Gästkrönika: Medgångsfans, finns dom?
Denna gången är det Thomas "Soxey" Pettersson som plitat ihop en gästkrönika om ett högaktuellt ämne i dessa dagar. Mycket nöje!
Efter Mr. Abramovichs intåg i vår klubb så lät det ungefär så här:
Pengar köper inga titlar!
Jag tror inte att det finns många insatta Chelsea supportrar som trodde det heller. Men efter ett tag när framgångarna faktiskt kom, om än inte i form av titlar utan i form av fina resultat på fotbollsplanen, där vi började vinna matcher som vi tidigare spelade oavgjort samt spela lika i matcher som vi tidigare förlorat. Då började det låta annorlunda.
Då kom argumentet om att vi är ett köplag fram. Det må så vara men motståndarsupporter, tänk objektivt, skulle du vilja att just ditt lag gjorde som följande:
A. Köpa spelare för att täcka upp svaga positioner, samt föryngra laget och att försöka utmana om ligatiteln?
B. Ta upp unga spelare, om än otillräckliga för Premier league och inte ens kunna utmana om Europacupspel?
Vi valde A och utmanade också om de stora titlarna, bara suveräna Arsenal stod i vägen i ligan, våra byten och framförallt Morientes var banemän i Champions League.
Jag är medveten om att vi hade ett riktigt bra lag även innan Abramovich men möjligheterna att bli ännu bättre fanns där och den möjligheten skulle alla lag ta även om man just vunnit ligan. Även jag är lite utav en romantiker och skulle vilja ha en hel trupp av spelare som är födda ett stenkast från Stamford Bridge och utmanar om titlar, men det är inte alla som har den makalösa turen som Manchester United hade med talang fullproppade "Class of 92".
Vid detta tillfälle började argumenten gå emot det oundvikliga som United och Arsenalfans, främst de tidigare, har fått utstå en längre tid. Frustrerade människor började kalla oss medgångsfans. Det mest bisarra var att en av skribenterna på The Shed blev kallad just detta av Arsenalfans ute i det verkliga livet. Med det menar jag förstås inte att jag anser att Arsenals fans är medgångare och inte Uniteds heller för den delen. Men saken är klar, i framgångsligan leder Arsenal stort över oss.
Min åsikt är som sådan att om Pelle börjar hålla på Arsenal efter deras senaste otroliga säsong så förtjänar inte Pelle att bli kallad för hobbysupporter, gloryhunter osv. Den enda gången man kan kalla honom det är om denne går över till ett annat lag när Arsenals stortid är förbi och Pelle väljer att dra på sig t.ex. Tottenhams tröja inför match om dom skulle uppleva stora år.
Jag tänker inte vara den som inte accepterar en ny Chelsea supporter och vägrar denne alla fina tillfällen jag har haft som supporter till laget, tvärt om, jag vill dela med mig till så många som möjligt. sedan om de personerna inte tar sitt supporterskap till Chelsea på fullt allvar och inte följer klubben i vått och torrt till slutet av sina dagar, har jag då förlorat någonting på det?
Jag är nöjd om jag får ut en enda "True-blue" av 100st möjliga. För tänk om någon hade kallat sådana som salig Mickey Greenaway för "jävla medgångare" i början utav dennes supporterkarriär och han hade supportat Tottenham istället? Nej det är knappast troligt, men visst finns det säkert människor därute som föredrar lag som det går lite tyngre för eftersom dom ville slippa stämpeln som medgångare.
Jag själv valde väl inte precis Chelsea. Chelsea valde mig genom att spela bra fotboll i en match de gick segrande ur. Vid det tillfället vaknade mitt fotbollsintresse på allvar och livet fick en helt ny innebörd efter det. Så visst, kalla mig medgångssupporter om ni vill envisas men hur många börjar hålla på ett lag dom just sett förlora? (och som dessutom slutar på en 11:e plats)
Så var bussig mot Pelle och vårda hans supporterskap och om han ändå skulle gå över till en annan klubb, Vem bryr sig? Kommer någon att sakna honom?
Det är vi supportrar som är klubben, och ju fler vi är desto bättre mår klubben.
Tack för ordet.
Thomas "Soxey" Pettersson
