En pinne mot Wolves
Andy Roberts – stand-in för avstängde David Livermore – såg till att Millwall fick behålla en pinne efter matchen mot Wolverhampton.
(MTL beklagar förseningen)
Ett drömmål av den osannolike målskytten Andy Roberts såg till att åtminstone en pinne stannade kvar på The Den i lördags. En stenhård vänstervolley i matchens 43:e minut gav 1-1 vilket stod sig matchen ut. Vi noterar att senast den nu 29 år gamla Roberts målade för Millwall var för sju år sedan och efter det har han hunnit med att representera både Crystal Palace och Wimbledon.
Men det började illa för Millwall. Klubbens dyraste spelarförsäljning någonsin Mark Kennedy (£2,3 miljoner till Liverpool) gav gästande Wolverhampton ledningen efter bara några minuters spel. Vår allt annat än snabba högerback Matty Lawrence blev enkelt ifrånsprungen av Kennedy som utan att tveka avslutade kliniskt bakom Tony Warner mellan stolparna. Snacka om mardrömsöppning! Millwall hade mest boll under den första halvleken och Wolves ägnade sig mest åt klokt försvarsspel. Paul Ifill, Steve Claridge och Dennis Wise testade alla gästernas målvakt Matthew Murray utan att komma närmare än ett mål korrekt bortdömt för offside. Men med bara två minuter kvar på klockan i första halvlek kom den välförtjänta kvitteringen. Högerhörnan från Wise boxades bort av Murray ut till straffområdeskanten där Andy Roberts väntade. Och resten, ja det är som det heter historia.
Millwall inledde den andra halvleken fint. I sedvanlig ordning avfyrade Reidy ett patenterat distansskott som gick precis over ribban, och Murray tvingades till en superb räddning (läs:blockering) på Ifills fräcka avslut. Men sakta tog Wolves helt över matchen och Millwall tvingades arbeta riktigt hårt för sin poäng. Den forne London-favoriten Alex Rae försökte överlista Warner med två fina skott, Paul Ince träffade stolpen och även någon av herrarna George Ndah och Dean Sturridge kunde ha noterats som matchvinnare i protokollet.
Sett över 90 minuter var oavgjort ett rättvist resultat även om man inte ska sticka under stolen med att Millwall hade tur som klarade sig undan ett andra Wolves-mål. Med lite mer än 10 minuter kvar att spela byttes Lawrence ut till förmån för unge Peter Sweeney som efter matchen fick beröm av manager McGhee. Med 24 matcher spelade är Millwall förankrade på en 17:e plats i tabellen – 10 poäng till nedflyttning och 9 poäng till play-off – och jag har svårt att se hur vårsäsongen ska kunna bli bättre. Med långtidsskador på Tim Cahill, Richard Sadlier och Joe Dolan och en redan tunn trupp har vi en avbytarbänk som är allt annat än imponerande. I lördags fanns det inte en spelare på bänken som i mina ögon kunde komma in och ändra matchbilden. Och med David Livermore och Neil Harris avstängda var truppen tunnare än någonsin.
Nu väntar närmast Gillingham hemma på Boxing Day och Rotherham borta till helgen. Då ska vi ha revansch för den genanta 0-6-förlusten i säsongsöppningen.
- - - - - - - - - - - - - - -
Millwall 1-1 (1-1) Wolverhampton
0-1 (’05) Mark Kennedy
1-1 (’43) Andy Roberts
Publik: 9,091 (inga bortafans)
Varningar: Reid, Roberts, Ryan
Warner – Lawrence, Nethercott, Phillips, Ryan – Ifill, Wise, Roberts, Reid – Claridge, Braniff.
