta är uppfyllt så är jag helt med på att göra ett nytt försök, men fram till dess så ser jag betydligt hellre några matcher som vi vinner med 1-0 än att vi spelar 2-2 några flera gånger.
