Inför Millwall-Leicester City
Det råder ingen tvekan om att Millwall är en av divisionens största besvikelser så här långt den här säsongen. Laget som förra säsongen nosade på Premier League har efter sommaren inte hittat någon arbetsro och resultaten efter 18 omgången både fascinerar och skrämmer.
Efter den katastrofala säsongsinledningen med förnedrande 0-6 på hemmaplan mot Rotherham United känns det som om Millwall sakta börjar finna formen. De fem senaste matcherna har bjudit på allt bättre och stabilare spel, men framförallt så har man att börja vinna. Efter 3-0 hemma mot Derby County för tre veckor sedan har ytterligare två segrar antecknats och Millwall har lämnat det värsta bottenträsket bakom sig.
Som en av faktorerna bakom det allt bättre spelet nämns ofta Dennis Wise. 35-åringen som i somras fick sparken från just Leicester City har agerat framspelare med stor framgång men också gjort två mål själv. Och alla som någonsin sett Wise spela vet att hans fighting spirit är av yppersta klass och något som går hem bland fansen. Hade det inte varit för hans förflutna hos London-antagonisterna Chelsea hade han kunnat bli en stor publikfavorit på The Den.
Lördagens match är tack vare Wise extra het. Det var efter Leicester blivit nedflyttade från Premier League som han på en träning kom i bråk med en lagkamrat som fick käken avslagen. Wise fick omedelbart sparken och det krävdes lång betänketid innan Millwall skrev kontrakt med värstingen i slutet av september. Under hela tiden har Wise drivit en rättsprocess mot sin gamla klubb som han anser är skyldig honom pengar, och detta har resulterat i att han inför matchen fått ta emot flera mordhot från Midlands-klubben. Men Wise visade redan förra helgen att han inte låter sig påverkas och mot Preston gjorde han sin kanske bästa match hittills och nickade dessutom in Millwalls andra mål för dagen. Det finns ingen som hellre vill besegra Leicester mer än Dennis Wise på lördag.
Under veckans gång har Millwalls manager Mark McGhee haft en hel del att tänka på. För knappt fyra veckor sedan debuterade unga Mark Phillips som mittback och gjorde direkt succé, men det dröjde inte mer än tre matcher förrän 19-åring olyckligt skadade sig och managern tvingades att stuva om i backlinjen. Darren Ward återtog sin plats i backlinjen till matchen mot Preston – i 50 minuter – innan även han skadade sig och tvingades att utgå. Nödlösningen heter nu Paul Robinson och är född 1982. Han fick en svettig debut i lördags men tack vare klokt spel, en storspelande målvakt, stolpe och ribba redde man ut stormen och kunde bärga tre poäng. Det mesta talar för att Robinson fortsätter att kampera ihop med lagkapten Nethercott i mittförsvaret.
Främsta alternativet är otursförföljda Joe Dolan som i veckan spelade 90 minuter då Millwalls reserver träningsspelade mot Rushden & Diamonds (2-1). Han är på väg tillbaka efter att ha missat närapå två år på grund av brutna ben. Även den kreativa mittfältaren och irländska landslagsmannen Steven Reid gjorde comeback i veckan. Eventuellt kan han finnas med på bänken på lördag redo för ett inhopp. På högerbacken står det nu klart att Glen Johnson blir kvar efter att Millwall och West Ham har kommit överens om att förlänga lånet. McGhee och Glenn Roeder var först överens om att förlänga lånet till säsongens slut, men blev sedan informerade om att ifall låneperioden går in i månad fyra kan inte moderklubben återkalla spelaren i en nödsituation. Kontraktet sträcker sig nu till slutet av januari. 18 år gamla Johanson har imponerat stort och placerat 10 är äldre Matty Lawrence på bänken och flera tidningar beskriver honom redan som en blivande landslagsman.
Den ”flygande belgaren” Christopher Kinet har de senaste veckorna haft problem med ett ömmande knä och har inte kunnat träna fullt ut den senaste tiden. Även lagets tredje naturliga vänsterbreddare, Peter Sweeney, är tveksam till spel då han i träningsmatchen mot Rushden kolliderade med en motståndare och fick sy åtta stygn i benet. Vidare har den från Southampton inlånade anfallaren Kevin Davies återvänt till sydkusten. På sex matcher (plus tre inhopp) noterades han för tre mål.
Av de tre klubbar som relegerades i maj är The Foxes den klubb som tydligast visat att man kommer att vara med uppe i toppen och slåss. Trots store ekonomiska problem har man lyckats hålla truppen någorlunda intakt och manager Mickey Adams förfogar över ett riktigt namnkunnigt lag. Anfallarna James Scowcroft, Paul Dickov och Brian Deane, den turkiska mittfältaren Izzy Muzzet, Andy Impey, Gerry Taggart, Frank Sinclair och målvakten Ian Walker som bara för ett år sedan spelade några matcher i det engelska landslaget är alla spelare som gör vilken Division 1-manager som helst grön av avund på Leicester. Dessutom lyckades man under försäsongen locka till sig den gamla Man City-, Sunderland- och Forest-anfallaren Nicky Summerbee.
Inför helgens match ligger Leicester på 2:a plats i tabellen efter Portsmouth, vilka man för två veckor sedan besegrade med 2-0 på bortaplan. Det råder ingen tvekan om att Mickey Adams lag är en het uppflyttningskandidat, om inte den hetaste av dem alla? Sammanlagt har Millwall och Leicester mött varandra 22 gånger i ligaspel och statistiken är jämnt fördelad. Bortsett från några år på 90-talet har det varit jämna möten som ofta slutat oavgjort.
1995/1996
(Division 1)
Leicester City-Millwall 2-1
Millwall-Leicester City 1-1
1993/1994
(Division 1)
Millwall-Leicester City 0-0
Leicester City-Millwall 4-0
1992/1993
(Division 1)
Leicester City-Millwall 3-0
Millwall-Leicester City 2-0
För att Millwall ska ha en chans att rå på gästerna på lördag krävs ännu en stark laginsats med en storspelande Tony Warner som sista ”omöjliga” utpost mellan stolparna. Den turbulens och spelarflöde som råder i backlinjen oroar helt klart. Det är bara att hoppas unga Johnson och Robinson kan fortsätta sitt respektlösa spel i fyrbackslinjen och att lagkapten Stuart Nethercott klarar av att dirigera sina mannar även mot betydligt namnkunnigare motstånd än man är vana vid. Att det kommer smälla ordentligt på mittfältet med Wise och Livermore kan vi förutsätta, det är bara att hoppas ingen drar på sig ett onödigt kort i fel färg.
Paul Ifill ute på högerkanten har den här säsongen blandat strålande spel med loja och oengagerade insatser. Senast mot Preston var han dock på spelhumör och gjorde vad som kanske kommer att bli årets mål. Det är den Ifill vi vill se på lördag. Om det blir Roberts, Kinet, Steven Reid eller rent av Sweeney som tar vänsterkanten får vi nog inte reda på förrän precis innan avspark.
Det som talar för Millwall är det faktum att hjältarna i blått ofta höjer sig några nivåer då den där nerven och intensiteten finns där. Respektlöshet och kamp är två ord som jag efteråt vill kunna sammanfatta matchen med. Det är inget annat än en skam att publiksiffran på lördag med stor sannolikhet kommer att understiga 10,000 åskådare. Inga bortafans kommer att släppas in på lördag och som alla känner till har inte medlemstvånget slagit ut alltför väl i sydöstra London. Styrelsen, inse att Millwall behöver supportrarnas vrål i ryggen!
Preliminär startelva:
Warner – Johanson, Robinson, Nethercott, Ryan – Ifill, Wise, Livermore, Roberts – Harris, Claridge.
