CSS-DAGBOK FRÅN DE MAGISKA DAGARNA I ROM, DAG 3-5
Matchen tänker jag inte referera så mycket till då ni säkerligen har läst alla matchrapporter som skrivits.
Det som kan sägas om det som skedde på stadio olympicos innandömen var fantastiska, och det som sjöngs på läktarna kommer för alltid att finnas kvar i bakhuvudet hos dem som var på plats. Det sjöngs så mycket så att jag skulle kunna skriva en hel artikel separat om läktarslakten som vi genomförde, för Lazios supportrar var bara en stillsam fläkt jämfört med den orkan som Chelsea-supportrarna bjöd på.
För att ge er ett par smakprov av vad som gapades: fuck ém all, one man went to mow, the scum from tottenham hospurs went to rome, are you West Ham in disguise?, shall we sing a song for you, super Frankie Lampard, hello hello Hernan Crespo, Carefree och den underbara hyllningen till våran italienske trollkarl Gianfranco Zola tja-lalalalala...
Ni förstår kanske att det var trötta strupar som efter matchens slut skulle ge sig ut i Rom-natten. Detta tyckte dock inte den italienska polisen som valde att trots folktomt utanför arenan hålla oss kvar på läktarna i över en timme, detta skapade irritation och frustration bland många och slagsmål mot ordningsmakten utbröt vid utgångarna. You can´t ban a Chelseafan, tydligen varken från att komma in på matchen eller ut!!!
Väl ute från stadion kom nästa utmaning för oss när det gällde att ta sig in till stan, vi som är vana med ett väl fungerande system med bussar, tunnelbana och taxibilar insåg snabbt att det var annorlunda här. Vi bestämde oss för att försöka få tag på en taxi men det helt obegripliga faktumet var att det inte fanns en taxibil i närheten trots att det måste varit en förares våta dröm att få hur många körningar som helst. Vi fick helt enkelt byta taktik så efter att ha köpt en grillad macka och en öl så tog vi oss till en närliggande busshållplats och inväntade snällt bussen. Här var det bara att klampa in i bussen utan att betala, vi fick dock lov att byta buss för att ta oss in mot de centrala delarna av Rom och fick vid bytet se en 2-meter lång transvestit som inte var allt för kvinnlig om man säger så...Väl inne i city långt efter midnatt började nästa utmaning, nämligen att hitta var alla Chelsea-fans firade. Vi var runt på de flesta brittiska pubar och barer i Rom men vi träffade bara på enstaka lads så efter några pints blev det taxi till hotellet och sängläge, jag kan säga att det var många tankar som snurrade innan man lyckades somna med ett stort leende på läpparna...
Onsdag 5/11 dag 4
Vi gjorde som vi gjort de tidigare dagarna och skippade frukosten och begav oss ut på stan, ett glatt men trött gäng som hade bestämt sig för att besöka en del av alla sevärdheter som man erbjuds i Rom. Det blev en hel del promenerande och fotograferande, men ju längre dagen gick så blev besöken på barer tätare. I sann CSS-anda så tankade vi upp oss bra även denna dag och när vi anlände till hotellet på kvällen såg vi antagligen inte allt för fräscha ut, men skam den som ger sig så vi bytte om och beställde ett par taxibilar till hotellets entré för vidare färd till restaurangen Ivo a Trastevere. Det blev mycket mat och mycket dryck och Harri "björntassen" Hemmi var mycket lik Jörgen Brinks skidåkning, han gick in i väggen och var tvungen att åka tillbaka till hotellet med fluffo för återhämtning. Vi andra gick vidare till en irländsk bar och tittade på champions league-fotboll mellan Juventus-Real Sociedad. Sedan blev det hotellet för oss men väl där bestämde sig Brinken och brorsan för att förgylla kvällen ytterligare...
DUNK DUNK DUNK...Jag går och öppnar hotelldörren för att mötas av Derby, han säger att brorsan är nere i receptionen med polisen. Det var bara att klä på sig och ta med passet ner för att kolla läget, det visade sig att brorsan blivit nerslagen med batong och rånad av två italienare under natten och han är tvungen att åka upp till sjukhuset för undersökning. Det var bara att ge sig av med ambulansen mot sjukhuset, jag ska inte skriva så mycket om händelserna där men jag kan säga att jag gladeligen betalar den höga skatt jag gör så länge vi har det så bra som vi har det. Det var medeltids-varning på utrustningen som de hade på sjukhuset och det blev inte lättare när ingen kunde ett ord engelska, teckenspråk och en massa gissningar fram och tillbaka hjälpte oss åtminstone hyggligt...
Efter alla undersökningar så kom halva Roms poliskår instormande, de verkade ha tagit väldigt illa upp av att en turist blivit nedslagen och rånad av två italienare och genomförde ett stort förhör med åtta poliser närvarande plus två civila poliser. Detta skedde alltså 04:45 på morgonen i ett rum på sjukhuset och det var som hämtat ur någon dålig b-actionfilm från 80-talet, man visste inte om man skulle skratta eller gråta men de ansträngde sig i alla fall och det var vi tacksamma för. Vi fick sedan äntligen lämna sjukhuset vid 06:30 för vidare färd till polisstationen där vi skulle få en anmälan styrkt av något befäl, det luktade gammal rysk kommunism lång väg om systemet men det var bara att köra på. Till slut var vi klara och redo att åka tillbaka till hotellet, dit fick vi skjuts av de två poliserna som hittat och hjälpt brorsan på natten. Dessa två ville avsluta det hela med stil och drog på sirener och blåljus och körde som galningar över refuger och mot både rött och trafiken!!! Så jävla sköna lirare så vi beslöt oss för att skänka en varsin CSS-tröja till dessa konstaplar, de skulle passa in bland oss garanterat...vilka galningar!
Torsdag 5/11 dag 5
Den sista dagen blev en riktigt seg dag då vi mest gick och väntade på att åka ut till flygplatsen, vi hann dock med att se ett par hundra Hajduk-supportrar i stan som gapade. De skulle tydligen spela mot Roma senare på kvällen.
Det som etsat sig kvar av vår sista dag i Rom är vår taxifärd från hotellet till flygplatsen, ni som har sett "getaway Stockholm" kanske kan förstå hur vår resa blev. Jag som älskar när det går fort och föraren drar på satt fan i mig på nålar, och jag har ändå varit med om mycket bl a en nödlandning med ryskt inrikesflyg som höll på att sluta riktigt illa, jag led fan av denna taxi-resa. Föraren var en gubbe i 65-årsåldern som verkade blind och döv och han verkade anse att alla övriga trafikanter var fullständiga idioter när det i själva verket var han som borde lämna ifrån sig körkortet...Vi kom tack och lov hem helskinnade och inte allt för försenade och det var ett tröttkört men glatt gäng som skildes åt på Arlanda för denna gång.
Summerar man resan kan man säga att den hade allt, såväl bra som dåligt och vi var alla enade om att detta var en helt suverän resa trots vissa smärre bakslag...
Tack till: Harri "brunbjörnen" Hemmi, Inger "fluffo" Blidfält, Andreas "lipton" Lindberg, Daniel "derby" blomberg, Johan "discofrillan" Brinkeborn och Martin Wells för en underbar resa.
Vi ses i framtiden på någon utav europas arenor...
