Blackburn-Charlton 1-0(1-0)
Det tunga matchprogrammet tog ut sin rätt när ett ganska tamt Charlton förlorade borta mot Blackburn.
Redan i förra matchens andra halvlek mot Arsenal tyckte jag man kunde se att spelarna såg lite slitna ut och ännu klarare blev bilden i matchen mot Blackburn, men fyra matcher på nio dagar med i stort samma startelva varje match visade sig vara i tuffaste laget.
Efter en lysande december månad har vi nu börjat det nya året med två raka förluster då Blackburn till sist blev för svåra hemma på Ewood Park.
Ett byte hade Alan Curbishley gjort från lördagsmatchen mot Arsenal, då Shaun Bartlett vilade efter en lättare skada och Jonathan Johansson tog platsen som ensam forward.
Enligt min mening ett konstigt byte då Jason Euell med sin tuffare spelstil passar bättre som ensam forward.
Inget ont om JJ, men han gör sig bäst rättvis när vi spelar med två forwards.
Inledningen på matchen var lovande och båda lagen försökte spela en snabb passningsfotboll i början, men efterhand blev detta en ganska dålig fotbollsmatch.
Spelet blev sämre och framförallt Charlton hade stora problem med att skapa något vettigt framåt.
Då var Blackburn farligare i sina framstötar, då man spelade lite rakare, ofta med bollar över Charltons femmannamittfält.
Första riktiga chansen blev hemmalagets då Danny Murphy först får rädda på mållinjen efter en hörna och på returen tvingas Dean Kiley göra ett tigersprång för att rädda Jonathan Steads närskott.
Efter detta blev det lite stiltje på målchansfronten fram till fem minuter innan paus då allt hände på en gång.
När klockan tickat fram till 41 minuter når bollen David Thompson på högerkanten och passningen från Thompson går över hela Charlton försvaret fram till en friställd Brett Emerton som bara sätter dit pannan och 1-0 är ett faktum.
Men på stopptid fick så Charlton sin första stora chans då Jerome Thomas lyckas tråckla fram en boll till en fri Jonathan Johansson som dock får se sitt skott räddas av Brad Friedel.
Minuten senare får Jonathan Stead på ett bra skott som dock Dean Kiely klarar.
En ganska tam första halvlek och förhoppningarna om en bättre andra halvlek fanns när jag kilade ner en våning för att fylla på min Charltonmugg med kaffe.
Tyvärr höjdes inte nivån nämnvärt och Charlton såg ganska tröttkörda ut.
Det insåg också Alan Curbishley då han tidigt gjorde två byten för att försöka få igång spelet.
Man försökte, men det tycktes bara vara Danny Murphy som konserverat formen från innan nyår.
Brad Friedel ställdes inte på några större prov och även om man hoppades på en kvittering kändes det aldrig riktigt nära.
Sista chansen var en hörna på övertid som Bryan Hughes nickade över och Charlton tvingades notera första bortaförlusten på bra länge.
Nu får vi hoppas att spelare och ledare får lite ledigt innan det är tid för FA cupen på lördag då vi ställs mot inte helt omöjliga Rochdale hemma på The Valley.
Slicka såren grabbar och ladda batterierna så hoppas vi på en härlig FA cup resa och en ny lång förlustfri period i Premier Leauge med start mot Birmingham 15:e januari.
