Manchester Utd - Chelsea 1-1
Grönkjaer fick även denna säsong avgöra vilken position vi skulle sluta på. Vi avancerade i och med andraplatsen två positioner över denna säsong och jag kan faktiskt acceptera att vi enbart tar ännu en placering till nästa tar slut.
Ranieris valmöjligheter var definitivt begränsade då en uppsjö spelare var skadade/sjuka. Främst saknades 3 av våra 4 anfallsalternativ och därför fick en till synes mycket sliten Gudjohnsen spela ensam längst fram. I mittförsvaret saknades de två mest rutinerade herrarna, Desailly och Gallas, vilket ledde till att den unga duon Terry & Huth fick ännu en chans att spela tillsammans. På mittfältet var Ranieri även tvungen att undvara spelare som Duff och Veron.
Med alla dessa spelare borta fick vi se en ny formation på laget med fem mittfältare och som tidigare påpekat Gudjohnsen ensam på topp. Det var väl inte precis det starkaste laget vi ställt upp med denna säsong men det såg ändå väldigt intressant ut på pappret.
Första halvlek
Vi började matchen på ett behagligt vis och spelet fungerade fortsatt bra. Det var vi som skapade chanserna medan United hade svårt att organisera sitt spel. Passningsspelet satt som det skulle och det tog inte lång tid innan Grönkjaer fick en bra chans. Det var Bridge som fick en boll på djupet ute på sin vänsterkant och som vanligt levererade han ett precist inlägg som rullade förbi alla och fann dansken på bortre hörnen. Denna fintade bort sin första försvarare men drällde lite med bollen sedan och när avslutet kom hann Silvestre täcka upp.
Det var dock en lovande intention och en liten stund senare gjorde vi mål. Terry bröt fram från försvaret och slog en direktboll till Eidur som fri med Howard inte gjorde något misstag. Tyvärr vinkade domaren för offside och även om det var med extremt liten marginal var det nog en korrekt avblåsning.
När vi började närma oss 20 minuter på matchuret fick vi emellertid den rättvisa ledningen. Det var Howard som skulle ta emot en boll men enligt domaren schabblade han ut den över kortlinjen. På hörnan som följde lyckades Man Utd få ut bollen ur straffområdet. Den damp dock ned precis där Cole brukar stå, dvs strax utanför straffområdet, och denna mötte bollen med huvudet. Än en gång var det Grönkjaer som nu hade bollen i Uniteds straffområde men nu fick vi inte se något misstag. Med ett avslut som fick en att minnas Hasselbainks kanon på samma arena i säsong 2000/2001 gav han oss ledningen med 1-0. I veckans match försökte Grönkjaer på sig ett inlägg och fick ett mål men denna gång var det knappast någon som tvekade på hans intentioner.
Strax efter ledningsmålet fick Cudicini visa upp sina fantastiska reflexer. Ett hårt vänsterkott från Giggs räddades genom italienarens högra långfinger. Chansen var emellertid inte över här för Scholes försökte komma in på Dramaten då han föll utan att någon egentligen hade rört honom och för detta fick han helt korrekt ta emot ett gult kort.
Scholes följde upp detta gula kort med att kapa Lampard en tid senare och hade tur som undvek en utvisning. Ferguson såg att sin stjärna inte såg helt stabil ut och bytte därför ut honom efter enbart 35 minuter. Uniteds skrala spel inledningsvis lär även ha haft en stor del i valet att sätta in Louis Saha så tidigt.
Det var just denna Saha som fem minuter efter sitt inhopp gav United en utmärkt chans att komma in i matchen. Detta då han blev fälld av unge Huth inne i straffområdet. Även om det var en lätt touch var det helt ok att blåsa straff och nu trodde väl alla att Nistelrooys "måltorka" (hade inte gjort mål sedan februari men den största anledningen är att han varit skadad en hel del) skulle vara över. Men Cudicini ville annat och genom ännu en straffräddning i sin Chelseakarriär lyckades han hålla kvar oss i ledningen.
När laget gick till halvtidsvila var man positivt överraskad över vad vårt decimerade manskap hade producerat och ledningen kändes rättvis.
Fortsättning i del 2
