Reseskildring: Gästkrönika av Billy Blue - seeing Leeds off! - del 2
Fortsättning på reseskildringen.
Matchday madness. Det är något speciellt i luften en matchdag i och runt Stamford Bridge. Redan tidigt på dagen är spänningen påtaglig, folks steg energiska och blickarna vaksamma, uppmärksamma. Kommersen på Megastore livlig och autografjägarna utanför The Shed End är på tårna. Det vilar helt enkelt någon slags känsla av mystik, spänning, elektricitet i hela området och när man besöker pubarna vid öppningsdags går ryktena heta redan från start. "Vem ska spela? Vem är skadad? Har någon sett Leeds supportrar? Har ni hört att."
Själv tillbringade jag morgonen med att promenera runt i området och bara smaka på stämningen. "Crespo Rules" och jag sprang på Arnod Gudjohnsen igen och hälsade glatt på honom på svenska. Efter åren i både Häcken och Örebro tittade han upp och besvarade hälsningen med ett leende. Efter en snabb pint på Shedbar fortsatte jag uppladdningen på The White Hart i sällskap med Navy-Mark och hans ex-navy polare. Det är tunga grabbar som otvetydigt varit med om ett och annat både i flottans och i Chelseas tjänst (se bild i del 1). Navy-Mark bor numer på Söder i Stockholm och har en grabb som spelar i Bajen - det ni!
.jpg)
I gänget finns också Billy the Scotsman, en Glasgow kille som håller på Celtic. På bilden utmärker han sig med att ha en svensk landslagströja med Henrik Larssons namn och för den prestationen på en överfull Chelsea pub gav jag honom ett CSS pin i belöning. Efter ett ganska rundhänt antal pints på White Hart knallade jag ned till SO Bar. Stämningen där är extatisk. Min fru beskrev den en gång som sektliknande och liknelsen är inte helt oriktig. För en Chelseaman är det himmelriket även om där är hett som i helvetet (se bild ovan). Med knappa halvtimmen kvar till kick-off gick jag ut bara för att uppleva ännu mer av den hektiska atmosfären. Kravallutrustade och beridna snutar blandas med de tusentals Chelseafansen (se bild högst upp). Är man uppmärksam kan man i vimlet hitta både AIK-Niklas och Martin Wells. Själv gick jag på Roberto DiMatteo men det är en helt annan historia.
Innan matchen delade CSS ut pris till Frank Lampard i sällskap med Diane Broom (bild ovan). Och traditionsenligt kunde man se Roman Amramovitj klappa takten till Kalinka vid spelarnas inträde.
Matchen var en ljummen föreställning som jag nästan helt lämnar därhän. Men fick i alla fall som ni kan se en bra bild på Gudjohsen:
Även målskytten Grönskjaer fastnade på bild när han gratuleras av Melchiot.
Trumpna Leeds anhängare ses på bilden nedan då de näst intill vägrade lämna Stamford Bridge efter matchen, väl medvetna om att när de vänt arenan ryggen så lämnade de också Premier League bakom sig. Jag vet att sympatin för Leeds generellt bland Chelsea fans är liten, men personligen måste jag ändå konstatera att jag vill ha Leeds i högsta ligan. Jag har sett fyra Leeds matcher på Stamford Bridge genom åren och det är alltid intressanta och tuffa matcher. Lägg till att Leeds öde mycket väl kunde varit vårt om det inte varit för Ambramovitj inträde.
Mest minnesvärt från matchen var dock publikens stående hyllning av Claudio Ranieri. Tinkerman tog nämligen det säkra före det osäkra och gick runt och tog ett tårfyllt farväl av Stamford Bridge publiken. Han ställde sig också framför sina spelare och bugade sig av vördnad och respekt.
Det var ett både vackert och sorgligt ögonblick och ett kraftfullt farväl av en mycket respektabel och hedersam man och det var inte utan att det brast för en och annan supporter på läktaren heller - vilket jag faktiskt tycker hedrar er. Efter matchen återsamlades många av CSS:arna på Drakes och svensknärvaron var så stor att engelsmännen bad oss ge dem en sång. Så CSS gav dem "Fuck them all!"-klassikern.
Efter en bättre middag hamnade både "Crespo Rules" och undertecknad på Shedbar igen och kvällen gick åt att förbrödra sig med övriga CSS:are. Jag tror att vi löste många världsproblem den kvällen. Allt från hur någons 75 åriga mor skulle hyllas, då födelsedagen hotade att sammanfalla med Chelseas sista match säsongen 05/06 (Lösning: "Sätt kärringen på tåget till Cardiff och gå på matchen!") till ett lösligt formulerat manus till en porrfilm för fotbollsintresserade ("Och in kommer Stanic!") avhandlades. MILO, mannen med den vackraste Chelsea tatueringen i Sverige (bild ovan) fick reda på exakt hur bra Chelseas ansvariga för pitchsecurity är på att kyssas (!). Som tack för den bedriften fick han ett matchprogram av hennes man och en närmast bisarr redogörelse på hur det är att vara vakt på Stamford Bridge på bruten Boer engelska. Allt som allt en hysteriskt festlig avslutning på en fin fotbollssäsong och med mycket trevligt sällskap.
Carefree
Martin Hollertz (Billy Blue Boy)2004-05-24 18:16:00
