Mållöst på JJB
Under usla förutsättningar spelade Millwall 0-0 borta mot Wigan i lördagens direktsända match på Tipslördag. Domaren dömde bort ett mål för Tim Cahill i slutminuterna.
Millwall fick bara 0-0 borta mot Wigan i en match som spelades i sträng kyla på en gräsmatta som mer såg ut som en leråker än en fotbollsplan. TV-tittarna bjöds på en allt annat än välspelad match där Millwall efter slutsignalen ansåg sig berövade på ett mål som domaren dömde bort, men kanske inte på grund av hands som media har rapporterat, utan för ruff på Wigan-målvakten John Filan. Det här var klassisk engelsk Nationwide-fotboll med kamp, inställning och tyvärr även en rejäl portion med dåliga avslut. Ska man försöka försöka vara objektiv i bedömningen var oavgjort ett rättvist resultat; båda lagen hade chanser att vinna - men en förlust hade samtidigt varit oerhört grym.
Tränarduon Wise/Wilkins ställde inledningsvis upp med samma lag som förra helgen besegrade Walsall i FA-cupen, vilket innebar att Robbie Ryan och Paul Ifill som varit borta på grund av skada i sex veckor fick se första halvleken från bänken.
Wigan inledde som väntat med rejäl press i matchinledningen men Millwall hade gjort sin hemläxa och var väl förberedda. Trots att mittfältsspelet lös med sin frånvaro under den första halvleken och alldeles för många bollar spelades direkt från försvar till anfall lät man inte Wigan skapa något och sanningen är att hemmalaget endast hade en riktig målchans under den första halvleken, detta jämfört med Millwalls fyra. På vänsterkanten hade vikarierande försvararen David Livermore stora problem, delvis på grund av den obefintliga hjälpen från kantspringaren Peter Sweeney, och såg under perioder ut som ett rundningsmärke. Dessutom drog han på sig flera onödiga frisparkar som kunde ha kostat oss dyrt.
Unga nordirländaren Kevin Braniff hade Millwalls första målchans efter åtta minuter när han sprang i djupled på en långboll från Kevin Muscat och kom helt ren med målvakten. Men tydligen var han precis lika överumplad som backlinjen och placerade avslutet en meter utanför stolpen. Med mer kyla hade han lätt kunnat runda målvakten som kom ut på halvdistans. Ett tydligare bevis på varför Millwall måste investera pengar i en anfallare för att ersätta Richard Sadlier kan man knappast få, Theo!
Även mittbacken Darren Ward - som var helt outstanding hela matchen - kunde ha noterats i målprotokollet. Först genom en kraftfull nick på ett Wise-inlägg och senare genom ett hårt skott från nära håll rakt på Filan i en situation där bollen studsat som en flipperkula i Wigan-försvaret samtidigt som en av deras spelare låg skadad på marken. Men hemmalagets målchans var även den av yppersta klass. Men storväxte Tony Warner parrerade fint Nathan Ellingtons hårda skott och returen lyckades Gary Teale på något mirakulöst sätt placera utanför mål.
Millwalls spelande manager Dennis Wise var i den första halvleken inblandad i ett mindre gruff med Wigans vänsterback Alan Rogers. Båda kom sent in i en situation och delade liggandes ut ett par tjuvsparkar var innan domaren och medspelarna lugnade ner situationen. Efter att Wise satt ögonen i den före detta Leicester-backen höll han sig borta från den löjligt vältränade 37-åringen. Wise hann också med att reta upp sig på linjedomaren och jag antar att det aldrig var aktuellt med att bjuda varann på en öl efter matchen.
I den andra halvleken fick Millwall igång spelet efter att tränarduon genomfört ett taktiskt byte. In kom Robbie Ryan och Paul Ifill, och ut gick Andy Roberts och Peter Sweeney som båda varit ovanligt bleka. Hade också Livermore fått kliva av tror jag inte någon hade protesterat, men han spelade i ärlighetens namn faktiskt upp sig sista halvtimmen. Förändringen innebar att Ryan tog vänsterbacken, Livers flyttades upp ett steg, Wise gick in i mitten och Ifill tog hand om högerkanten. De nya spelarna visade direkt vad man kan tillföra laget och båda var i det närmsta felfria, men ironiskt nog skapade Millwall färre målchanser i den spelmässigt bättre andra halvleken. Och för Wigan får man säga att det omvända gällde då man bland annat hade en boll i ribban under den andra halvleken.
Millwall fick åka hem från JJB Stadium med endast en poäng i bagaget. Efter att linjedomaren konsulterat huvuddomaren dömde man bort det som vi trodde var Tim Cahills segermål. Resultatet innebar att det fortfarande är alltjämnt sex poäng upp till play-off, med 19 omgångar kvar att spela. Millwall är just nu i starkt behov av 1) en målskytt 2) en svit av segrar för att på allvar kunna vara ett hot. Tendenserna finns men offensivt saknar laget den spets som är nödvändig, och en försäljning av proffsaktuella Tim Cahill vore direkt förödande.
Tony Warner i mål liksom försvararna Darren Ward och Kevin Muscat svarade för en mycket stabil match och förtjänar extra beröm. Ward är mycket säker på fasta situationer och det höll så när på att resultera i mål mot Wigan. I Muscat har vi en snabb och modern ytterback, möjligtvis kan vi önska fler offensiva raider. Trots att Tim Cahill höll på att ge oss segermålet förväntade vi oss lite mer mot Wigan, men till hans försvar ska det sägas att under delar av matchen var mittfältsspelet obefintligt. Annars tycks han trivas i sin roll mellan mittfält och anfall. Braniff var pigg och gjorde många offensiva löpningar i första halvlek, men är tyvärr inte tillräckligt bra för den här nivån. David Livermore och Peter Sweeney var helt under isen i den första halvleken och den sistnämnde byttes mycket riktigt ut, tillsammans med Andy Roberts som inte heller kom till sin rätt.
Efter slutsignalen trodde Millwall assisterande tränare Ray Wilkins att målet dömdes bort för hands på Cahill, vilket gjorde honom mycket upprörd då han menade på att den var ofrivillig och inte hade kunnat undvikas och framförallt inte ändrade bollbanan eller gav honom någon fördel. Intressant är också att det på reprisen ser ut att vara hands på en Wigan-spelare några sekunder innan. Dock visar nu en del rapporter på att domare Ilderton dömde bort målet för ruff på målvakten och inte hands som var den självklara reaktionen. Men oavsett vad så slutade matchen 0-0 och kanske var det ändå inte helt orättvist.
Efter två raka 0-0-matcher på Tipslördag kan man undra vilka oddsen är för att man väljer att visa Millwall igen. Det är tur att man sådana här dagar kan glädja sig åt att West Ham förlorade igen.
Wigan Athletic 0-0 Millwall
Varningar: Wise, Cahill, Warner, Livermore
Publik: 7,047
Warner - Livermore, Ward, Lawrence, Muscat - Sweeney (´58 Ryan), Roberts (´58 Ifill), Cahill, Wise - Harris (´89 Elliott), Braniff
