Övertidsmål sänkte Millwall
Tiden då motståndarna och deras anhängare fruktade att spela borta mot Millwall känns just nu väldigt avlägsen.
I lördags blev Wolverhampton det femte laget att besegra oss på hemmaplan den här säsongen. Det må ha varit att det avgörande målet kom i den tredje övertidsminuten och att förlusten inte var helt rättvis med tanke på Millwalls anstormning i den andra halvleken, men trots det kvarstår det faktum att av ligans tio topplag är det bara Derby Country som har sämre hemmastatistik än Millwall. Förlusten var vår tredje i ligan på fyra matcher efter jul. Och än mer frustrerande blir det då man ser att två av fem insläppta mål sker under matchens sista 15 minuter. Av tradition är Millwall sämre under våren än hösten men det vore rejält tråkigt om den gamla sanningen skulle visa sitt fula tryne även denna säsong då laget har all chans i världen att vara med och slåss i ojämn topp.
Lagets spelande manager Dennis Wise och kreativa yttermittfältaren Paul Ifill inledde matchen på bänken, men i övrigt ställde Millwall upp med en 4-3-3-formation och bästa möjliga lag. Den första halvleken bjöd kanske inte på någon större kvalitet men målchanser saknades inte och som så många gånger tidigare den här säsongen kretsade mycket kring anfallaren Barry Hayles. Matchens första bästa chans hade dock försvararen Kevin Muscat som i matchens 17:e minut noterade att Wolves målvakt stod långt ute och slog en snabb frispark från nästan halva plan som en för dagen storspelande Michael Oakes tippade över ribban. Strax därefter rensade backkollegan Matty Lawrence undan sydkoreanen Ki-Hyeon Seol's snygga chip på mållinjen. I matchens 36:e minut nickade unga mittfältaren Alan Dunne i ribban och på den efterföljande kontringen tog Wolverhampton ledningen genom nigerianen Seyi Olofinjana som retfullt enkelt sköt bollen förbi Graham Stack in i mål. Svagt försvarsspel låg bakom målet. Hayles hade sekunderna innan halvtidsvilan en gyllene chans att kvittera men glömde ställa in siktet.
Millwall rivstartade den andra halvleken och de före detta West Bromwich-anfallarna Scott Dobie och Danny Dichio tvingade målvakten Oakes till fina ingripanden. Manager Wise bytte in sig själv liksom Paul Ifill men det tycktes inte hjälpa laget att få hål på Wolves. Det krävdes en rätt oskyldig men rejält klumpig tackling på Hayles i målområdet i 77:e minuten för att Millwall skulle kunna kvittera från 11-meterspunkten genom en omutlig Wisey. Efter målet fortsatte Millwall att etablera tryck mot gästernas mål vilket 14-2 i hörnor bevisar. Men de riktigt vassa chanserna uteblev. Närmast mål kom Hayles som tog emot en nickskarv från Dichio, vände bort sin markera och sköt - utanför.
På tre minuters övertid hände det som inte fick hända. Muscat misslyckades med en enkel rensning och bollen hamnade hos Seol som sköt in 2-1 från 20 meters håll. Ridå. En målchans som visserligen kom överraskande men ett skott som inte på något sätt såg omöjligt ut att ta. När Dunne i matchens sista sekunder avancerade fram mot Oakes i Wolves-målet trodde nog inte ens han själv att det skulle bli mål, vilket det förstås inte heller blev.
Förlusten innebär att Millwall ramlade ner till sjunde plats och enda mörkret denna helg var att även West Ham föll på hemmaplan och alltjämnt ligger efter oss i tabellen. Nu väntar ett uppehåll på två veckor innan Millwall tar emot QPR inför ett 20-tal svenskar på The Den. Till dess hoppas vi att Wise fått ordning på det tidigare ack så stabila försvarsspelet och jag ser också gärna att Andy Marshall som nu är åter från skada står i mål. Trots resultatet genomförde Millwall en bra andra halvlek men föll ändå tungt i slutet. Lagets för dagen bästa spelare var Hayles och Dunne.
Millwall 1-2 (0-1) Wolverhampton Wanderers
0-1 (´37) Seyi Olofinjana
1-1 (´77) Dennis Wise, straff
1-2 (´93) Ki-Hyeon Seol
Publik: 13,185
(4-3-3:) Stack - Muscat, Phillips, Ward, Lawrence - Livermore, Morris (´59 Wise), Dunne - Hayles, Dobie (´57 Ifill), Dichio
