Lejon tuffare än katter
Millwall firade Bonfire Night med att resolut besegra Sunderland med 2-0 och därmed haka på i tabelltoppen.
En fin laginsats låg bakom fredagskvällens 2-0-seger hemma mot Sunderland på The Den. Millwalls spelande manager Dennis Wise visade vägen genom att ge hemmalaget ledningen på straff och precis innan halvtidsvilan fastställde grovarbetaren David Livermore slutresultatet. Tre poäng innebär att Millwall med två matcher mindre spelade än de flesta lag på nytt har häng på toppen.
På nytt mönstrade Wise och Ray Wilkinson 3-5-2-uppställningen som fungerade så framgångsrikt mot QPR i veckan och innebär att vi äntligen kommer runt på kanterna och kan slå de för våra anfallare så viktiga inläggen. Med tanke på dagens spelarmaterial känns taktiken som klippt och skuren för Millwall. Framförallt kanadicken Josh Simpson ute på vänsterkanten kom gång på gång i farliga ruscher och svarade för en handfull fina inspel under matchen vilket gör att jag idag faktiskt rankar honom före en skadefri Peter Sweeney. Också Livermore kommer med den här uppställningen till sin rätt och förutom att agera bulldozer på innermittfältet tillåter det honom att med framgång delta i anfallen. Mot Sunderland gjorde han ett mål, vilket borde ha varit två.
Första halvlek var händelserik om än inte särskilt välspelad. Det var irriterad stämning mellan många spelare och avblåsningarna duggade tätt. Wise gjorde som vanligt sitt för att reta upp motståndarna och än en gång gick Sunderland i fällan, vilket är lite förvånande med FA-cupsemifinalen i gott minne. I matchöppningen höll unga mittbacken Mark Phillips på att ge Millwall ledningen på volley efter en hörna signerad Wise. En stund senare var det gästerna som hade en dubbelchans men Graham Stack, på lång från Arsenal, redde ut situationen genom att rädda sin egen retur. Barry Hayles på topp arbetade kopiöst matchen igenom och visade ett brett register med bra spelförståelse, fina mottagningar och smart passningsspel - det var bara målen som saknades.
Ledningsmålet kom en dryg halvtimme in i matchen. Mittbacken Matty Lawrence avancerade förbi fyra Sunderland-spelare och slog en fenomenal boll ut till Simpson på vänsterkanten som med full fart tog sig in i straffområdet där han blev omkulltacklad av Mark Lynch och domaren signalerade på 11-meterspunkten. Vid en första anblick kunde straffen anses billig men reprisen visade att det var ett korrekt beslut. Lite förvånande valde Wise att ta hand om straffsparken själv, trots att han innan varit inblandad i två mindre handgemäng och blivit varnad, men att den 165cm långa terriern inte har några nerver vet vi sedan tidigare. Straffen placerades rakt fram upp i nättaket och det var 1-0 till Millwall. Minuterna senare kunde Sunderlands Julio Arca, ni minns honom från semifinalen, skratta sig lycklig att få vara kvar på planen när han redan en gång varnad undkom med en tillsägelse efter att brutalt ha sparkat ned lagkapten Kevin Muscat.
Millwall fortsatte att skapa chanser efter ledningsmålet. Lånet från Southampton, Jo Tessem, drällde med bollen för länge när han genom en Wise-passning fått ett ypperligt läge att öka på ledningen. Istället kom 2-0 precis innan halvtidsvilan när Tessem med en vass passning nådde in till Livermore i straffområdet som från nära håll kunde forcera in bollen i mål. Strax innan hade Sunderland stuckit upp och Carl Robinson fått se sin rökare gå stolpe ut.
Pausen gav The Black Cats endast temporärt andrum. Gästernas målvakt Thomas Myhre svarade för flera fina ingripanden och räddade avslut från både Livermore och Marvin Elliott, men också Tessem fick se sin språngnick mirakulöst räddad på mållinjen. Trots att Millwall egentligen spelade bättre i den andra halvleken uteblev målen och lejonen tog en komfortabel trepoängare. Wise försökte öka segersiffrorna med en frispark som smekte ribban, och Simpson träffade stolpen i en situation där Myhre nog inte riktigt visste var han hade målburen.
Trots att det var en laginsats som låg bakom segern förtjänar flera spelare omnämnanden. Stack i mål var på nytt omutligt, trebackslinjen stabil, framförallt Lawrence fina framspelningar får oss att minnas säsongen 2001/02, på mittfältet gör både Livermore och Simpson sina bästa matcher för säsongen, Elliott sliter hårt i det dolda, framåt visar Hayles att han är en klasspelare och tycks outtröttlig, Tessem spelar klokt men har lite oflyt i de avgörande ögonblicken och Wise - ja, han är bara Wise helt enkelt.
I slutminuterna byttes Danny Dichio in. Med den storväxte anfallaren tillbaka i laget och även Paul Ifill, Jody Morris, Peter Sweeney och Neil Harris inom kort har vi helt plötsligt en helt annan bredd i laget. Och apropå bredd ligger Livermore och Wise med sina två mål var nu på delad andraplats i den interna skytteligan... Stort.
Millwall 2-0 (2-0) Sunderland
1-0 (´33) Dennis Wise, straff
2-0 (´45) David Livermore
Publik: 10,513
Stack - Ward, Phillips, Lawrence - Simpson, Livermore, Elliott, Wise, Muscat (´84 Dunne) - Tessem, Hayles (´88 Dichio)
