Moralkärringen ryter till - en gästkrönika
I Storbritannien brukar man säga att det om morgnarna är lätt att avgöra vilka som är fotbollsfans. Det första dessa gör är att vända på tidningen och kasta sig över baksidan - ivriga att läsa om de senaste övergångarna. Men beteendet håller på att förändras.
Och det beror inte på fotbollsfansens morgonvanor. Nej, det beror på att tiden då fotbollen automatiskt förlades till de sista sidorna och en extrabilaga på söndagarna är förbi.
Men tyvärr på grund av helt fel anledning.
Under gott och väl tre decennier har fansen i England stått för de största skandalerna, de fetaste rubrikerna och allmänhetens avsky när det kommer till fotboll. Men nu går det inte vecka utan att spelarna själva skapar skandaler och helsidor. Är det inte rattfylla eller våldtäcktsanklagelser är det disrespektfulla kommentarer eller uteblivna drogtester. Dagens fotbollsspelare - de välbetalda storstjärnorna och barnens förebilder - skämmer gång på gång ut sporten och sina klubbar. Och skandalerna tycks hela tiden bli grövre och grövre.
Och givetvis tar media alla chanser de får. Skandaler säljer. Fotbollsskandelar ännu bättre.
Men när dessa unga män, de flesta utan både utbildning och sunt förnuft, men med alldeles för mycket pengar på kontot, över en natt går från lovande med lärlingskontrakt till hyllade storstjärnor behövs det inte särskilt mycket rök för att se eld.
De skandaler som gör mig mest förbannad är när det är så uppenbart att spelarna anser sig vara bättre än den vanliga människan, anser sig vara mer värd än dem som betalar deras lön. Chelsea-spelarnas fyllefest vid Heathrow Airport för ett par år sedan, samtidigt som anhöriga till offren vid World Trade Center hade samlats för att sörja, ärligt talat äcklade mig. Ingen fotbollsstjärna i världen är bra nog för att kunna gottgöra sådant beteende av avsaknad medmänsklighet. Tro mig, Leeds-mittfältaren Jody Morris kvinno-förnedrande kommentarer i samband med anklagelserna mot honom om sexövergrepp gör knappast heller att fler föräldrar tycker att fotboll är en bra fritidssysselsättning för sina barn. Och glöm inte det tragiska faktum att landslagsspelarna i England var beredda att rasera allt man byggt upp under Sven-Göran Erikssons ledning bara för att försvara en lagkamrat som så uppenbart brutit mot reglerna och uteblivit från ett drogtest. Lojalitet i all ära, men det är idioti.
Och problemet tycks inte bara finnas i Premier League. Millwall hade två ryssar i laget under 90-talet som flera gånger stoppades rattfulla, och den ena av dem hade inte ens körkort. De kunde ha kört ihjäl en Millwall-supporters barn! Och i West Bromwich körde anfallaren Lee Hughes ihjäl en människa - och smet från platsen! I Sverige tog Malmö FF emot Joseph Elanga med öppna armar efter att han avtjänat fängelsestraff för kvinnomisshandel. Jag kan bara önska att alla entrébetalande supportrar åtminstone tar sitt ansvar och buar ut honom - vart han än sätter ner sina smutsiga fotbollsskor. I AIK har supportrar flera gånger skickat hem dyngraka spelare från krogen, inte bara under pågående säsong, utan även natten innan match. Dessa betalar folk dyra entrépengar för att se varje vecka.
Fotbollen har blivit sjuk. Fotbollsspelarna idag tjänar mer pengar än någonsin. Man tränar mer än någonsin. Man fokuserar på kost och mental hälsa. Det är bra.
Men vad hände med omdömet? Vad hände med det sunda förnuftet?
Vad tycker du om gästkrönikan?
Kommentera på vårt forum!
