Bitter poängförlust på Loftus Road
På nytt tappade Millwall viktiga poäng i slutminuterna när QPR kvitterade en till synes stabil ledning i 87:e minuten.
Den före detta publikfavoriten Mark Bircham tog på tisdagkvällen emot sin forna klubb på Loftus Road i det första derbymötet de båda klubbarna emellan på tio år. Den gången var det åttondelsfinal i FA-cupen på agendan och QPR vann med 1-0 på en, i Millwall-ögon åtminstone, feldömd straff. Det var det bittra slutet på en fin "cup run" som innehöll meriterande segrar över Chelsea på Stamford Bridge och Arsenal på Highbury. Nostalgi var ordet! Tillbaka i verkligheten fick Bircham, som fostrats i Millwalls ungdomsakademi, på tisdagen utstå en hel del häcklande av de gästande fansen som inte kunde låta bli att ta tillfället i akt att uppmärksamma det faktum att kanadicken har ett lejon intatuerat på armen, och dessutom ansåg grabbarna från de sydöstra delarna av London tydligen att det såg ut som han fått fågelavföring i håret... vad vet jag.
Millwall ställde upp med tre mittbackar för första gången där här säsongen, där unga Mark Phillips fick spela tillsammans med Darren Ward och Matty Lawrence, och jag tolkar det som att uppställningen gick mellan att vara 3-5-2 och 5-3-2.
I en händelsefattig första halvlek, där Millwall var det minst dåliga laget, blev mittfältaren Jody Morris skadad och linkade efter 24 minuters spel av planen med en uttänjd knäsena och ersattes av Josh Simpson. I det skede var det inte mindre än tre kanadicker med Millwall-bakgrund på planen.
Få vet vad som sades i Loftus Roads's omklädningsrum under halvtidsvilan men klart är att Millwall kom ut ordentligt taggade och gjorde sina kanske bästa 45 minuter den här säsongen. Det var en fysisk match men domaren visade bara det gula kortet två gånger.
Fem minuter in på den andra halvleken gav Barry Hayles Millwall ledningen med sitt andra mål för säsongen. Anfallet inleddes med en boll från David Livermore in till Wisey vid straffområdeskanten. Wise chippade sedan bollen till Tessem som skarvade vidare till Hayles som inte gjorde något misstag när han utan att tveka placerade bollen under QPR-målvakten Chris Day.
Bara två minuter senare kom Hayles helt fri med Day igen, men den här gången sköt han över istället för att passa snett bakåt till en i princip ren Tessem.
Efter 67 minuters spel blev Adrian Serioux utvisad efter en besynnerlig incident. Gång på gång under matchen placerade hemmalaget Lee Cook framför Serioux när denne skulle kasta sina patenterade långkast. Av någon anledning såg kanadicken rött denna gång och kastade bollen till synes avsiktligt i ansiktet på Cook, innan han iskallt tog hand returen och fortsatte att spela. Domaren blåste dock av spelet och efter att ha konfronterat linjemannen tog han fram det röda kortet.
Minst lika intressant som utvisningen är domarens beslut att blåsa igång spelet igen genom att ge QPR inkastet. Det bör nämnas att Cook tidigare i matchen åkte på en riktig flygtur efter att ha försökt ta sig förbi Kevin Muscat på högerkanten.
Utvisningen fick som så många andra gånger effekten att det numerärt underlägsna laget istället blev ännu mer taggade. QPR satsade allt framåt men det var Millwall som fortsatte att skapa målchanserna. Bland annat lyckades David Livermore skjuta över från sex meters håll.
Men för sjunde gången den här säsongen släppte Millwall in ett mål under den sista kvarten. Med knappts tre minuter kvar att spela kunde Paul Furlong prickskjuta in kvitteringen efter en fin pass från Georges Santos. Ska man hårdra det kvitterade QPR faktiskt med sin första riktigt heta målchans i matchen. Dock ska det tilläggas att man på övertid hade en god chans att få in ett segermål.
På de sista fem ligamatcherna har Millwall tagit lika många poäng. Trots det talar rapporterna om att laget spelat riktigt bra de två sista matcherna och att flera spelare äntligen börjar komma upp i förväntad form. Mot QPR fungerade Hayles och Tessem utmärkt som anfallspar och hade en handfull heta chanser. Kanske är detta duon vi letat efter alltjämnt sedan Steve Claridge och Richard Sadliers dagar? Mittlåset fungerade på nytt, trots baklängesmålet, i princip klanderfritt och till och med allas hackkyckling ute till vänster, David Livermore, fick nästan högsta betyg. Också den tillresta Millwall-publiken förtjänar att omnämnande och enligt de rapporter jag fått skapade man en enastående stämning inne i skokartongen.
Till sist kan jag meddela om en incident som inträffade i samband med Serioux utvisning. En person på andra eller tredje raden kastar in ett föremål mot Wisey som landar vid den spelande managerns fötter. Döm av åskådarens förvåning när den 165cm långa mittfältaren böjer sig ner och tar upp föremålet, går fram till läktaren och sträcker sig fram till sin antagonist och lämnar tillbaka det. QPR-sektionen blev så stumma av förvåning att stämningen aldrig ens blev hätsk. Vad säger man? Världsklass.
Queens Park Rangers 1-1 (0-0) Millwall
0-1 (´51) Barry Hayles
1-1 (´87) Paul Furlong
Publik: 16,685
Stack - Ward, Phillips, Lawrence - Livermore, Morris, Serioux, Morris, Muscat - Hayles, Tessem