200 goda skäl
Is it the end of the world as we know it? Jag vet inte. Men vissa påstår att Liverpool och Everton kan bli sambos.
Ovisshet och Optimism. Båda finns i Liverpool idag. Optimism därför att staden upplever en efterlängtad högkonjunktur. Det finns en framåtanda, sägs det, och utmärkelsen Europas kulturhuvudstad 2008 har fått stadens överhuvud att vädra morgonluft.
Till och med i de nedgångna norra delarna finns anledning till framtidstro. Liverpool FC vill bygga nytt, vilket i och för sig stött på en del motstånd, men nu har 100-tals miljoner kronor lagts undan för att fräscha upp kvarteren kring Stanley Park.
Fast i norr finns också ovissheten. Hur den nya arenan ska fungera är fortfarande uppe för diskussion. Nyckelfrågan är pengar - som vanligt. Ärkekapitalisterna har trappat upp penninghysterin och de seglar i medvid för Chelsea leder Premier League.
Som en ordinär, dödlig människa (dessutom svensk) känner jag mig en smula oroad inför ovisshet. Eller möjligen är det pengahysterin som ger mig dåliga vibbar. För nu handlar allt om pengar. Verkligen.
Rick Parry har själv sagt det.
Dessutom tycks de herrar som nu funderar på att investera sina överflödiga miljoner i klubben, förespråka en stadiondelning. När 80% av aktieägarna visade sitt missnöje mot förslaget, vid en handuppräkning på årsmötet, så valde Steve Morgan att lägga ner sin röst. Så han är i alla fall inte emot.
Och Mike Jefferies, mannen bakom L4-konsortiet lyfte fram Milano som ett positivt exempel när frågan kom på tal. Fast jag vet inte om situationen i Norditalien är en bra jämförelse. Milan och Inter har ett invånarantal på ungefär 1,5 miljoner att dela på vilket är ca tre gånger så många som bor i Liverpool. Kanske är den något mindre staden Turin vettigare, och om vi kör en ny handuppräckning nu, hur många vill se ett plagiat på Stadio Delle Alpi i framtidens Liverpool? Någon med cellskräck kanske.
Dessutom finns det redan ett problem med sviktande publiksiffror i Premier League. Något som märkts inte minst i Liverpool. Debatten har fått ny kraft den här säsongen sedan Sky ökat sitt utbud från 106 till 138 direktsända matcher. Sir Alex Ferguson är en av dem som tagit ställning i frågan och nyligen sa han att "vi rättar oss efter tevens inverkan på våra fotbollsliv eftersom det krävs.
Men jag är inte riktigt lika säker på att fansen är lika lugna, särskilt inte dom som reser till bortamatcher och måste gå upp i gryningen för att hinna fram till avspark vid lunch. Eller dem som inte kommer hem förrän väldigt sent eftersom matchens starttid är senarelagd eller att matchen spelas på en måndag.
Vi måste hålla ett öga på detta, för fansens skull, så att det inte urartar."
Går allt att mäta i pengar?
Det som sätts på spel vid en stadiondelning, är det verkligen något som går att värdera i pund?
På lördag möts Liverpool och Everton i det 200 Merseysidederbyt. Det 200 argumentet mot en arenasammanslagning om du så vill.
Jag kan se logiken i resonemanget. Vill Liverpool nå den absoluta toppen måste man utöka publikkapaciteten. Det är ett naturligt steg på vägen dit. Ett viktigt steg. Men är inte det allra viktigaste att ta stegen i rätt ordning? Stadiondelning framstår som en dålig kompromiss som mycket väl kan bli kontraproduktiv.
Sen får Hawkpoint kalkylera hur länge de vill. Har någon av dem suttit på The Kop? Och hur stor framtid kan man gå i god för? Om både Everton och Liverpool tjänar pengar på att bli sambos efter de tio första åren, är det då säkert att man går med vinst de tio som följer därefter?
Nej, detta tjat. Detta monopolliknande prat om summor så stora att bara de som själva har dem på banken kan förstå. Jag undrar om hela sanningen finns i kalkylerna. Chelsea leder visserligen Premier League, och pengar är vitalt i dagens fotboll. Men det måste finnas annat att ta hänsyn till också.
Ta Steven Gerrard till exempel. Hans mål mot Olympiakos i onsdags var värt 65 miljoner kronor. En årslön till honom själv som klubben slipper betala.
Han ordnade pengarna fast brydde sig kanske minst om dem. Vad Chelsea erbjöd honom i somras har jag ingen aning om men du behövde nog bunta ihop åtskilliga av Roman Abramovich över 100 000 anställda för att komma upp i en liknande årslön.
Gerrard stannade ändå, tills vidare i alla fall, och han gjorde det av två skäl.
1) Hans familj är Liverpudlians rakt igenom, och 2) Han gillar ordföranden David Moores som var den som övertalade honom att stanna i somras.
David Moores har gott om pengar. Mooresfamiljen är stenrik.
"Men jag kan inte tävla mot Steve Morgans miljoner," sa han vid årsmötet.
Jag tror nog att han kan det. Kanske har han bara tröttnat på pengahysterin och den löjligt tuffa kritik han fått för att han inte låtit vem som helst ta över aktiemajoriteten. Moores vill inte ha någon stadiondelning och toppar inte Tottenham ligan när jag vaknar imorgon så tror jag nog att jag slipper ta tillbaka att Steven Gerrard inte heller vill dela med Everton.
Så snälla Gerrard, visa världen på lördag att Everton och Liverpool visserligen kan spela "Friendly derbys", men aldrig bo närmare varandra än åtminstone 500 meter!
Bara ett sorgligt monument
Evertons fans har inte heller visat någon uppskattning när förslaget kommit på tal. Men deras ledning har varit mera öppensinnad. Kanske för att de varit nere på botten och vänt så att säga. I somras tvingades man se Wayne Rooney packa flyttlasset till Manchester. En tonåring - som i och för sig bara var just en tonåring - men som ändå profilierat sig som "once a blue always a blue." Är inte det självspäkelse så lever jag i en skyddad värld.
Liverpool fick ungefär samtidigt se sin motsvarighet, Michael Owen, gå till Real Madrid. Vilket inte var fullt så illa. Men skulle Gerrard ge sig av till Chelsea, då är vi där vi också. Och står vi sedan om några år, och inviger en gemensam stadion med Everton i Stanley Park, så skulle väl inte det vara något annat än ett sorligt monument, rest till minnet av två klubbar som inte lyckats hålla kvar sina ikoner, och därför sålt sina själar för att flytta ihop och trösta varandra?
***
Slutligen. Mike Jefferies från L4 tyckte ju att Giuseppe Meazza (San Siro) var ett fint exempel. Javisst, Meazza spelade ju i både Milan och Inter så varför inte "Xavier Park" när det nya bygget ska invigas. Eller förresten. Meazza är först och främst en Interlegend, tiden i Milan kan lika gärna räknas bort.
Så jag tycker att vi döper den nya arenan till "Stadium of Rush", och så får vi se om blånäsorna tackar ja till en inbjudan.
