Chelsea weekend experience, del ett.
Upplevelser från den senaste resan, 25-27 april 2003. Chelsearesa nummer 92 förövrigt.
Förväntningarna inför denna resa var skyhöga, eftersom det här var första gången Chelsea anordnade ett särskilt paket för officiella supporter klubbs medlemmar. Synd bara att den låg veckan efter påskhelgen, en tid då folk vanligtvis har sämre med pengar. Klubben har dock tagit lärdom av detta och kommer att lägga nästa inbjudan tidigt i höst då serien börjar. Självklart kommer vi att vara med då också.
Chelsea Weekend Experience innehöll, två nätter på Chelsea Village med engelsk frukost, matchbiljett på West Stand Middle Tier, fritt inträde till Chelsea Club Spa och Chelsea World of Sport, rabatterat inträde till nattklubben Purples, en tre rätters middag med Bates, Dixon med flera på Arkles, lunch buffè innan fotbollsmatchen och en Stadium Tour. Ganska prisvärt för £189. Drygt 40 personer hade nappat på erbjudandet, varav sju var svenskar.
Det mesta var som sagt positivt, och vi knöt en del fina kontakter för framtida resor. Bland annat möjligheten till borta resor med Bedfordbranschen, där de även förser oss med matchbiljetter. Tilläggas kan att det dessutom är alkoholförtäring i deras bussar, något som är förbjudet i Chelseas egna medlemsbussar. Så här säger Colin om en bortamatch; ”Det är svårt att beskriva hur kul det är på bussen, med alla personligheter som är med – jag antar att den närmaste jämförelsen är, att det är som att resa med en bus version av SO Bar”. Alla som varit på just nämnda pub vet härmed vad Colin menar. Låter förtroendeingivande. Detta erbjudande från Bedfordkillarna kommer endast att gälla medlemmar i CSS, så Chelsea fans som icke är anslutna till den svenska supporterklubben kan icke dra nytta av denna möjlighet. En frågestund med Bates var utlovad men av någon anledning dök han aldrig upp, och Diane Broom fick ta över ruljansen. Lite synd, eftersom det tog bort kryddan av det hela. Lunchbuffèn på matchdagen var de flesta missnöjda med, eftersom det tydligen var mest sallad som serverades. Vi hade dock inte tid med den, eftersom vi hade fullt upp med att sjunga på SO Bar just då. Enkelt prioriteringsval.
Några ord om själva resan. Som vanligt flyg Västerås-Stansted. Inga konstigheter, även om själva landningen var ovanligt vinglig denna gång. Tåg in till London, en resa som började bra, då vår tågvärdinna yttrade följande; ”Welcome on board this Stansted Express Service to London Liverpool Street, my name is Chelsea”. Kan det börja bättre? Vi klev dock av tåget vid Tottenham Hale (blev visst en ”We`ll be running round Tottenham with our……” i rulltrappan ner till Victoria Line). Taxi från Victoria till SW 6.
Väl framme på Stamford Bridge checkade vi in, och fick rum 1415 på Court Hotel, ett 131 lyx rums hotell intill Chelsea Village Hotel. Snabbt ner till Shed Bar där ”BingoBerra” väntade på oss efter att ha anlänt från Göteborg några timmar tidigare. Välbehövlig mat och öl innan det var dags för The Stadium Tour klockan tre på eftermiddagen. En hyfsat bra rundtur, med en mycket bra guide. Mark hette han visst och var ett lika stort Chelsea fan som John Terry. Bra att klubben börjat anställa äkta Chelsea fans till verksamheten. Tidigare har det varit lite si och så med detta. Vem fan vill ha ett United fan som guidar runt folk på Bridgen? Fick äran att hålla i Zolas fotbollssko nere i omklädningsrummet. Den var inte stor kan jag säga. Efter avslutad rundtur så hade Tobbe och jag, som representanter för CSS, sett fram emot och grilla Bates lite grann, men det blev dessvärre inte så. Diane Broom fick ta hand de olika supporter klubbarnas synpunkter och diverse frågor. Mycket kretsade kring problem med matchbiljetter och Chelseas oförmåga att ta hand om de yngre fansen, framtidens supportrar till klubben. Diane kommer att delge oss resultaten på alla frågeställningar så snart frågorna är hanterade av representanter för Chelsea FC. Med andra ord, Trevor Birch, Eddie Barnet och Ken Bates.
Efteråt gick vi på Shed Bar, tog ett par drinkar och mötte upp övriga svenskar som var med. Henkan och Jessica, ” BingoBerra”, Tobbes sambo Terese och min sambo ”Fluffo”. Därefter tillbaka till respektive rum för uppfräschning inför kvällens middag på Arkles. Kostym och slips för oss killar, och findräkt för tjejerna. Så fina så. På restaurangen stod Ken Bates och hälsade oss välkomna. Arkles är förresten döpt efter en Cheltenham Gold Cup vinnare, och med genljud från Irland, i form av en kopia av Dublins Halfpenny Bridge. Minglade lite med Claudio Ranieri, Kerry Dixon, Gwyn Williams, Trevor Birch, Steve Clarke och Neil Barnett innan middagen. Chelsea TV var där och filmade hela kvällen.
Fortsättning följer.......
