Evertons Europa-dröm lever vidare
Ett sent mål av Wayne Rooney innebar tre poäng och fortsatt hopp om UEFA-cupen.
Rooneys namn var på de flestas läppar efter slutsignalen och han satte verkligen sin prägel på matchen. Löpvilligheten och entusiasmen var det definitivt inget fel på och det var också han som låg bakom de flesta chanser som hemmalaget skapade. En annan sak som kan noteras är att Tony Hibbert överraskande tog en plats i startelvan när rapporter gjort gällande att han var skadad. Yobo gjorde ju ingen bländande insats mot Chelsea, men det kom ändå oväntat.
Everton började matchen bäst och Rooney missade ett friläge efter bara ett par minuter. En rensning från Evertons straffområde nickskarvades av Campbell till Rooney, som sprang ifrån Johnsen och sköt utanför målvaktens högra stolpe när han stressades av den ankommande Mellberg. Strax efteråt visade Stubbs upp "årets bula" efter hans kollision med Dublin. Everton hade mer fart i sitt spel och hade flest chanser i första halvlek medans Villa var förvånansvärt uddlösa framåt. Hade man inte haft Mellberg i försvaret så är jag säker på att Everton gjort minst ett mål till i denna match. Han var helt enkelt felfri i försvaret och Europas storklubbar bör nog höra av sig inom kort.
Enckelman bjöd nästan Everton på ett ledningsmål när hans bollkontroll svek honom och Campbell gjorde ett tappert försök att stöta in bollen. Målvakten hann rädda och returen sköt Rooney utanför ur dålig vinkel. Strax före halvtid nickade Campbell rakt på målvakten efter ett fint inlägg av Gravesen. Det var visserligen mållöst i halvtid, men Everton förtjänade att leda med ett mål. Så vad händer då? Bara några minuter in i andra halvlek så tar Villa ledningen. Ett inlägg från höger nickskarvas av Dublin och på bortre stolpen dyker Allbäck upp och stöter in 0-1. En riktig kalldusch för Everton och alla andra blå supportrar som väntade sig ett ledningsmål åt andra hållet. David Moyes handlar dock snabbt. Han byter in Ferguson mot Unsworth och det skapar omedelbart problem för Villas försvar. Det är få försvarare som vinner nickdueller mot Ferguson och traditionsenligt så vann han i stort sett allt mot Villas backlinje. Deras bryska behandling av honom skapade några frisparkar i annat fall och Everton flyttade upp laget efterhand.
I den 59:e minuten kom så den efterlängtade kvitteringen. En kort hörna resulterar i att Villas försvar tappar markeringen på Campbell, som enkelt nickar in Naysmiths inlägg vid den bortre stolpen. 1-1 och nu började jakten efter segermålet. Istället höll man dock på att sätt kvitteringsvrålet i halsen när Dublin nickar en hörna mot mål, men rakt i famnen på Wright. Sedan var det Everton som skapade det mesta. Hemmalaget hade tre farliga chanser att göra mål. Dels bröstade Campbell ner en boll till Ferguson, som sköt ett volleyskott med vänstern rakt i famnen på Enckelman. Dessutom samarbetade hela anfallet när Campbell nickade fram bollen till Rooney, som höll i bollen och spelade i sin tur fram Ferguson som kom springande till höger. Fergusons skott räddades av målvakten och returen som sköts mot mål av Rooney räddades på mållinjen av Jlloyd Samuel.
På övertid kom dock målet som (nästan) alla önskade sig. En frispark av Stubbs nickades ut till straffområdes-linjen av en Villa-försvarare. Där väntade Rooney och på volley sköt han ett otagbart skott med vänstern som smet in vid målvaktens högra stolpe. 2-1 till Everton och precis som så många gånger förr på Goodison så höll taket på att lyfta i den fullsatta arenan. Everton hann precis byta av Rooney mot Gemmill innan domaren blåste för full tid. Denna vinst kan visa sig vara oerhört värdefull när poängen summeras. Everton har avgörandet i egna händer och det är nu upp till spelare och ledare att fortsätta i samma stil på Loftus Road i nästa omgång. Drömmen lever vidare...
Det ska tilläggas att Fergusons armbåge mot Gudjonsson var riktigt ful och kommer säkert att betyda böter/avstängning. Sånt där hör inte hemma på en fotbollsplan och tydligen så har Duncan svårt att lära av sina misstag.
