Charlton 0 - Chelsea 4

Charlton åkte på sin andra förlust på hemmaplan för säsongen och det var aldrig något snack om vem som skulle vinna. Ett allt för uddlöst Charlton bjöd aldrig upp till någon kamp. Chelsea visade upp en defensiv som även Charlton kunde prestera, men det var förra säsongen det.

Man brukar snacka om hedersamma förluster och när ett lag råkar ut för dem känns det som om det kvittar, en förlust är en förlust. När vi igår blev förödmjukade av Chelsea hade det känts bättre om siffrorna inte speglade matchbliden. Nu gjorde det ju dessvärre det och jag har svårt att tro att laget kan repa sig så pass mycket så de kan komma i närheten av förra årets prestation.

Det är svårt att peka på var det brister för när det brister så mycket som igår och även förra veckan borta mot United känns det mer som om hela lagets självförtroende har kollapsat. Det som jag tycker märks tydligast är avsaknaden av fighting spirit. Den inställningen som fanns nästan hela förra säsongen, förutom i slutet då skadorna blev allt för många, har bara funnits i samma utsträckning den här säsongen när spelet fungerat bra.

Det kändes något förvånande när laguppställningen lades fram och Hreidarsson var petad till förmån av Konchesky. Det sägs att Hreidarsson hade vissa problem med ryggen men det var inget som märktes när han väl kom in i andra halvlek. Med tanke på att Hreidarsson borde vara den som känner Gudjohnsen bäst hade det varit bättre och chansa med honom från start. Konchesky har ju hittills bara spelat på mittfältet i år och det syntes tydligt hur vilsen han var när Duff lätt sprintade från honom och även hur lätt han vägde när Duff sedan tryckte undan honom och vackert rullade bollen under Kiely. Om Konch nu skall vara med från start hade jag hellre sett en rockad i backlinjen med Kishishev som högerback och Young som vänsterback och Konch på mittfältet.

Efter ledningsmålet bjöds vi in av Chelsea som backade hem och satsade på kontringar, det gick ju bra vid 0-1 så varför inte? Vi hade flera chanser att kvittera, speciellt efter hörnor i första halvlek. Närmast var det kanske när Chelseas försvarare skickade bollen lite okontrollerat åt olika håll och med lite tur hade det kunnat blivit självmål. Innan halvleken var över utmärkte sig Terry för första gången i matchen med en ful kapning på Thomas efter att ha blivit passerad av densamme, matchens enda gula kort.

Terry visade en betydligt mer fotbollsvänlig sida när han inom loppet av fem minuter i början av andra halvlek nätade två gånger. I båda fallen på nick efter hörna, bevakningen av Terry var mer eller mindre obefintlig vid båda tillfällena. Matchen kändes därmed över men tyvärr var det inte slut på bedrövelserna. Efter 60 minuter blir Gudjohnsen frispelad i mitten av Lampard och islänningen gjorde, som vanligt, inget misstag i det läget när han behärskat flippade bollen förbi en utrusande Kiely.

Fem minuter senare gjorde Curbishley ett trippelbyte men precis som mot Arsenal kändes det som om de kom allt för sent, matchen var ju redan över. Nåväl; Hreidarsson, Rommedahl och Euell fick byta av Murphy, Kishishev och Thomas. De sista tjugo minuterna var Charltons bästa men förmodligen till stor del beroende på att motståndarna redan var mätta.

Hreidarsson hade chans att nicka in en reducering på inlägg från Rommedahl efter att islänningen hade klarat försvarets offsidefälla, nickade dock kraftigt utanför. El Karkouri hade ett mäktigt långskott från drygt 30 meter som gick en halvmeter över och Euell blev framspelad av Rommedahl men Cech var med på noterna.

Precis som i matchen mot United blev det allt som oftast alldeles för långt mellan mittfält och anfall. Thomas har försökt jobba offensivt men visat att han inte mäktar på motståndare som de två senaste. Kishishev är en lojal lagspelare men kan knappast betraktas som offensiv och när Murphy aldrig riktigt blommar ut så backar till slut hela mittfältet ner i knät på backlinjen. Visst kan man stirra sig blind på hur många mål vi släppt in men det största problemet är att vi gör allt för få själva. Det känns lite sorgligt att konstatera men saknaden efter Parker på mittfältet är betydligt större än vad jag hade kunnat tro.

Nu väntar, på pappret, tre omgångar med lite lättare motstånd; Crystal Palace och WBA borta och sedan Fulham hemma innan jul. För att inte bli allt för involverade med dessa lag i tabellen krävs minst sex poäng från dessa matcher för att vi skall vara nöjda.

Lars Liljegren2004-11-28 14:19:00

Fler artiklar om Charlton