Reseskildring från CSS medlemsresa till Chelsea-Leeds
Här kommer en reseskildring från CSS medlemsresa till Chelsea-Leeds. Den är för er som stannade hemma och vill höra allt roligt vi hittade på och för er som var med på resan och vill göra en liten uppfriskning av händelseförloppet.
Det skulle bli den perfekta resan. Uppåt 100 svenskar skulle tillbringa en helg tillsammans i kvarteren runt Stamford Bridge. Allt var förberett månader tillbaka. Rum bokade på Chelsea Village Hotel, matchbiljetter på Shed End Upper Tier, busstransfer från flygplatsen till Stamford Bridge samt en arenatur för samtliga resenärer.
Men två dagar innan avresa kom ett mycket tråkigt besked. Alla resenärer som inte var medlemmar i Chelseas engelska supporterklubb blev bortskickade till ett annat hotell. Anledningen var två incidenter när bortafans på Steve Perryman Sport Travels platser jublat när motståndarna har gjort mål. Därför ville inte klubben riskera att detta skulle hända igen. Ingenting verkar funka i den där klubben för tillfället. Först mängder av biljettfiaskon och sen det här. Man kan ju undra var det här kommer att sluta?
Min egen resa började på Västerås Flygplats tillsammans med ca 40 st andra chelseafans. Däribland min kompis Theo från Örebro och ordförande morbror Harri. Jag kan inte nämna alla, så jag får köra med det gamla ordspråket "Ingen nämnd, ingen glömd" med några undantag. Många av resenärerna var iklädda CSS T-shirts och pins, härligt!
Inflygningen till Stansted funkade bra, likaså bussresan ner till Stamford Bridge trots att busschauffören hade lite svårt att hitta till Roman (Abramovitj?) Road där vi stannade för ett pub stopp.
När vi hade anlänt till helig mark (London SW6) började drinkarna flöda, öl och Smirnoff för de vuxna och Cola för oss barn. Agne Karlsson, "Kung av Hede", var en av dem som höll igång mest. En riktigt trevlig prick som höjde stämningen rejält.
Vi fick också fint besök av våra hjältar Lampard och Gudjohnsen, även Ken Bates tittade förbi.
Vid det obligatoriska Megastore-besöket inhandlades ¾ byxor till hela familjen, filmen Blue Gold, en arenamodell, en nyckelring, pennor och lite andra små saker. Som vanligt undrade kassörskan om det var: "Early christmas shopping?"
Vi hade en arenatur inplanerad. Men det verkade som om den skulle bli inställd då vi inte hade fått våra "arenaturs pass". Men i sista stund fick vi reda på att vi kunde gå ändå. Vi fick höra många rolig och intressanta saker på turen. Bland annat att vår West Stand (drygt 14 000 platser) kostade mer att bygga än hela Leicesters nya arena med 32 000 platser. Vi fick också höra att Roman Abramovitj dagliga inkomst ligger på £36 miljoner, ca 500 miljoner kronor, det gör honom till den 22:a rikaste i världen. Men inget slår nog damen som köpte ett säsongskort till sin man i augusti och gav det till honom i julklapp.
När vi gick in i omklädningsrummet låg spelarnas matchutrustning för lördagens match framme. Jag noterade bland annat att Cudicinis skor inte var av högsta kvalitet och att Gudjohnsen hade 4 eller 5 likadana skor med texten "Gud 22"
Guiden berättade att ingen fick sitta på Zolas gamla plats i omklädningsrummet eftersom den ansågs helig. Vi fick också reda på att omklädningsrummen och pressrummet skulle byggas om under sommaruppehållet. Samt att Chelsea för första gången på väldigt länge skulle så planen istället för att rulla ut gräset.
Efter arenaturen var det dags för ett lotteri utanför Shed Bar. Alla resenärer deltog i utlottningen av CSS pins och CSS t-shirts. Jag blev en av de lyckliga vinnarna då jag vann en CSS t-shirt i storlek XL. När jag gick upp för att ta emot mitt pris började "publiken" skandera "Oscar, Oscar give us a song", det fick bli en "We all follow the Chelsea" som de andra snabbt stämde in i. Niklas Jansson vann det stora priset att få gå in till Frank Lampard på uppvärmningen och dela ut CSS player of the year pris för säsongen 2002/03. Grattis!
Efter lotteriet gav sig folk ut på olika äventyr. Några åkte in till London City, några gick till någon restaurang medan några stannade kvar på Shed Bar. Jag, pappa, Theo och hans pappa Sten valde att gå till kinarestaurangen Formosa mittemot Fulham Broadway.
Efter en härlig eftermiddag i London var det skönt att komma i säng tidigt för att vara pigg inför lördagens match.
Vi vaknade tidigt på matchdagen, troligtvis tidigast av svenskarna (vissa hade varit ut väldigt länge kvällen innan). Eftersom morgonen fortfarande höll på att bli förmiddag när vi hade ätit (en god) frukost på Chelsea Village bestämde jag och pappa oss för att ta en promenad i områdena runt Stamford Bridge. Vi hade tänkt gå förbi Chelsea Villages Internetcafé för att försöka få kontakt med dem där hemma. Tyvärr var det stängt på helger så vi fick gå vidare, vi gick bland annat förbi en motorcykelaffär, där fanns det begagnade hojar för £ 15 000 (drygt 200 00 sek). Vi hittade dock en affär med lite billigare saker. Nämligen sportaffären SportsSoccer bakom Fulham Broadway. Där handlade vi 4 st Englandsflaggor (155 cm x 89 cm) med CHELSEA i korset för endast £1 st. Vi stötte också på Theo och Sten där. Theo hade köpt Chelseas bortatröja (långärmad) för endast £ 20, 9 £ billigare än på Chelsea Megastore. För er som vill fynda på sportsaker i den annars så dyra staden London så är SportsSoccer ett hett tips.
Framåt lunchtid var vi tillbaka vid arenan igen. Jag och Theo ställde oss i hörnet mellan Shed End och West Stand för att jaga autografer. Skörden blev lyckad. Vi fick namnteckningar av Joe Cole, Jesper Grönkjaer, Marco Amborsio, Claude Makelele, Carlo Cudicini och Eidur Gudjohnsen.
I Steve Perrymans resor ingår "Finger Food" i en lokal på Chelsea Village. Personalen hade dukat upp som om de väntade sig fullsatt. Men endast ett 20-tal av de 100 svenskarna kom. Personligen tyckte jag att vi gjorde helt rätt när vi gick dit. Man fick gratis mat och dryck, och gott var det också.
En matchdag är aldrig fullständig utan ett besök på någon av de livliga Chelseapubarna. Vi valde att gå till SO Bar där stämningen var på topp. "One man went to mow", "Fu** 'em all", "Chelsea Aluette", "My only Chelsea", "Gian-fran-co Zo-la la-la-la-la-la-la" och "Super Frankie Lampard" var några av sångerna som avlöste varandra.
En halvtimme innan kick-off gick vi upp på våra platser på arenan. Vi fick se spelarna värma upp och prisutdelningen av CSS Player of the year 2002/03 till Frank Lampard från Niklas Jansson och Peter Arvidsson.
Innan kick-off sjöng hela Stamford Bridge "Kalinka" och "The liquidator" för full hals, härligt, det måste ha hörts ända upp till Highbury.
Matchen ska jag inte bli så långvarig om. Vi vann med 1-0 efter att danske Grönkjaer hade nickat in sitt tredje mål på tre matcher på Glen Johnsons fina inlägg. Vi borde ha vunnit matchen med ett par mål till då vi hade många målchanser främst genom Gudjohnsen och Cole. Cole var för övrigt matchens lirare i mitt tycke. Även Grönkjaer och Johnson gjorde en mycket bra match.
Men den absoluta höjdpunkten var stämningen, speciellt i andra halvlek. Gamla vanliga Chelsearamsor sjöngs, men framför allt "There's only one Ranieri" och "Ranieris Blue Army". För säkerhets skull tog Ranieri extra lång tid på sig när han gick det traditionsenliga ärevarvet runt planen. Han avslutade med att tacka spelarna för en fin säsong. Han var verkligen värd avskedshyllningen (?) han fick.
Efter matchen tog vi oss till pubarna Drakes
