Rapport från London SE16, del 2
Fortsättningen på reserapporten från Millwalls hemmamatch mot Sheffield Utd.
Efter matchen äntrade en glad Mark McGhee presskonferensen. Igen var det bara att konstatera att hans skotska accent är så stark att det faktiskt är svårt att förstå allt som han säger. Jag förstod åtminstone att han var glad över resultatet och menade att man med sin 4-5-1-uppställning effektivt oskadliggjort Uniteds farliga mittfältare. Nackdelen var att Claridge tenderade att bli alltför ensam på topp. Robbie Ryan, unge Hearn, målskytten Ifill och inbytte Christopher Kinet fick också enskilt beröm. På en direkt fråga svarade skotten att man ännu inte börjat tänka på omspelet mot Southampton utan först ska sova på den här matchen.
Medan Lucy och Andrea och Deano avslutade sitt arbete med den officiella hemsidan och Lions World gick jag och Adrian ner i spelarbaren, vilken ligger i anslutning till ’Arrys Bar. Pratade med några norrmän där som arbetade för Tistedalen (hur stavas det Beermaster/ Morten?) och blivit inbjudna av klubben. En efter en ramlade spelarna in och gladast var förstås Paul Ifill som kom att vara i händelsernas centrum. Men också en viss Dennis Wise.
I en halvtimme sprang han omkring med spelarna och ledarnas barn och spelade fotboll, helt avskärmad från vekligheten, bland bord och stolar. Tuffingen Wise gav intrycket av en storväxt 9-åring där inne. Men det är nog hans sätt att varva ned mentalt då ingen annan än jag tycktes det minsta förvånad. Jag passade också på att få ett matchprogram signerat av Warner, Ifill, Wise, Kinet och Robbie Ryan som vi senare ska lotta ut här på Mind The Lions.
Vid halvåtta, då jag både lyckats tappa och få tillbaks min mobiltelefon, var det dags att ge sig av upp till Victoria för att träffa mina reskamrater. Hej då till Lucy, Andrea, Deano, Adrian, Brian och de andra och löfte om snart återseende innan jag började vandra Ilderton Road norrut...
Bilder kommer i fotogalleriet senare.
