Charlton-Leicester 2-2
Charlton fick bara oavgjort hemma mot Leicester i en match som man borde vunnit ganska enkelt.
Framförallt i andra halvlek var Charlton det bättre laget och trots ett stort spelövertag och många skapade chanser fick man nöja sig med 2-2 mot ett Leicester som nästa säsong spelar i division I.
Chansen till europaspel fanns, men efter denna tappade poäng får vi nu inrikta oss på att vinna återstående matcher mot Leeds och Southampton för att försöka komma sjua eller åtta till sist.
Alan Curbishley gjorde några småändringar i laget då Claus Jensen inte kunde spela och Jason Euell gick in på mittfältet och på topp fick Jonathan Johansson och Paolo Di Canio chansen.
En uttagning man kan diskutera var att Graham Stuart åter var med i startelvan och återigen var han direkt dålig, så i kommande matcher vill jag slippa se den mannen på plan.
Charlton började matchen bäst, men det var gästande Leicester som tog ledningen redan i femte minuten på sin första målchans.
Muzzy Izzet spelade fram till Marcus Bent som snyggt lobbade bollen över Dean Kiley till 0-1.
Hoppet tändes för ett Leicester som var tvungna att vinna matchen för att ha en chans till Premier Leauge spel till hösten.
I övrigt var första halvlek av ganska dålig klass och sämst på plan var domaren Rob Styles som var direkt usel.
Paolo Di Canio var inte direkt kompis med Styles och slet det lilla hår han har kvar på skallen gång efter gång när domaren lottade sina beslut.
Charlton försökte rulla boll, men trots mycket spelövertag så hade man svårt att skapa chanser.
Både Jonathan Johansson och Paolo Di Canio jobbade tufft på topp och visade att de var värda chansen i startelvan.
Första riktiga Charlton chanserna kom i slutet på halvleken då först JJ hade en bra chans och sedan Di Canio men Ian Walker höll nollan första halvlek.
Ett bra slut på första halvlek och det fanns hopp för en vändning i till andra halvlek.
Curbs gjorde ett byte och Jerome Thomas fick chansen för första gången ute till vänster på mittfältet i stället för Paul Konchesky som varit ganska anonym.
Återigen var hemmalaget det bättre när spelet började i andra akten och man tryckte tillbaka Leicester.
Redan i 51:a minuten fick Charlton en hörna som Di Canio slog och bollen träffar Jon Fortune perfekt på pannan och bollen söker sig in i mål till 1-1.
Charlton fortsatte att dominera och The Valley publiken satt och väntade på fler mål.
Det skulle dock dröja till 75:e minuten innan ledningsmålet kom och det på en tveksamt dömd straff där även Nikos Dabizas blev utvisad i en duell med JJ.
Två tidigare incidenter hade domare Styles blundat för, men nu tredje gången blåste han.
Di Canio klev fram och rullade enkelt bollen vid sidan om Walker och nu trodde nog många att segern var klar.
Strax efterår var åter Di Canio framme och oroade Walker och även Jerome Thomas hade en bra chans att öka på ledningen.
I stället blev det Leicester och Les Ferdinand som fick sista ordet när man i 88:e minuten fick en frispark som Les hur snyggt som helst slog in i mål utan chans för Kiely.
Tre poäng blev till bara en och nu är vi nere på en nionde placering.
Förhoppningsvis kan vi nu vinna i de avslutande matcherna så att man kan få lite ro i kroppen under sommaren
