Gästkrönika: EM är slut - dags för en ny säsong (del 2)
Del 2 av Seth Örbrinks gästkrönika.
Arjen Robben petade Overmars för gott från landslaget. Ronaldo gick in och höjde Portugals spel till nya nivåer. När Totti, som innan EM målats upp som en favorit till att bli turneringens kung, skämde ut sig och totalfloppade, så fick vilddjuret Antonio Cassano in och var Italiens genomgående bäste spelare. Wayne Rooney var Englands bäste spelare och Helder Postiga var med och slog ut Three Lions. Det var en turnering där ungtupparna med sin motivation, höll masken åt de stora länderna. Annars var de stora klubblags bänknötare och underdogs som ägde turneringen. Det var inga enskilda spelare som var hjältar. Under strikt ledning så gjorde grekerna varandra bra.
Det finns dom som säger att storlag som Real Madrid bara värvar spelare efter dess varumärken, inte deras kvalitéer. Jag har aldrig trott på det fullt ut, i slutändan är det alltid något storlag, som Real Madrid, som vunnit de stora turneringarna ändå. Men när Porto vinner Champions League-finalen mot Monaco, när 90 procent av alla storstjärnor i EM floppar och när Grekland vinner allt, så vete fan. Jag tror på att klubbarna gör spelarna bra. Dom får den uppmärksamhet som krävs, dom får de medspelare som gör dom bra. Men när vår egne Claude Makelele stack från Real Madrid, så fanns det ingen som gjorde superstjärnorna bra längre. Varumärket David Beckham kunde tydligen inte göra den nytta som Makelele gjorde. Nej, dom skulle ha haft Zagorakis där istället. När spelare som Thierry Henry, Totti och Raul kommit utslitna till EM, efter att varit hyllade hjältar i klubblagen, så klarar dom inte pressen. Vieri var tillsammans med Stephan Chapuisat, EM:s sämsta forward. Raul var för liten, Trezeguet nuddade aldrig bollen på hela turneringen, Owen var bra i en halvlek, Beckham var för seg mellan de fasta situationerna, Henry klarade inte pressen mot bra motstånd, Figo var hyfsad varannan match och Totti var dum i huvudet. Det var bara Michael Ballack och Pavel Nedved som var bra av alla superstars.
Efter varje stort mästerskap får man alltid lära sig något nytt. Detta EM var inget undantag:
* Motivation och organisation är så mycket viktigare än inviduell skicklighet.
När Zoran Lukic sen sitter i studion och påstår att spelare med stark karaktär och stort ego, skapar ett bättre kollektiv än spelare utan dessa egenskaper, så blir man full av skratt. Jag får det inte att gå ihop, efter att ha sett Danmark - Italien.
* 4-2-3-1 blir utan motivation och ork hos spelarna, lätt 4-5-1. Van Nistelrooy, Kuranyi, Morientes. Stjärnorna var många som blev för isolerade uppe på topp. Hoppas Mourinho bär med sig detta in i nästa säsong.
* Linjedomarna har äntligen blivit bättre. Efter att VM 2002 blev förstört av att fjantarna vid linjen inte kunde sköta sitt jobb, så blev man rasande. Denna turnering var dom ruskigt bra, må det hålla i sig.
Förresten, jag måste passa på att ta ut ett EM-lag:
--------------Rooney---Baros---Charisteas--------------
---Robben----Nedved--------Zagorakis----Ronaldo---
----------Campbell-----Dellas-----Zeitaridis------------
---------------------------Cech------------------------------
Seth Örbrink
