Millwall i FA-cupfinal!
Dröm blev till verklighet. Millwall är i sin första FA-cupfinal någonsin efter att ha besegrat Sunderland med 1-0 på Old Trafford. Och världens stoltaste fotbollsfans finns i sydöstra London! Yes! Yes! Yes!
Efter en gastkramande tillställning i Manchester vann Millwall semifinalen mot favorittippade Sunderland med 1-0 efter mål av Tim Cahill. Det var en match mellan två klubbar som inte någon gång vek ned sig en endaste centimeter, och innan halvtidsvilan hade två av Millwalls bästa spelare - Paul Ifill och Kevin Muscat - fått bäras av planen. Även om ingen kan påstå att det var vacker fotboll publiken på Old Trafford bjöds så var matchen åtminstone otroligt spännande. Det var intensitet, kamp, tacklingar, enorm anfallslusta, en ribbträff, fyra varningar, utvisning, ett jättebråk, nerv fram tills sista sekund och en alldeles enorm stämning inne på "the theatre of Dreams". Utan tvekan en av de sevärdare FA-cupsemifinalerna på senare år.
Millwalls spelare - en blandning av unga spelare från akademin, revanschsugna spelare som ratats i andra klubbar och en rutinerade härförare i form av Dennis Wise - svarade enormt på fansens sånger och dem är alla nu levande legender i sydöstra London. Du behöver inte liksom mig vara partisk för att se att grabbarna bär den blå tröjan med en enorm stolthet. Ni som såg Tim Cahills jubel efter det som skulle visa sig bli segermålet vet vad jag talar om. Laget lever verkligen upp till devisen "pride, passion, purpose" som är målat på väggen i omklädningsrummet.
Trots att Sunderland träffade ribban redan i sjätte minuten, på en frispark av John Oster, och strax efter hade ett skott strax över från Tommy Smith var Millwall det bättre laget i den första halvleken. Laget inledde klokt och kom runt bra på främst högerkanten där Paul Ifill var mycket bra till han bars ut på bår efter en kollision en dryg halvtimme spelad. Efter 13 minuter slog Neil Harris framspelad av Kevin Muscat in vad vi trodde var 1-0-målet, men linjedomaren flaggade tveksamt för offside. I halvtid var Sky Sports-studion delade om huruvida det var ett korrekt beslut. Istället kom 1-0-målet efter 26 minuter då duktiga Paul Ifill avancerar fram på högerkanten, avlossar ett skott rakt på målvakten Mart Poom, som räddar med bröstet, och på returen kommer Tim Cahill och lyfter upp bollen i nättaket. De jubelscener som utspelade sig på Old Traffords gräsmatta och läktare, och framför TV-apparater runt om i världen, har inte många motstycken. Inte många minuter senare sparkar Sunderlands Jason McAteer ned lagkaptenen Kevin Muscat bakifrån, och avslutar påhoppet med att knuffa till honom, vilket utlöser ett jättebråk som omfattar de flesta spelarna på planen. Efter ett par minuter då domaren lugnat ner känslorna kommer McAteer undan med blott en varning. Innan halvleken är slut, inklusive de sex tilläggsminuterna, har Dennis Wise ett skott centimetrarna utanför stolpen och Muscat tvingas byta med Andy Roberts efter ännu en tackling.
Mick McCarthy sade gissningsvis några väl valda ord i omklädningsrummet i halvtid för de rödvit-randiga spelarna var betydligt bättre organiserade i den andra halvleken. Inledningsvis pressade man fram ett par hörnor - dock utan nå önskat resultat - och Millwall sattes stundtals under rejäl press. Managerduon Wise och Ray Wilkins valde att möblera om i laget och unga innermittfältaren Marvin Elliott ersatte Robbie Ryan, varpå David Livermore gick ner som vänsterback. Även om bytet i sig var lyckat var det en rejält farlig chansning att göra alla tre byten redan innan matchuret ens nått 55 minuter. Men det gick hem. Millwall stod upp, kämpade, slet, sprang på alla bollar hur omöjliga de än tycktes vara och gjorde oss alla stolta. "The Lions of the South" gjorde skäl för namnet. Halvlekens bästa målchans kom med en kvart kvar att spela när ett Cahill-inlägg nådde Danny Dichio, som är ren i straffområdet, men placerade nicken rakt på den estländska målvakten Poom. Ett frustrerat Sunderland fick i 85:e minuten McAteer utvisad efter att han dragit ned Harris, vilket inte var en minut för tidigt, men lyckades ändå skapa en kompakt press mot Millwall-målet under matchens slutskede. Efter fyra nervösa övertidsminuter blåste dock domaren av. Dröm blev till verklighet.
Att försöka beskriva glädjescenerna skulle bara bli fånigt. Men även för en kille på 192 cm och 90 pannor är det så emotionellt att tårarna inte var långt borta. Den stolthet jag tror vi alla känner - ja, de rättrogna i alla fall - är otrolig.
Och som om det inte räcker med att Millwall - 119 år efter grundandet - äntligen tagit sig till sin första final någonsin i FA-cupen är klubben dessutom klar för UEFA-cupen. Man kan nästan inte tro att det sant, men faktum är att då Manchester United som väntar i finalen på Millennium Stadium kommer kvalificera sig för Champions League-spel nästa säsong blir det alltså Millwalls uppgift att representera England i UEFA-cupen.
"Ladies and Gentleman. I read FC Barcelona... who will play... Millwall!" Det kan bli verklighet när lottningen äger rum i Monaco i augusti.
Tack Millwall! Jag är så stolt.
Sunderland AFC 0-1 (0-1) Millwall
0-1 (´26) Tim Cahill
Publik: 56 112 (c:a 23 500 Millwall)
Marshall - Ryan (´56 Elliott), Ward, Lawrence, Muscat (´42 Roberts) - Livermore, Wise, Cahill, Ifill (´29 Sweeney) - Harris, Dichio
