Säker seger mot Watford
Millwall tog på lördagen, direkt i svensk television, en odiskutabel seger mot Watford. Resultatet skrevs till 4-0 sedan inhopparen Peter Sweeney rundat av tillställningen med ett mycket vackert mål.
Utan att på något sätt imponera eller spela särskilt bra tog Millwall omgående tag i matchen. Gästande Watford fick låna bollen med jämna mellanrum men visade upp ett helt fantasilöst spel som tycktes sakna både idé och vilja. Första halvleken präglades av typisk engelsk kamp utan större finess. Planens mest kreativa spelare, Millwalls högermittfältare Paul Ifill, sprang som en kalv nyss utsläppt på grönbete och skapade stor oreda i Watford-försvaret, som annars hölls ihop av en stundtals strålande Marcus Gayle. Millwall hade redan i matchinledningen vaskat fram en handfull chanser. Bland annat nickade både Robinson och Braniff över, Reidy testade ett långskott och Ifill höll så när på att komma fri om inte en Watford-tackling stoppat honom.
Millwalls ledningsmål tio minuter in i matchen var välförtjänt och det kom inte som någon större förvåning att Ifill var mannen bakom det. Situationen föranleddes av en misstänkt offside på Steve Claridge som såg till att bollen kom ut till Ifill som kom springande på högerkanten. Helt enligt skolboken tar han ett kliv in i banan, slår till bollen med vänsterfoten mot bortre stolpen där Claridge kommer och vräker sig fram, kanske är han på bollen och styr in den, kanske går den direkt in. Hur som helst noteras den outtröttlige veteranen för målet.
I backlinjen gjorde unge Paul Robinson hemmadebut bredvid Ward och visade upp en helt orädd attityd. Utan överdriva vill jag säga att 21-åringen denna eftermiddag var den enda spelaren på plan som förtjänar betyget helt felfri. Något som lovar mycket gott inför framtiden då vi har Joe Dolan och Stuart Nethercott på skadelistan. Det var också skönt att se Warner mellan stolparna aktivt dirigera sin backlinje. Det var lustigt att se honom få tokspel efter en dålig tillbakapassning från Ward.
Hjältarna i blått (och vitt) fortsatte att kontrollera matchen, även som gästerna med jämna mellanrum lyckades vaska fram något som med snälla ögon kan kallas för målchans. Drygt en kvart in i matchen svarade Gifton Noel-Williams för en fin prestation när han efter en misstänkt offside tog sig förbi Ward och ett par parerande Tony Warner-ben var det enda som såg till att det inte var blev kvitterat. I övrigt var det mest Millwall. Paul Ifill fortsatte skapa oreda då han arbetade både till höger och vänster på mittfältet, 36 år unga Steve Claridge oroade backlinje och målvakt då han sprang på möjliga och omöjliga bollar. Trots en farlig frispark av Reidy, drömläge för Robinson som avslutade rakt på målvakten, lobb över från Claridge ur dålig vinkel och en handfull ströchanser dröjde det till halvlekens slutskede innan tvåan kom.
Vänsterbacken Robbie Ryan hade för två veckor sedan aldrig gjort mål för Millwall - nu har han gjort två stycken. Ett vänsterinlägg från Reidy nickades ut ur målområdet och i den tilltrasslade situationen som följde studsade bollen till Ifill som missade bara för att hinna vända sig om och se hur ingen mindre än Robbie Ryan kommer och trycker in den vid bortre stolpen. Osannolikt mål och osannolikt halvtidsresultat, men ingenting verkar vara sig likt den här säsongen.
Drygt 10 minuter in i andra halvlek svarade Tony Warner för vad som så långt in i matchens var dagens delikatess när han drog Watfords anfallare Heidar Helguson med en klackspark. Strax efteråt blev matchens överlägset sämsta spelare, Allan Nielsen, utbytt vilket inte var en minut för tidigt. Gästerna arbetade sig sakta in i matchen och hade en, om än väldigt kort, period då man faktiskt pressade tillbaka Millwall. Jämnt spel och en del halvchanser åt båda håll efter dryga timmen spelad. En övermodig Warner tappade en nedplockade boll men redde upp situationen själv, och lite tidigare hade han försökt dra en andra Watford-spelare utan samma framgång som vid första tillfället. Typiskt Denzil får man nog säga.
När jag som djupast satt och funderade på vad Mark McGhee skulle kunna byta in för att öka på kreativiteten i Millwall slog Paul Ifill till. Och så han gjorde det! En Ifill på strålande spelhumör snurrar upp försvararen på högerkanten så att han kommer att stå med ryggen mot mål, då han elegant lyfter bollen baklänges förbi den antagligen yra försvararen, tar ett kliv framåt och lyfter in den i nätet. Världsklass och 3-0 på resultattavlan!
Tre minuter senare, i den 80:e minuten för att vara exakt, kommer Peter Sweeney in istället för Reidy på vänster kant. Han väntar i åtta minuter innan han presenterar sig för Millwall-publiken. Som om han aldrig gjort något annat tidigare kommer han galopperande förbi sin försvare på kanten, tar ett kliv in i straffområdet och skruvar in den i bortre krysset! Har man inga som helst nerver är ju det också ett sätt att presentera sig på…snacka om inhopp! Sköna 4-0 till Millwall och en stundtals tämligen medioker tillställning har förvandlats till ett målfyrverkeri med två riktiga läckerbitar som grädden på moset.
Man ska vara tacksam över att få se sitt Millwall på TV, och tro mig när jag säger att jag är det, men samtidigt kan jag ju inte låta bli att klanka ner på kommentatorerna. Jag blir rädd när jag hör Billy Ohlson kommentera fotboll. Maken till okunnig analytiker har jag aldrig hört och lägg där till otroliga brister i faktakontrollen. Bredvid sig har han dessutom en pajas som inte vågar säga något utan att lägga till ”va?” efteråt för att få medhåll från sin kollega. Hela TV4:s produktion genomsyras av känslan ”vi vill egentligen inte sända den här skiten utan är sura för att vi inte får visa Premier League, eller bara trav åtminstone”. Jag tycker det är tragiskt att TV4 inte lyckas göra något bättre av den egentligen unika produkten Division 1-fotboll. Är man över huvudtaget medvetna om det stora intresse som finns runt om i stugorna? Men som sagt, man ska vara tacksam över att få chansen att se sitt Millwall på TV…
Resultatet tar Millwall till 13:e plats i tabellen. Visserligen endast sju poäng upp till play-off, men med tanke på skador och det spel vi presterat så här långt känns det inte realistiskt. Nu närmast väntar omspel i FA-cupen mot Cambridge på tisdag och till helgen reser vi till Grimsby för besegra stadens stolthet. Häng med!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Millwall 4-0 (2-0) Watford
1-0 (´10) Steve Claridge
2-0 (´41) Robbie Ryan
3-0 (´78) Paul Ifill
4-0 (´89) Peter Sweeney
Publik: 9,030 (715 bortafans)
9-3 avslut på mål
6-6 hörnor
Warner – Lawrence, Ward, Robinson, Ryan – Ifill (´85 Hearn), Livermore, Wise, Reid (´80 Sweeney) – Claridge, Braniff.
Anfallaren Neil Harris saknades oväntat i Millwall. I efterhand nåddes vi av uppgiften att han skadat vristen och blir borta 1-2 veckor.
