Tredje raka förlusten
Efter att Millwall förlorat borta mot nedflyttningskandidaten Brighton med matchens enda mål står det klart att vi kan överge tankarna på play-off spel i maj.
Även om Millwall på pappret förstås fortfarande har chansen att nå de efterlängtade kvalplatserna känns det efter tre raka förluster som att racet är kört. Och nog känns det bittert alltid. Inte heller är det en tröst att tvingas konstatera att det inte är bättre lag som besegrat oss utan skador, skador och åter skador tillsammans med en dos ansträngd ekonomi som gjort att vi inte kunnat förstärka på de positioner som behövts.
Den unge anfallaren Moses Ashikodi hade tagits ut i den 16-manna trupp som rest ner till Sussex. Och 73 minuter in i matchen ersatte han Neil Harris och skrev in sig i historieböckerna. Endast 15 år och 240 dagar gammal blev han Millwalls yngsta ligaspelare någonsin. Och debuten ger hopp inför framtiden. Med kvicka fötter och snabbt spel var han inblandad i flera farligheter framåt.
I sedvanlig ordning inledde Millwall matchen piggt och dominerade den första kvarten. Både Steven Reid och Paul Ifill, på varsin flank, oroade Brighton-försvaret men aldrig mer än att rutinerade Dave Beasant (43 år!) mellan stolparna kunde reda ut stormen. Och i nästan lika sedvanlig ordning tvärdog sedan allt anfallsspel. Kvar av det fina spel man bjöd Southampton på för någon vecka sedan fanns nu ingenting.
Brightons unga anfallsstjärna Bobby Zamora var ett ständigt orosmoment för Millwall-försvaret och sanningen är att han borde ha satt någon av sina tre excellenta målchanser i första halvlek. Bland annat hade han en kanon i Warners ena stolpe. Sekunderna innan halvtidsvilan kom Neil Harris, tillbaka efter missat sex matcher på grund av skada, på en ovanlig utflykt i fiendeland och hans högerskruv gick bara centimetrarna utanför.
Andra halvleken kom mest att handla om Brighton. Warner tillsammans med främst Ward och Ryan räddade länge Millwall kvar i matchen. Efter en dryg timmes spel bytte hemmalaget in Tony Rougier, anfallare på lån från Reading, för att försöka få hål på gästerna. Ett byte som hemmafansen var mycket skeptiska till då Rougier tidigare kallats för den sämsta anfallaren som någonsin spelat på Withdean Stadium. Med sin blott andra bolltouch i matchen gav han dock skeptikerna svar på tal då han sprintade förbi vår högerback Alan Dunne och chipade in bollen i mål. Matchens enda dessutom.
Då Mark McGhee med en kvart kvar att spela äntligen bytte in Kinet istället för en osynlig Reid började det hända saker offensivt. Tillsammans med unge Ashikodi skapade Kinet under matchens sista minuter tre fina målchanser. Två minuter in på förlängningen kunde belgaren faktiskt ha blivit stor hjälte om han fått en ren träff på bollen.
Millwall har nu tre raka ligaförluster i bagaget och det verkar som att play-off den här säsongen får stanna vid en dröm. Den här gången skall resultatet inte skyllas på skador utan det faktum att väldigt få spelare nådde upp i normal standard. Förlusten innebär att Millwall nu ramlade ner på 14:e plats.
Närmast väntar nu två tuffa hemmamatcher – först ut är tabelltvåan Portsmouth följt av Burnley.
Brighton & Hove Albion 1-0 (0-0) Millwall
1-0 (´65) Anthony Rougier
Publik: 6,751 (700 bortafans)
Warner – Dunne, Ward, Robinson, Ryan – Ifill, Hearn, Livermore, Reid (´75 Kinet) – Harris (´73 Ashikodi), Claridge.
